Åtta år efter massakern i San Fernando är kidnappningar och våld fortfarande en verklighet för flyktingar och migranter på väg norrut från Centralamerika mot USA. De människor som vi hjälper vittnar om hot och våld längs vägen.
Det var mellan den 22 och 23 augusti 2010 som 75 människor - 58 män och 14 kvinnor - kidnappades och mördades i San Fernando, Mexiko. De var migranter på väg mot USA. De sköts i nacken, kropparna övergavs på en ranch och upptäcktes av militären innan gärningsmännen hunnit begrava dem.
San Fernando-massakern innebar att det extrema våldet och misshandeln som drabbar migranter och flyktingar i Mexiko kom till allmän kännedom. Men åtta år senare har inte mycket förändrats eller blivit bättre.
Många av migranterna har såriga fötterna efter att ha gått i flera dagar. Foto: Juan Carlos Tomasi.
– Våldet sprider sig ständigt, säger María Hernández Matas, samordnare för vårt migrationsprojekt i Mexiko. De migranter och flyktingar som vi ger vård och stöd till utsätts för ständiga hot och risker på vägen. De handlar om kidnappningar, utpressning, rån, hot, fysiska attacker och sexuella övergrepp. En stor del av vårt arbete med migranter och flyktingar är att behandla psykiska och fysiska problem som härrör från våldet, både i Mexiko och i deras hemland.
"De som inte hade pengar dödades"
En 22-årig man från Honduras, som fått vård på Coatzacoalcos skyddsboende där Läkare Utan Gränser arbetar, berättade för vårt team vad han varit med om.
"För ungefär fyra år sedan, på gränsen mellan USA och Mexiko, blev jag kidnappad och förd till San Fernando, Tamaulipas. Det fanns många andra bortförda människor där med mig. Vi var bundna och fick ögonbindlar.
De ville ha telefonnummer till våra släktingar i Honduras och i USA för att be dem om en lösensumma på 30 000 kronor. De som inte hade pengar dödades. Men det var några som betalade lösensumman som inte släpptes, så att kidnapparna kunna fortsätta kräva mer pengar.
Jag var rädd. Jag trodde att de skulle döda mig. Jag sa till dem att jag inte hade pengar, att jag var från en fattig familj. De sa till mig att om min familj inte kunde betala skulle de döda mig. Jag grät. Jag bad dem att släppa mig. Jag såg hur de slog folk, kvinnorna blev våldtagna.
De körde oss till San Fernando i en bil. Det var en mardröm. De gav oss ingen mat, bara vatten. De höll oss kidnappade i nästan två månader. En dag i gryningen hörde jag skott - både inne och från utsidan. När jag hörde någon skrika ’navy’ ställde jag mig upp, tog av mig ögonbindeln och sprang iväg gråtande.
Jag ville inte att samma sak skulle hända mig som hände min farbror. Han var en av de 75 människorna som mördades i massakern i San Fernando 2010.
Nu är jag på väg norrut igen. Jag kan inte bo i Honduras på grund av regeringen och gängen. Det finns inget arbete och de tar ut en krigsskatt.
När jag kom hit hade jag det mycket svårt. Mitt förflutna hann i kapp mig. Just nu mår jag bra, och jag har fått hjälp av psykologer från Läkare Utan Gränser.”
Läkare Utan Gränser har arbetat med migranter och flyktingar, som flytt från våld och brist på möjligheter i sina hemländer, i Mexiko sedan 2012. För närvarande arbetar vi med att förbättra tillgången till medicinsk och psykologisk vård för dessa människor längs vägen, där vi prioriterar stöd till de mest sårbara som ensamkommande minderåriga, ensamstående kvinnor och de som drabbats av direkt våld. För de allvarligaste fallen som överlevt eller bevittnat extremt våld, tortyr eller grym, omänsklig och förnedrande behandling erbjuder vi vård på vårt specialistcenter i Mexiko City. Vi har också ett mobilt team, bestående av läkare, sjuksköterska och psykolog, som regelbundet besöker skyddsboenden för migranter och flyktingar i Reynosa, Tamaulipas.
