Den 8 november drog tyfonen Haiyan in över Filippinerna med en enorm kraft. Vi var en av de första hjälporganisationerna på plats och bistod med akutsjukvård, primärvård och vatten och sanitet till de drabbade. Maria Haraldsson, miljö- och kvalitetsexpert arbetade under två månader i staden Guiuan i Filippinerna.
Vad var ditt uppdrag i Filippinerna?
Jag jobbade i Filippinerna med vatten och sanitet, mitt specifika uppdrag innebar att jag skulle återställa olika vattensystem till hur de fungerade innan tyfonen. Vi bytte ut och lagade mycket handpumpar på offentliga platser så att människor skulle få tillgång till rent vatten igen. Det kunde också vara så att själva rörledningarna var trasiga och då fick vi byta ut hela systemen. Oftast var det träd eller dylikt som hade blåst över vattenpumparna så att de var helt förstörda. I samband med tyfonen så blev många vattenbrunnar och vattensystem förorenade. Vi hade ett team med oss som jobbade specifikt med att pumpa ur vatten ur dessa brunnar för att sedan klorera dem så att de var funktionella och användbara igen.
Vi arbetade också en del med ”watertrucking”, vilket innebär att vi åkte runt med en lastbil men en vattentank på flaket. Tanken rymmer 5 kubikmeter vatten och vi åkte runt och levererade vatten till de områden där människor inte hade tillgång till rent vatten.
Hur såg en arbetsdag ut för dig?
De flesta av mina dagar var relativt lika varandra, det var en lite stabilare situation i Filippinerna när jag kom dit i februari och det var ganska tydligt i vilka områden vi behövdes. Vi arbetade efter vår plan och vi kunde ganska ofta följa den. Jag arbetade väldigt mycket med min filippinska assistent. En vanlig dag så fick vi information över områden där vattenpumpar behövde repareras eller bytas och sedan åkte vi iväg så tidigt som möjligt. Vi hade oftast med oss teamet som gjorde rent brunnar, vilket de ofta gjorde samtidigt som vi reparerade själva pumpen. Ibland hände det också att vi fick åka runt i olika områden för att se om det fanns något vi kunde göra.
Vilken var den största utmaningen med ditt uppdrag?
Jag vet inte riktigt, till en början kändes det väldigt överväldigande och gripande att komma till ett land som drabbats av en sådan ofattbar katastrof. När jag väl kom igång med själva arbetet tycker jag att det fungerade bra, jag har arbetat med väldigt bra människor och vi hade aldrig problem att få tag på material för att utföra vårt jobb.
Har du något särskilt minne?
Jag har otroligt många minnen från min tid i Filippinerna. Det som jag minns mest och som jag även tyckte var roligast var att få jobba tillsammans med lokalbefolkningen i så många olika områden. De var ofta intresserade av att hjälpa till och precis innan jag åkte hem arbetade vi på en plats där människorna var väldigt hjälpsamma och tacksamma, de ville vara delaktig i stort sett allt vi gjorde. Det kändes väldigt kul när man åkte därifrån att ha fått jobba så nära dessa människor och varit delaktig i att hjälpa dem.
Kan du tänka dig att åka ut i fält igen?
Det vill jag absolut göra! Nu ska jag jobba på mitt ”vanliga” jobb en stund, men i framtiden vill jag väldigt gärna åka iväg på fältarbete igen.
