Hoppa till huvudinnehåll

Irak: Hemförlossningar i Islamiska Statens skugga

Publicerad 13 september 2019
Ett barn insvept i en filt på en säng
Ett nyfött barn på Nablussjukhuset, Mosul, Irak.
Foto: Caitlin Ryan / Läkare Utan Gränser

Året är 2016 och slaget om Mosul har precis börjat. Irakiska trupper är på framfart genom staden. Gata efter gata tar regimen staden tillbaka av den Islamiska Staten, efter att terrororganisationen styrt i två år.

Solen har inte ens hunnit gå upp när Intissar, en barnmorska från Mosul hör ett knack på dörren. När hon svarar ser hon en ung man och hans mamma. De ber henne att följa med dem och hjälpa mannens fru som är mitt i en förlossning. Intissar är rädd, men hon vet att behovet av barnmorskor som kan sköta förlossningar i hemmet aldrig varit så stort som nu. Många gynekologer och annan kvinnlig medicinsk personal har flytt den Islamiska Statens styre i Mosul och de flesta av stadens mödravårdscentraler har stora skador. Intissar rycker ut.

– Barnmorska är ett härligt yrke. Vi får leva sida vid sida med kvinnor som delar med sig av sina berättelser, i glädje och sorg. Det behövs i krigssituationer, säger Intissar.

– Under den senaste konflikten hjälpte jag kvinnor att föda barn i sina hem. Människor bad mig att hjälpa deras fruar, systrar och döttrar. Jag var själv gravid och tvingades gå långa sträckor eftersom jag visste att jag var den enda barnmorskan i området. Människor fick ryktesvägen reda på min existens. De sade till varandra: ”Du kommer att hitta en bra barnmorska, hon kan hjälpa”. Med hjälp av Intissars mjuka men fasta handgrepp blir tonårsflickan en mamma. Med några trådar och ett rakblad steriliserat i kokhett vatten klipper hon av den nyfödda pojkens navelsträng, virar in honom tätt i en vit filt och ger honom till hans mormor innan hon hjälper den unga mamman att få ut moderkakan.

En kvinna håller i ett nyfött barn
Ett nyfött barn i armarna på hans mormor i Mosul, Irak
Foto: Maya Abu Ata / Läkare Utan Gränser

Intissar fortsätter och förlöser ytterligare tre barn den eftermiddagen, alla hemförlossningar.

– Om det var upp till mig så hade jag inte förlöst dessa barn i hemmet – jag var verkligen rädd för postpartumblödning, säger Intissar.

– Idag råder jag kvinnor att föda på ett sjukhus som har den utrustning som krävs för en säker förlossning. Situationen för en gravid kvinna kan försämras snabbt. Hon kan få komplikationer och behöva ett kejsarsnitt. Sjukhus är mycket säkrare.

Mer än två år efter slaget om Mosul officiellt tagit slut har vardagslivet på många sätt börjat åter på stadens gator, men hälso- och sjukvårdssystemet har inte återhämtat sig ännu. Många av de högt betraktade läkarna och annan medicinsk personal har flytt staden eller till och med landet under striderna. Därför har många mödrar och deras barn fortfarande svårt att få tillgång till vård.

Intissar står framför en sjukhussäng
Intissar Abdulrahman Mostu, 39, barnmorska.

Intissar jobbar nu på Al-Rafadainkliniken som är den mindre av de mödravårdskliniker vi driver i västra Mosul. Hon är en del av ett team av barnmorskor och gynekologer som hjälper mammor med vaginal förlossning och remitterar dem som behöver mer hjälp till Nablussjukhuset tio minuter därifrån.

Idag är 23 åriga Assia morgonens första patient. Hon lyckas på något sätt le under värkarna hon har när hon föder sitt åttonde barn. Som många andra kvinnor i Mosul har de barn hon fött under de senaste fem åren fötts hemma – inte för att hon valde det, utan för att det inte fanns något alternativ.

Assia sitter på en sjukhussäng
Assia* (namnet har ändrats) väntar på förlossning i Mosul, Irak
Foto: Caitlin Ryan / Läkare Utan Gränser

– Jag har fött tre barn hemma, säger Assia.

