Hoppa till huvudinnehåll

I FRONTLINJEN MOT EBOLA

Publicerad 12 december 2014
Alla stövlar måste desinficeras med klorlösning efter ett pass i högriskzonen. FOTO: Vincent van der Windt
Alla stövlar måste desinficeras med klorlösning efter ett pass i högriskzonen. FOTO: Vincent van der Windt

Samtidigt som antalet ebolafall verkar minska i Monrovia, Liberia är situationen fortfarande mycket kritisk i grannländerna Sierra Leone och Guinea. Sjukdomen har slagit hårt mot ett sjukvårdssystem som redan före epidemin kämpade med stora problem och över hela landet jobbar sjukvårdspersonal för att få situationen under kontroll. Men det är inte bara sjukvårdspersonalen som gör skillnad. I kulisserna, bakom den medicinska personalen, arbetar även hygienistpersonal med att bekämpa ebola. Med klorlösning som vapen går de i frontlinjen i kampen mot den osynliga fienden.

Läkare utan Gränser har en strikt policy mot användning av vapen. De hygienister som jobbar på vårt ebolacenter i Bo, Sierra Leone, är dock beväpnade. Vad de beväpnar sig med? Klorlösning.

– Våra hygienister krigar i frontlinjen mot ebola. De kämpar mot en osynlig fiende. De ansvarar för hela personalens säkerhet med sina klorlösningsfyllda sprejtankar, säger Daniel Baschiera, ansvarig för vatten och sanitet på Läkare Utan Gränser.

Vad gör egentligen hygienisterna som arbetar på ett ebolacenter och varför är deras jobb så viktigt? Teamledaren Alpha Koroma, 25 år, förklarar:

– När vi arbetar i högriskzonen är det vår uppgift att hantera avfall, byta sängkläder, tvätta golv och se efter den medicinska personalen. Vi ger våra patienter en ren miljö att vistas i och ser till att sjukvårdspersonalen inte behöver oroa sig för någonting utöver sina medicinska uppgifter.

Risk och disciplin

Disciplin är ett nyckelord.

– Det är livsviktigt. Man måste följa regler och riktlinjer. Det är det enda sättet att skydda sig själv och personalen, säger Alpha Koroma och fortsätter:

– Det är allas ansvar. Sjukvårdspersonalen litar på oss. Och vi litar på att personalen hjälper oss att klä på och klä av skyddsdräkterna. I slutändan räknar också patienterna med att vi ska göra allt vi kan för att vårda dem. Det är det som allt handlar om. Man räddar många liv på ett ebolacenter, säger Alpha.

Oroar du dig för din egen säkerhet?

– Nej, aldrig. Jag vet att jag kan lita på mina medarbetare. Även om jag är helt slut efter ett långt pass i högrisk-zonen, vet jag att min kollega kommer att kunna använda sin sprayutrustning för att hjälpa mig att klä av mig på ett säkert sätt , säger Alpha.

– Men självklart finns det riskfyllda situationer. Jag minns en patient, Ishmael. Han var en stor kille och mådde väldigt dåligt. Han var desorienterad och började knuffa de andra patienterna. Det kunde ha varit farligt för personalen, men vi höll oss lugna och lyckades skilja Ishmael från de andra. Efter ett tag lugnade han ner sig och efter ett par dagar tillfrisknade han också. Jag blev väldigt glad av att höra det, säger Alpha Koroma.

Nairobiflugan

Det kan vara svårt att hålla sig lugn i full skyddsdräkt, speciellt när man konfronteras med något oväntat. Vatten- och sanitetsansvarige Daniel Baschiera berättar om en händelse med en sjuksköterska och en Nairobifluga.

– Nairobiflugan är en insekt som varken bits eller sticker, men man kan få väldigt smärtsamma blåsor om den krossas mot huden. Därför kallas den också för ”the acid bug”, ”syrainsekten”. En av sjuksköterskorna upptäckte att hon hade en innanför sina skyddsglasögon när hon var i högriskzonen, säger Daniel Baschiera.

– Flugan måste ha gömt sig precis under kanten. Sjuksköterskan fick panik och ville slita av sig sina glasögon där och då. Men hygienisten som var med henne vägrade och sa åt henne att blunda. Sedan guidade han henne till avklädningsområdet och bad henne att hålla sig lugn. Med hjälp av en kollega som sprejade med klorinlösning såg han till att hon fick av sig dräkt och glasögon på ett säkert sätt.

Vardagslivet har försvunnit

– Vi tar hand om varandra. Det måste vi göra, säger hygienisten Alpha Koroma.

– Det är ett svårt läge för Sierra Leone. Vardagslivet har upphört. Barnen går inte till skolan. Vad händer om de inte kan gå till skolan under ytterligare ett år? Eller två år? Det är därför det är så viktigt att vi fortsätter att kämpa. Vi kan helt enkelt inte sluta. Vi har tron, styrkan och ansvaret för att fortsätta att kämpa mot den här sjukdomen.

Patienten heter egentligen någonting annat. 

HUR KAN DU STÖDJA VÅRT ARBETE?

Det är tack vare dina och andras donationer som vi kan vara oberoende, neutrala och opartiska – en förutsättning för vårt arbete i konfliktområden. Med ett regelbundet stöd ser du till att vi har resurserna som behövs för att agera snabbt.
Bli månadsgivare nu