Hoppa till huvudinnehåll

Kampen mot kylan i Herat

Publicerad 9 april 2019
Förhållandena i bosättningarna i Herat, Afghanistan, är undermåliga och tillgången till mat är begränsad.
Foto: Adhmadullah Safi/Läkare Utan Gränser

Långdragna konflikter och svår torka har tvingat över 150 000 människor att fly från sina byar i nordvästra Afghanistan och söka skydd i Herat. Men de har lite mat och dålig tillgång till sjukvård. Därför har vi öppnat en klinik för att bistå med välbehövd hjälp till den utsatta befolkningen.

Bibi Hawa är fyra år. Hon har haft lunginflammation och feber i fyra dagar. Hennes pappa, 60-åriga Agha Muhammad, är väldigt orolig.

– Jag tog med min dotter till kliniken för att få behandling, säger han med dämpad röst. Vi bor i ett tält trots att det är väldigt kallt ute. Vi har inte tillräckligt med filtar och våra barn är sjuka hela tiden.

Agha Muhammad och hans fyraåriga dotter Bibi Hawa. Foto: Adhmadullah Safi/Läkare Utan Gränser.

Tidigare bodde de tillsammans med resten av familjen i Naqchiristan, en liten by i Badghisprovinsen - en av de fattigaste delarna av nordvästra Afghanistan. Familjen är en av nästan 30 000 familjer som tvingats lämna provinsen på grund av torka och brist på säkerhet. Stora delar av Afghanistan är fortfarande drabbat av krig, och strider mellan regeringsstyrkor och beväpnade grupper är vanligt i regionen. Kraftiga snöväder är vanligtvis det enda som får dem att göra uppehåll i stridandet.

helt hänvisade till humanitär hjälp

– Delar av min familj är fortfarande i byn och jag är orolig för hur de har det. Det finns inget vatten, vi har förlorat vår boskap och eftersom det inte finns några jobb har vi svårt att köpa mat till barnen, säger Agha Muhammad.

Till de lokalt styrandes missnöje slog sig de flesta familjerna slog sig ned i Herat, där de tvingats bygga tillfälliga bosättningar eftersom de styrande sagt nej till formella läger. Förhållandena i bosättningarna är undermåliga, särskilt när det kommer till skydd, vatten och sanitet, och tillgången till mat är begränsad. Detta har fått svåra konsekvenser för barn och ammande mammor, som inte har tillräckligt med näring i mjölken. Familjerna är därför helt hänvisade till humanitär hjälp.

Läkare Utan Gränser har öppnat en klinik i utkanten av Herat, där vi erbjuder kostnadsfri vård, behandling för undernäring och vaccinationer till barn.

– Vi har öppet under de kalla vintermånaderna, och har även en ambulans som vi kan köra patienter till sjukhuset med, förklarar Abdul Azim Toryalai, assistent till den medicinskt ansvariga i projektet.

"JORDBRUKET VAR VÅR ENDA INKOMST”

40-åriga Jamal är gravid med sitt sjätte barn. Hennes familj kommer ursprungligen från byn Dara-e-Bam, i Badghis-provinsen. Hon kom till vår klinik för mödravård, vilket är ovanligt på andra ställen i landet på grund av kunskaps- och resursbrister.

– Vi hade inget annat val än att lämna vår by, eftersom vår enda inkomstkälla var marken som drabbats av torka, säger Jamala. Min man har fortfarande inte hittat ett jobb fastän vi flyttade till Herat i augusti förra året, så vi har ingen inkomst. Jag vet inte var eller hur jag kommer kunna föda.


Tvååriga Bibi Aysha, som har svår diarré, får hjälp på vår klinik i Herat, Afghanistan. Foto: Adhmadullah Safi/Läkare Utan Gränser.

Internflyktingarna i Herat har inga pengar att köpa mediciner eller betala för transport med. Dessutom finns det få utbildad sjukvårdspersonal i regionen. Våra läkare och sjuksköterskor tar emot omkring 100 patienter om dagen, främst barn under fem år, och gravida och ammande kvinnor. Varje vecka vaccinerar vi också runt 100 personer och ser till så runt 25 allvarligt sjuka får skjuts till sjukhus. Majoriteten av alla sjuka har problem som härrör från kyla och för lågt näringsintag.

30-åriga Baloch Khan ser äldre ut än han är. Hans historia liknar många av de historier vi hör på kliniken, han lämnade Badghis och kom till Herat i juni 2018. Nu bor han tillsammans med sin familj i ett tält i en informell bosättning. Hans fyraåriga son Asadullah har haft feber i några dagar och kan inte sova om nätterna.

– Jag var bonde, men de senaste två åren har vattenbristen och bristen på säkerhet gjort våra liv hemska. Jordbruket var vår enda inkomst, och det gick inte att leva på längre.

Tyvärr uppstod nya problem i Herat.

– Mina bröder och andra släktingar är fortfarande i Badghis och jag har ingen aning om hur de mår. Men vårt liv här är också svårt. Det värsta är att vi inte vet vad som händer framöver. Mina barn växer upp utan utbildning.

DYRA MEDICINER

Det finns ett sjukhus i Herat, men det ligger över en mil från bosättningarna och behandlingarna är inte gratis. Dessutom kan de som har råd med transporten och läkartiden ofta inte betala de dyra medicinerna.

– Vi är helt beroende av humanitär hjälp, säger 20-åriga Khadija, vars tvååriga dotter Bibi Aysha undersöks för svår diarré. Jag är orolig. Min dotter har gått ned jättemycket i vikt sedan vi flyttade hit.

Ytterligare 100 000 internflyktingar som finns i Badghis-provinsen förväntas snart ta sig till bosättningarna i Herat också, om inte situationen förändras.

 

HUR KAN DU STÖDJA VÅRT ARBETE?

Det är tack vare dina och andras donationer som vi kan vara oberoende, neutrala och opartiska – en förutsättning för vårt arbete i konfliktområden. Med ett regelbundet stöd ser du till att vi har resurserna som behövs för att agera snabbt.
Bli månadsgivare nu