Vår läkare Anna Darelius kom nyligen hem från Centralafrikanska republiken efter nio månader i fält med oss. Här berättar hon om sina upplevelser.
Nio månader är lång tid, hur klarade du det?
– Jag var förberedd på det, hade fått höra mycket om att det skulle vara tufft. Så innan jag åkte tänkte jag att det bara var att bita ihop eller i värsta fall åka hem, att det alltid skulle finnas en utväg. Men när jag väl var där hade jag inga tankar på att åka hem alls. Det fanns bra internetuppkoppling så jag kunde ringa hem via Skype.
Men jag vet inte om jag skulle göra om det under så lång tid, åtminstone tycker nog inte min pojkvän det.
Vad var dina arbetsuppgifter?
– Jag är ju läkare så i Boguila gick jag ronder och undersökte patienter. Det handlade mycket om malaria och undernäring. När det gäller undernäring var det viktigt att försöka hitta de underliggande anledningarna och behandla dem.
- I Zemio jobbade jag på en klinik där vi har öppnat ett nytt hiv-program. Där var arbetet lite mer organisatoriskt eftersom jag ansvarade för programmet, men jag träffade också patienter.
Hur var det att arbeta som läkare i fält?
– Som ny läkare kunde det vara svårt och ibland frustrerande. Det kunde dyka upp infektioner som jag aldrig tidigare sett. I Sverige skulle vi ha tagit en odling för att få reda på vad patienten led av, men där finns inte den möjligheten. Därför blir det lite av en gissningslek ibland.
Hur levde du?
– Vi bodde tillsammans i ett med tegelhus, det var jättebra. Det fanns inget rinnande vatten och vi duschade under en hink. Jag var där i nio månader så jag hade två semestrar och åkte till Kamerun och Marocko. Annars var jag alltid i tjänst och jobbade sju dagar i veckan. Det fanns inte så mycket annat att göra.
Varför valde du att åka ut i fält för oss?
– Det är något jag tänkt på sen jag var liten, och alltid varit inriktad på. Jag åker gärna ut igen. Inte nu på en gång men gärna senare.
