Hoppa till huvudinnehåll

IRAK: FÖRDRIVNA I KIRKUK FÅR INGEN HJÄLP

Publicerad 5 december 2014

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Läkare Utan Gränser har arbetat i Kirkuk i Irak sedan 2010. FOTO: Alessandro Pavone

Läkare Utan Gränser har arbetat i Kirkuk i Irak sedan 2010. FOTO: Alessandro Pavone

Tusentals människor på flykt undan våldet i Irak är i desperat behov av mat, vatten, sjukvård och tak över huvudet. Detta trots att de har tagit sig till områden som är tillgängliga för hjälporganisationer.

Över 180 000 människor på flykt har sökt skydd i Kirkuk, en stad nära frontlinjen, och varje dag anländer ännu fler. Många är inhysta i provisoriska bostäder som är både undermåliga och överbefolkade. Trängseln och bristen på mat och vatten har lett till att många lider av sjukdomar som urinvägs- och luftrörsinfektioner, hudsjukdomar och blodbrist. Läkare Utan Gränser är den enda internationella medicinska organisation som bistår med sjukvård i området. Vi uppmanar nu andra internationella aktörer att omedelbart bidra med nödhjälp till människor i Kirkuk och andra tillgängliga områden.

 – Trots de säkerhetsmässiga utmaningarna i Kirkuk är det fortfarande möjligt för humanitära organisationer att arbeta i staden. Men den internationella hjälpen är inte tillräcklig, merparten av stödet kommer istället från lokala organisationer och är högst otillräckligt. Internationella hjälporganisationer måste utöka sina insatser överallt där det är möjligt, säger Fabio Forgione, landchef för Läkare Utan Gränser.

Mer hjälp behövs

Fler än två miljoner irakier har flytt sina hem i år på grund av den väpnade konflikten. Många är kvar i våldsdrabbade områden och står utan humanitärt stöd. Men även de som lyckats ta sig till säkrare områden saknar i stor utsträckning tillgång till hjälp. Lokala myndigheter och befolkningen i de berörda områdena får dra ett tungt lass i den akuta situationen.

 – När jag kom till Kirkuk kände jag mig säkrare och jag kan sova nu. Men ingen kom till oss förutom Kirkuks guvernör och Röda korset. Vi såg inte någon annan. Vi frågade efter madrasser, spisar, olja, mattor, men ingen gav oss något, säger en kvinna som flytt bombattackerna i Beiji och som nu bor med sin familj i en halvfärdig byggnad i Kirkuk.

Kirkuk bortglömt

Så här långt har den internationella hjälpen huvudsakligen fokuserat på irakiska Kurdistan, där det har satts upp flera flyktingläger. Merparten av de medel som ställts till förfogande av internationella givare har riktats till denna region och inte till andra tillgängliga områden såsom Kirkuk.

 – Undermåliga levnadsvillkor och trängsel har en direkt påverkan på människors hälsa. När man flytt våldsamheter av det här slaget behöver familjerna grundläggande humanitär hjälp för att lindra den redan svåra situationen. Det är det internationella samfundet skyldighet att ge dem det, säger Fabio Forgione.

Läkare Utan Gränser har arbetat i Kirkuk sedan 2010 och sedan i juli trappat upp insatsen för att bistå den fördrivna befolkningen. Vi driver mobila kliniker på sex platser runt om i staden, med fokus på kroniska sjukdomar och på barn- och mödrahälsovård. Sedan juli har Läkare Utan Gränsers team utfört 5 821 medicinska undersökningar, delat ut 25 000 filtar och mer än 3 700 kit med hygienartiklar till fördrivna familjer i Kirkuk.

Relaterade nyheter

Mosul: sjukvården är i ruiner ett år efter stridernas slut
Irak

Sjukvården i ruiner ett år efter slaget om Mosul

Under konflikten skadades nio av tretton sjukhus i staden vilket ledde till en dramatisk minskning av vårdkapacitet och antal sjukhussängar.

För varje vecka som går kommer mer och mer liv tillbaka till staden där vi har kliniken.
Irak

Återvända hem

"Situationen är fortfarande svår på många sätt, men det är fantastiskt att se förändringen. Jag lämnar Irak med blandade känslor."
- Sjuksköterskan Anna Blideman, Irak. 

En patient får hjälp på en av våra kliniker i Irak.
Irak

Ett sjukvårdssystem i ruiner

"Idag hade vi en patient på vår klinik för kroniska sjukdomar, som behövde mer vård än vad vi kunde erbjuda. Så jag ringde ambulansen, de svarade inte."
- Sjuksköterskan Anna Blideman, Irak.