Hoppa till huvudinnehåll

I människohandlarnas våld

Publicerad 10 september 2013

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Innan migranterna kan återvända hem på lagligt vis sätts de i interneringscenter i Jemens huvudstad Sana'a. Här lever 750 personer i byggnader som var avsedda för ca 250.

Innan migranterna kan återvända hem på lagligt vis sätts de i interneringscenter i Jemens huvudstad Sana'a. Här lever 750 personer i byggnader som var avsedda för ca 250.

Jemen är ett transitland för tusentals människor som lämnar länder på Afrikas horn för att söka jobb på den arabiska halvön. Men istället för drömmen om en bättre framtid möts migranterna ofta av människohandlare som pressar dem på pengar och torterar dem.

- Vi kom till Jemen vid midnatt. Vi klev av båten och eftersom vi hade hört talas om risken att råka ut för människohandlare gömde vi oss i bergen. Nästa dag försökte vi få tag i mat. Vi mötte en gammal man med en kamel. Han sa att han skulle fixa något att äta åt oss men istället sålde han oss till människohandlarna.

Jemale är 20 år och kommer från Etiopien. Han lämnade sitt hem för fyra månader sen i hopp om en bättre framtid i Saudiarabien.

- Vi kom till ett slags läger där det fanns åtta andra personer och de var allihop skräckslagna. Vi fick veta att om vi inte kunde ordna så att någon skickade pengar så skulle de göra oss illa. Jag försökte förklara att jag är fattig. Jag såg hur de började hetta upp en bit metall i den öppna elden och sen använde de den för att bränna mig på benet.

Jemale lyckades fly från sina kidnappare och ta sig till interneringscentret för migranter i Jemens huvudstad Sana’a. Men alla hade inte samma tur – en av hans vänner blev skjuten i benet i samband med flykten och Jemale vet inte vad som hände med honom.

Vill tillbaka hem

Efter flykten gömde han sig i flera dagar i bergen, utan vare sig mat eller vatten. Det var då han bestämde sig för att han ville tillbaka hem igen. Det tog honom tolv dagar att nå fram till Sana’a. Där slog han läger utanför entrén till det officiella interneringslägret för migranter i en månad innan han till slut släpptes in.

- I Etiopien bodde jag med mina föräldrar och mina tio syskon. När jag hade gått ut skolan gick det inte att hitta något jobb så vi bestämde tillsammans att jag skulle försöka mig på den här resan. Mina pengar tog slut innan jag kom fram till Jemen så jag sa till kidnapparna att jag inte hade några föräldrar, så att de inte skulle bli tvingade att betala för att få mig fri.

Alla i interneringscentret har mer eller mindre samma historia att berätta. Jemen är ett transitland för de tusentals människor som varje år lämnar Afrikas horn för att försöka hitta ett jobb på den arabiska halvön. Den stora majoriteten är etiopier på väg till Saudiarabien. Under resans gång, och framför allt i Jemen, faller många av dem offer för människohandlare som försöker pressa både dem och deras familjer på pengar. Och för den som inte betalar väntar ofta tortyr. 

Insats för att frita kidnappade

För att komma tillrätta med det växande problemet med människohandel genomförde de jemenitiska myndigheterna i april förra året en raid där de fritog hundratals kidnappade migranter med syftet att återbörda dem till hemlandet. Denna insats ledde till att många migranter fick hopp om att även de skulle kunna få hjälp att återvända och allt fler försöker nu ta sig in i interneringscentret i Sana’a – trots att förhållandena där inne är usla. I dagsläget trängs 750 personer på en yta avsedd för maximalt 250. Under större delen av dagen är migranterna inlåsta i stora celler. Flera organisationer, däribland Internationella organisationen för migration (IOM) och jemenitiska Röda halvmånen, bistår med mat och sjukvård. Läkare Utan Gränser finns också på plats sedan i maj och ger migranterna i lägret psykologisk hjälp.

- Människorna som kommer hit till centret är svårt traumatiserade. En del har inte ätit på dagar eller till och med veckor, berättar Esperanza Leal, en av våra psykologer. Vi försöker skapa platser i centret där vi kan lyssna på dem och de kan dela med sig av sina erfarenheter och känslor. Vi förklarar att deras reaktioner är helt normala med tanke på de traumatiska händelser som de upplevt. Många lider av posttraumatisk stress och allvarlig depression. Men inriktningen på vårt arbete handlar i hög grad om att människor ska återfå sin värdighet, att påminna dem om att de individer och har rätt att erkännas som sådana. Enligt jemenitiska myndigheter har runt 4 000 migranter återbördats till sina hemländer sedan i april.

- Att deportera alla migranter som är i Jemen skulle ta mycket lång tid för oss. Längs gränsen till Saudiarabien finns uppskattningsvis 30 000 etiopier som försöker ta sig över gränsen och på andra håll i landet finns det ännu fler, säger Abdullah Al Zurqah, generaldirektör för landets migrationsmyndighet.

-Vårt land behöver omvärldens stöd om vi ska kunna lösa detta problem, fortsätter han. Varje dag anländer nya migranter med båt till våra kuster.

Relaterade nyheter

Saving lives without salaries

2017

I denna rapport dokumenterar vi konsekvenserna av att statsanställda läkare, sjuksköterskor, barnmorskor och annan vårdpersonal i Jemen inte fått l

Kawkab Al Sarafi i Jemen har arbetat som sjuksköterska utan lön i ett år.
Jemen

Ett år utan lön i Jemen

Två och ett halvt år av krig, bombningar och kolera har satt stor press på Jemens redan svaga sjukvårdssystem. Situationen blir allt värre eftersom tiotusentals människor som arbetar inom det allmänna sjukvårdssystemet inte har fått lön sedan ett år tillbaka.

Flickan Sumaya är undernärd. Hon togs omhand på sjukhuset i Khamir, Jemen.
Jemen

Jag önskar att jag kunde skriva en lycklig avslutning

Men det är inte bara patienter som kommer att uppta mina tanker efter min avresa. Det är också mina kollegor och alla andra människor här i Khamir som jag aldrig kommer att glömma. Människor precis som dig och mig i Sverige och i Finland. 

Jeep tar sig fram i Jemen för att vårda kolerapatienter
Jemen

Akut hjälp behövs mot dödlig koleraepidemi

Spridningen av kolera verkar ha mättats av under de senaste tio dagarna. Ändå dör många i onödan framför allt i avlägsna områden. Nu behövs mer hjälp och förebyggande åtgärder för att människor inte ska dö av en sjukdom som går att bota.