Hoppa till huvudinnehåll

"Jag kommer bära med mig minnena från Kongo resten av livet"

Publicerad 17 juni 2019
Samy Gerges arbetar i Kongo-Kinshasa
Samy Gerges arbetar i Kongo-Kinshasa
Foto: Samy Gerges / Läkare Utan Gränser

Libanesiska Samy har just kommit hem från Kongo-Kinshasa, där han gjorde sitt första uppdrag för Läkare Utan Gränser. Det blev ett uppdrag som förändrade hans syn på fattigdom.

Jag heter Samy Gerges och är 26 år gammal. Jag har pluggat reklam, men tills nyligen har jag arbetat som logistiker inom oljebranschen. Samtidigt har jag alltid velat jobba inom den humanitära sektorn, eftersom jag velat att mitt jobb ska göra skillnad för människor och inte bara hjälpa dem tjäna pengar. Så jag började leta jobb på lokala och internationella organisationer. Läkare Utan Gränser var den organisation jag identifierade mig mest med, eftersom det medicinska humanitära syftet ligger långt ifrån politik och agendor.

Några månader efter att ha sökt blev jag antagen. Nästa stopp: Kongo-Kinshasa.

Libanon till Kongo

Jag reste från Beirut till Kongo-Kinshasas huvudstad Kinshasa och åkte direkt från flygplatsen till Läkare Utan Gränsers bas. Resan tog oss genom svår terräng och motstridiga förhållanden. Jag har alltid velat jobba i Kongo och känner till den ekonomiska situationen och de sociala klyftorna väl från media och sociala medier. Men att vara på plats gjorde det mer verkligt. 

Det politiska klimatet i Kongo är osäkert och problem som hemlöshet, undernäring och epidemiska sjukdomsutbrott är vanliga.

Min nya familj

Jag jobbade som logistiker och övervakade all logistik på Läkare Utan Gränsers bas, lager och sjukhus i landets fjärde största stad Kananga. På mitt bord låg bland annat att se till att logistikavdelningen fungerade, att övervaka logistiken av medicinskt material och inkommande och utgående leveranser, liksom att samarbeta med andra projekt. Jag var även ansvarig för att fortbilda teamet och för att alla i teamet gjorde sitt jobb.

Teamet välkomnade oss nykomlingar med öppna armar. Jag kände direkt att vi var en stor familj. Det gjorde det lättare att anpassa sig och lindrade längtan efter familjen där hemma.

Samy tillsammans med några kollegor i Kongo-Kinshasa.
Samy tillsammans med några kollegor i Kongo-Kinshasa.
Foto: Samy Gerges / Läkare Utan Gränser

Rörande ögonblick 

Vissa av sjukhusen i mitt område var de enda i sina respektive regioner. Vi behandlade patienter som fallit offer för konflikt eller sexuellt våld, inklusive barn som fått dödliga skador, som machetesår.

Jag minns tydligt en femårig flicka som blivit stucken i huvudet med ett vasst vapen. Vårt medicinska team gav vård åt henne men tyvärr överlevde hon inte. Det var jag som tog hand om pappersarbetet inför hennes begravning och jag var där när hon jordfästes. Det var inte lätt.

En annan gång gick jag en runda på sjukhuset och såg ett barn i en av sängarna. Han var jätteliten och vägde bara 16 kilo. Det såg ut som om hans hud bara dolde ben. Jag frågade sjuksköterskan om hans ålder och blev chockad när jag fick höra att han var tio år gammal. Undernäring var något jag sett i dokumentärer, men det här var första gången jag såg det med egna ögon. Barnet, som var föräldralöst, hade hittats på gatan och tagits med till vår klinik. 

Som tur var blev han bättre och bättre. Han åt bra och började interagera med mig mer och mer.

Nya perspektiv

Undernäring är vanligt i Kongo-Kinshasa på grund av den svåra ekonomiska situationen. Samtidigt pågår utbrott av epidemier som kolera och malaria, och ebola i de nordöstra delarna av landet. Därför kände jag att mitt arbete var viktigt. Det gagnade människor som var i stort behov av hjälp.

Under tiden i fält förändrades min föreställning om fattigdom. I Libanon finns familjer som har lite pengar, men det är väldigt stor skillnad mot vad jag sett i Kongo-Kinshasa. Där fick jag en större förståelse för vad lidande är.
 

Sjuksköterska sitter i en säng med ett litet barn

Nu kan vi göra dubbelt så mycket tillsammans

I jul är varje hundralapp du ger värd två hundralappar. Akelius Foundation har nämligen valt att bli en av oss i Läkare Utan Gränser och dubbla alla engångsgåvor fram till 5 januari. Det betyder att vi tillsammans kan göra dubbelt så mycket.
Ge en gåva