Under sju månader koordinerade narkossjuksköterskan Katrin Kisswani vårt projekt i Jemen. Vi har jobbat i landet till och från sedan 1986. I juni 2008 evakuerades all internationell personal på grund av det försämrade säkerhetsläget. När Katrin kom dit i oktober samma år hade de 120 lokalanställda arbetat utan vägledning i nära tre månader.
Vad gjorde du i Jemen?
Jag arbetade som fältkoordinator med att koordinera Läkare Utan Gränsers två projekt i Saada-provinsen, ett sjukhus i det regeringsstyrda området Sahar och en klinik i Dahyan, ett område som kontrollerades av rebeller. Jag var också ansvarig för att följa den politiska utvecklingen i området och att förhandla med alla de styrande grupperna i landet, regering, klaner och rebeller, för att garantera säkerheten i projekten.
Hur ser den medicinska situationen ut i landet?
Den är förhållandevis god men det är svårt för den del av befolkningen som tillhör gerillagruppen Al Huthi att ta sig till sjukhus på grund av säkerhetsrisken. De som kommer till Läkare Utan Gränser har ibland krigsskador men trauman efter trafikolyckor är också vanligt, de kör som dårar! Annars beror det mycket på säsong. Under vintern, när det är mycket kallt, är det vanligt med luftvägsinfektioner. De drabbade söker vård sent och är då mycket svårt sjuka. På sommaren drabbas befolkningen, och främst barnen, av olika diarrésjukdomar. Flickor gifter sig också i regel tidigt, när de inte är helt färdigutvecklade, vilket gör att graviditeter och förlossningar kan bli svåra.
Hur har du påverkats av det här uppdraget?
Jag har fått större självförtroende av att ha klarat av ett så stort uppdrag. Jag har också lärt mig mycket om projektledning och personalansvar. Att det gör enormt stor skillnad när personalen får stöd och uppskattning.
Har du något särskilt minne som du kan dela med dig av?
Jag talar arabiska, men en annan dialekt än den de talar i Jemen, vilket kunde ge upphov till språkliga missförstånd. En dag fick jag till exempel ett samtal från en krigsherre som behövde en bil till en man som var svårt sjuk. Mannen kunde inte gå och behövde genast hjälp. Jag satte genast igång med att organisera transporten. Men när bilen äntligen kom fram blev det stor förvåning: det visade sig att de hade frågat efter en rullstol!
Hur är det att arbeta som kvinna i ett land som Jemen?
Det gick väldigt bra, jag var fullt accepterad och fungerade som ett slags tredje kön med insyn i både den manliga och den kvinnliga världen. Eftersom jag ledde Läkare Utan Gränsers projekt sågs jag nog lite som ledaren över MSF-klanen!
Fakta Katrin Kisswani
Yrke: Narkossjuksköterska
Jobbar i Sverige: I sommar på akutmottagningen på Helsingborgs sjukhus
Tidigare uppdrag: Darfur, Somalia, södra Sudan, Liberia och Irak
