Hoppa till huvudinnehåll

Irak: Förväntningar möter verklighet

Publicerad 11 juli 2019
En lastbil med förnödenheter i Irak
En lastbil med förnödenheter i Irak
Foto: Florian SERIEX / Läkare Utan Gränser

Den libanesiska logistikern Mustafa Ahmad skulle bara vara i Irak i sex månader. Men de stora behoven hos befolkningen gjorde att han fattade ett beslut som skulle påverka hans liv i många månader framöver.

Jag visste inte hur det var att jobba för en internationell organisation, men jag bestämde mig för att uppleva det. Med tiden blev det en passion för mig. Jag hörde talas om Läkare Utan Gränser av en slump, och i början trodde jag att organisationen bara utgjordes av läkare och sjuksköterskor. Därför kändes det konstigt att söka jobb som logistiker, eller närmare bestämt supply chain-koordinator.

Innan jag åkte till Irak arbetade jag på kontoret i Libanon. Det rapporterades mycket om Irak på nyheterna, och jag kände till hälsoläget från de dokument jag fick innan jag åkte. Dessutom pratade jag med annan personal som varit i Irak för att få en bättre förståelse för hur jobbet skulle bli. Det var nervöst på ett bra sätt. Redan på min första dag i Irak väntade kollegorna på mig för att välkomna mig med öppna armar. Det hade jag inte förväntat mig.

Irak: kontexten

Mellan 2003 och 2014 upplevde Irak krig och konflikt, vilket har drivit 5,7 miljoner barn och vuxna på flykt. Nästan 4,2 miljoner människor har återvänt, men Internationella Migrationsinstitutet uppskattar att 1,8 miljoner människor fortfarande är på flykt.

Under de senaste militäroffensiverna i Mosul 2016 – 2017 förstördes nio av 13 offentliga sjukhus. Att bygga upp dessa igen har gått väldigt långsamt. Fram tills för några månader sedan fanns färre än 1 500 sjukhussängar tillgängliga för totalt 1,8 miljoner människor – vilket är mindre än hälften av det som anses vara den minsta globala standarden för humanitär sjukvård.

"Att jobba för Läkare Utan Gränsers projekt kräver definitivt både uppoffring och flexibilitet."

För att möta de här behoven driver vi ett barn- och mödravårdssjukhus med akutavdelning i västra delen av staden och en kirurgi- och postkirurgiavdelning i östra delen av staden. I juli 2018 började vi också erbjuda psykisk hälsovård i staden. 

Rehabilitering

I Irak jobbade jag i två projekt som drivs av Läkare Utan Gränser i Mosul och Al Sadr. Jag var ansvarig för att se till att de hade mediciner och medicinskt material för att behandla patienter och driva klinikerna ordentligt.

Kriget har mattat ut irakierna och landet hanterar fortfarande konsekvenserna av det över ett decennium långa kriget mot terrorismen. Det har varit en smärtsam upplevelse som gjort tillgång till sjukvård till en utmaning. Sjukvårdssystemet har inte återhämtat sig ännu, men landet håller på att byggas upp på nytt. 

Planer för 2020 

En utmaning för landets befolkning är klyftan mellan den sjukvård de behöver och den som finns tillgänglig. Ett exempel på detta är psykisk ohälsa. Människor som drabbats av våldet, de krigsskadade och de som förlorat släktingar i konflikten har alla behov av stöd – men tillräckligt med stöd finns inte tillgängligt. 

I Mosul driver vi ett projekt mot psykisk ohälsa, och efter att ha bedömt vad människor behöver mest kommer vi öppna en mödravårdsklinik i höst. Vi håller också på att skapa en plan som går att använda om det skulle inträffa en katastrof. I den planerar vi hur vi skulle agera och vilka lösningar som skulle krävas för att hålla våra projekt öppna för människor som behöver hjälp.

Alla de här delarna är anledningar till att jag förlängt mitt uppdrag till 2020. Tanken under 2018 var att jag skulle arbeta sex månader, men jag är övertygad om att det under uppstartsfasen av ett nytt projekt är bättre att inte byta ut den ansvariga personen, eftersom det kan leda till att man tvingas ta flera steg tillbaka.

"Kunskapen man får sig genom att jobba i ett annat land med människor från andra kulturer och nationaliteter är en upplevelse bara det"

Förväntningar möter verklighet 

Kunskapen man får sig genom att jobba i ett annat land med människor från andra kulturer och nationaliteter är en upplevelse bara det. Irak är visserligen ett arabiskt land: vi pratar samma språk och delar vissa traditioner, men alla länder har sina egna egenheter och kulturer. Jag har lärt mig mycket om irakier, särskilt om den respekt de har för sina föräldrar och den stora rollen de spelar i sina barns liv. Och att vara i Irak har hjälpt mig att förstå att de upplevelser man får under sitt uppdrag aldrig kommer motsvara förväntningarna. Att jobba för Läkare Utan Gränsers projekt kräver definitivt både uppoffring och flexibilitet.

Nästa stopp: Latinamerika 

Jag känner att den här upplevelsen ändrat min personlighet. Jag har fått större förståelse för andra människor och lugnare när det kommer till att ta beslut, både på jobbet och i mitt privatliv. Jag har också lärt mig leva med människor från olika kulturer, och att kommunicera och uttrycka mina känslor på ett transparent och bra sätt. 

Efter Irak kommer jag ta en kort paus, men sedan vill jag jobba för Läkare Utan Gränser i en ny region, långt från Mellanöstern. Att resa till ett spansktalande land som Venezuela eller Mexiko, där behoven och projekten är annorlunda än här, vore spännande.
- Mustafa Ahmad, logistiker från Libanon.

Sjuksköterska sitter i en säng med ett litet barn

Nu kan vi göra dubbelt så mycket tillsammans

I jul är varje hundralapp du ger värd två hundralappar. Akelius Foundation har nämligen valt att bli en av oss i Läkare Utan Gränser och dubbla alla engångsgåvor fram till 5 januari. Det betyder att vi tillsammans kan göra dubbelt så mycket.
Ge en gåva