Hoppa till huvudinnehåll

Jordbävningen i Pakistan: Vi tar hand om skadade och utvärderar behov

Publicerad 28 oktober 2015

Måndagen den 26 oktober skakades nordöstra Afghanistan och nordvästra Pakistan av en jordbävning som uppmätte från 7,6 till 8,1 på Richterskalan beroende på plats. Våra projekt i Pakistan tog emot många skadade under de första timmarna efter jordbävningen.

I Timergara, i Lower Dir-distriktet, började Läkare Utan Gränsers team genast arbeta enligt de protokoll som finns för att ta emot ett stort antal skadade samtidigt. Protokollen finns till för att snabbt kunna utvärdera behoven och ge livräddande akutvård för svårt skadade patienter. Från klockan tre på måndag eftermiddag till klockan 8 på tisdag morgon tog vi emot 172 patienter, varav 55 som var i kritiskt tillstånd, på vår akutavdelning på Timergara sjukhus. En patient gick dessvärre inte att rädda.

Vi hjälper även hälsoministeriets personal att ge eftervård till allvarligt skadade patienter. En avdelning för patienter med denguefeber har tillfälligt gjorts om för att kunna hantera det stora antalet skadade. Vi hjälper även till med att utöka steriliseringsverksamheten så att den kan pågå dygnet runt.

På Khar-sjukhuset i, Bajaur Agency i de federalt administrerade stamområdena (FATA), hjälpte våra team till med att ta hand om 72 skadade patienter. Jordbävningen kändes så långt bort som i Peshawar där vi har drivit ett sjukhus sedan maj 2011. Än så länge har inget av våra team i Afghanistan rapporterat om några behov relaterade till jordbävningen. Men det kan finnas behov av insatser i områden närmre jordbävningens epicenter i Badakhsan.

När den initiala tillströmningen av patienter nu har lagt sig fokuserar våra team på att få en bättre uppfattning om behov av ytterligare insatser. Det kan röra sig om vatten- och sanitetsinsatser, behov av temporära skydd eller uppföljande sjukvård. Vi samlar in information om behov från flera områden som drabbats av jordbävningen.

– Även om vissa områden drabbades svårt så måste vi få en bättre helhetsbild innan vi kan säga något om vidare behov, säger Shelagh Woods, landansvarig för Läkare Utan Gränser i Pakistan.

– Den första bedömningen indikerar att det kommer vara störst behov av skydd och hygieninsatser eftersom det redan snöar i de bergigare områdena. Vi har material för detta i våra lager. Att vi kunde ta hand om många skadade samtidigt under de första timmarna var avgörande för att rädda liv men nu måste vi snabbt utvärdera behoven innan vi går in i den andra fasen av våra insatser.

Läkare Utan Gränser har arbetat i Pakistan för att hjälpa pakistanier och afghanska flyktingar som drabbats av väpnade konflikter och naturkatastrofer eller saknar tillgång till sjukvård sedan 1986. Vi arbetar förnärvarande i Kurram och Bajaur Agency (FATA), Khyber Pakhtunkhwa, Baluchistan och Sindhprovinserna.

Relaterade nyheter

Barnmorskan Mimansa Madheden tillsammans med Aqila, som är ansvarig för fortbildning och klinisk träning på sjukhuset i Dasht-e-Barchi, Afghanistan.
Afghanistan

Den starka känslan av tacksamhet

Så lugnt och sansat som möjligt försökte vi prata med henne, för att informera om de eventuella konsekvenserna, för att förvissa oss om att hon för

På vårt sjukhus i Khost, Afghanistan, har vi i genomsnitt fler än 60 förlossningar varje dag.
Afghanistan

En riskfylld tvillingförlossning

"En dag kom en ung kvinna till oss på sjukhuset. Barnen låg på ett sätt så att de hakade i varandra. De kunde inte komma ut utan hjälp."
- Charlotta Grunewald, gynekolog i Afghanistan.

Barnmorskan Mimansa Madheden på sjukhuset där hon jobbar i Afghanistan.
Afghanistan

Som en bro med många vägar

"Jag får ofta frågan om hur en vanlig dag ser ut för mig här? Det är en fråga som är väldigt svår att svara på – för alla ”vanliga” dagar här är så ovanliga."
- Barnmorskan Mimansa Madheden, Afghanistan.

Välkomstlunch med gamla kollegor i Afghanistan och barnmorskan Mimansa Madheden.
Afghanistan

Kära återseenden!

"Jag kliver ur bilen, med packning och allt. Sen kommer den ena efter den andra, jag vet inte vem som är gladast – de eller jag!"
- Mimansa Madheden är äntligen framme.