Hoppa till huvudinnehåll

Inte rätt tidpunkt att nedprioritera humanitärt stöd

Publicerad 17 november 2016

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Marie, två år, behandlas med antibiotika på Kabo vårdcentral, Centralafrikanska republiken.

Marie, två år, behandlas med antibiotika på Kabo vårdcentral, Centralafrikanska republiken.

I dag möts EU:s givarländer med representanter från Centralafrikanska republiken i Bryssel för att omförhandla det humanitära biståndet till Centralafrikanska republiken. De humanitära behoven i landet är fortfarande stora och vi vill att givarländerna engagerar sig. 

Efter valet i Centralafrikanska republiken i år har en del internationella aktörer talat om en "normalisering" av situationen i landet för att motivera en gradvis förskjutning mot utveckling på bekostnad av humanitära insatser.

Men nu är inte rätt tidpunkt för givarländer och internationella aktörer att nedprioritera humanitärt bistånd. Tyvärr är situation i Centralafrikanska republiken sådan att många invånare är beroende av humanitära organisationer och internationella finansiella löften. De fortsatta humanitära behoven hos befolkningen i Centralafrikanska republiken måste därför förbli en hög prioritet på den internationella dagordningen.

Varje dag möter vi ett stort antal människor som fortfarande lever med våld och rädsla och som inte har tillgång till grundläggande behov som bostad, mat, dricksvatten och sanitet, hälsovård och skydd. Mer än hälften av landets befolkning är i behov av humanitärt bistånd, nästan 400 000 är internflyktingar och ytterligare en halv miljon har sökt sin tillflykt i grannländerna.

Resan tog en hel dag

Zita och hennes döttrar är några av de många invånare i landet som måste förlita sig på humanitärt stöd. Det här är hennes berättelse.

Zita kom till Kabo vårdcentral, norra Centralafrikanska republiken, för tio dagar sedan. Med sig hade hon sina två döttrar Marie, två år, och Nelpha, fem månader. De fick gå långt för att ta sig till vårdcentralen - resan tog en hel dag.

Vi har inte råd att betala dem. Zita

För två månader sedan blev Marie sjuk. Hon led först av malaria som sedan ledde till svår undernäring. Zita tog sin dotter till en vårdcentral nära hemmet. Där gav de henne paracetamol och skickade hem dem, i hopp om att Maries tillstånd skulle förbättras. Zita ville inte ge sig ut på vägarna, av rädsla för att de skulle bli attackerade av beväpnade män.

– Jag brukar inte färdas på vägarna på grund av säkerhetsläget. Det är ofta beväpnade män på vägarna som kräver pengar från människor som vill passera. Även om du cyklar eller åker motorcykel så trakasserar de dig för att få pengar. Det gäller också när du skjutsar en sjuk person. Om du går till fots kan de ibland låta dig passera utan att be om någonting. Det är anledningen till att vi gick hit. Vi har inte råd att betala dem, berättar Zita.

Nu kontrolleras även fälten av beväpnade män 

Tidigare var Zita jordbrukare. Men nu kontrolleras även fälten av beväpnade män som tvingar bönder att sluta arbeta så att deras boskap ska kunna beta där. Och inte ens i hemmet är de säkra. För några veckor sedan bröt sig beväpnade män in i Zitas hem och krävde pengar.

– Det var inte såhär förut. Vi levde tillsammans i fred, säger Zita.

När Maries tillstånd förvärrades beslutade Zita och hennes make att gå till vårdcentralen i Kabo med sina två flickor, trots att de var rädda. Tack vare den vård Marie fick på vårdcentralen har hon återhämtat sig. Men hon är fortfarande svag och hennes ansikte är svullet.

Sedan 2006 har Läkare Utan Gränser gett medicinsk hjälp till fler än 50 000 personer i Kabo, nordöstra Centralafrikanska Republiken. Från januari till juni 2016 har vi genomfört mer än 30 000 konsultationer på Kabo vårdcentral (varav en tredjedel var för malaria) och hjälpt till vid fler än 600 födslar.

Aktuellt om Centralafrikanska republiken

10 000 människor har de senaste två veckorna sökt skydd på sjukhuset i Batangafo, Centralafrikanska republiken.
Nyheter från fältet

10 000 personer har sökt skydd på sjukhuset

Sedan våldsamheter brutit ut mellan rivaliserande grupper i Batangafo, Centralafrikanska republiken, har nära 10 000 människor de senaste två veckorna sökt skydd på sjukhuset i staden, som Läkare Utan Gränser stödjer.

Sjukhuset i Zemio, Centralafrikanska republiken, där ett litet barn sköts till döds.
Nyheter från fältet

Ett brutalt slut på ett kort liv

I veckan sköts ett litet barn till döds på ett sjukhus i Zemio, Centralafrikanska republiken, där vi arbetar. Detta är ännu ett exempel på den extrema brutalitet mot civila som förekommer i den eskalerande konflikten.

Thomas fick alla sina fingrar avhuggna när han attackerades i sitt hem.
Nyheter från fältet

"Jag har förlorat allt"

Thomas befinner sig på Bria sjukhus i Centralafrikanska republiken. Han saknar alla fingrar på båda händerna, hans vänstra arm är bruten och hans ena ben har ett djupt sår efter en machete som huggits igenom låret.

I fokus

Athmahlägret i norra Syrien. En pojke får sin brännskada omlagd.

Syrien

Varför arbetar vi i Syrien?

  • Väpnad konflikt 
  • Flyktingar
Människor på flykt undan våld i Kongo-Kinshasa. Läkare Utan Gränser gör ofta insatser i flyktingkriser.

Flyktingar

Vi arbetar världen över för att bistå flyktingar och internflyktingar med allt från psykologisk vård till livsviktig näringsersättning.

Personal från Läkare Utan Gränser delar ut flytvästar till nödställda.

Medelhavet

Tiotusentals människor flyr från våld och oroligheter i sina hemländer och beger sig iväg på en farlig resa över Medelhavet till Europa.