– När konflikten pågick, när IS styrde, var det väldigt farligt att lämna huset, så jag var tvungen att föda hemma. Vägarna var blockerade och det gick inte att lita på någonting. Jag var rädd för mitt och mitt barns välmående.

Trots att det inte finns några officiella siffror på hur många som fött sina barn i hemmet de senaste åren har patienterna på vår klinik i Mosul liknande upplevelser. Till och med kvinnor som tidigare fött genom kejsarsnitt, och därför är i större risk för komplikationer, föder ofta hemma. Antingen för att de inte har råd med den lokala sjukvårdens avgifter och inte är medvetna om att vi erbjuder gratis vård, eller för att deras familjer tror att det är bättre för dem att föda hemma tillsammans med en traditionell barnmorska.

De flesta gravida kvinnorna i Mosul får ingen vård innan de ska föda, inte ens de som har betalat för ett ultraljud på en privat klinik.

– Nästan inga av de kvinnor vi träffar har fått ordentlig mödravård, så vi har ingen aning hur graviditeten har fortlöpt när de kommer till oss, säger Emily Wambugu, vår barnmorska som har över 20 års erfarenhet och har jobbat runt om i världen.

En sjuksköterska håller ett nyfött barn
Emily Wambugu håller i ett nyfött barn på kliniken i Mosul
Foto: Caitlin Ryan / Läkare Utan Gränser

– De övertygas ofta att betala för dyra ultraljud på privata kliniker, men utan ordentlig mödravård – inte ens vacciner eller vitaminer – så verkar det som att de privata klinikerna utnyttjar dessa utsatta kvinnor och inte gör något mer än att berätta vilket kön deras ofödda barn har.

Många kvinnor som föder på våra mödravårdskliniker i Mosul kommer från familjer som har det ekonomiskt svårt. Arbetslösheten är hög och många familjer har inte ens råd med dagliga förnödenheter som mat och tak över huvudet. Några av de gravida kvinnorna lider av tydlig undernäring.

På vår mödravårdsklinik i Mosul är de yngsta mödrarna i tidig tonårsålder och de äldsta långt över fyrtio. Ibland är de gravida med sitt fjortonde eller femtonde barn. Både de väldigt unga kvinnorna, vars kroppar inte är redo för att föda barn, och de äldre kvinnorna som har fött upp mot tio barn är i mycket hög risk för komplikationer under graviditeten samt under och efter förlossningen.

"Jag var bara 14 eller 15 och visste inte vad det innebar att vara gravid"

– Kvinnor behöver övervakas under graviditeten så att komplikationer som graviditetsdiabetes, anemi och havandeskapsförgiftning kan upptäckas och behandlas innan det blir livshotande, säger Wambugu.

– De behöver också övervakas extra noggrant efter förlossningen så att vi kan upptäcka potentiella blödningar. Unga och äldre kvinnor behöver också information om hur de ska fördela deras graviditeter och hur de ska låta sina kroppar och familjer vila efter att ha välkomnat ett nytt barn.

Sanaa är 41 år och gifte sig när hon var väldigt ung.

– Jag var bara 14 eller 15 och visste inte vad det innebar att vara gravid, säger hon.

Sanaa har haft flera svåra graviditeter och sex missfall, två av dem på slutrakan av graviditeten. Det har traumatiserat henne.

– Jag har fått komplex. Jag vill inte ha fler barn för jag vill aldrig återuppleva den smärtan igen.

Nu, 25 år efter hennes första barn föddes har hon fött ett till barn genom kejsarsnitt, men hon har bestämt sig att det här barnet blir hennes sista. Hon har låtit göra en liten operation där hennes äggledare har knutits samman. Det säkerställer att hon inte kommer att få fler barn.

– Nu har jag fem flickor och tre pojkar, tack till Gud. Nu vill jag bara åka hem med mitt nya barn.

HUR KAN DU STÖDJA VÅRT ARBETE?

Det är tack vare dina och andras donationer som vi kan vara oberoende, neutrala och opartiska – en förutsättning för vårt arbete i konfliktområden. Med ett regelbundet stöd ser du till att vi har resurserna som behövs för att agera snabbt.
Bli månadsgivare nu