När en kris inträffar vill vi kunna agera snabbt. Dels vid kriser som uppmärksammas i media, och dels för att kunna hantera flera pågående akutsituationer. Akutfonden gör detta möjligt utan att göra avkall på Läkare Utan Gränsers grundprinciper om opartiskhet, oberoende och neutralitet. Debattartikel publicerad i ETC.
Att vi kunde agera direkt när katastrofen i Haiti inträffade var endast möjligt tack vare icke öronmärkta gåvor som vi fått från privatpersoner runt i världen före jordbävningen. I dagsläget förstärker vi våra team på plats för att kunna ta hand om de omedelbara medicinska behoven och för att utvärdera de humanitära behov som vi kommer att möta de kommande månaderna.
När moder jord vill påminna oss om hur sårbara vi är sker det brutalt, våldsamt och till ett högt pris. Jordbävningar, orkaner, cykloner, översvämningar, tsunamier: efterdyningarna är alltid onda och alltför få som drabbas överlever. Behoven efter en katastrof är enorma, lidandet intolerabelt och hjälpen måste vara omedelbar eftersom varje timme är av allra största vikt.
Tisdagen den 12 februari, 17 km från Port-au-Prince, i den mest befolkade delen av Haiti, skalv jorden och tog över 200 000 liv. Ytterligare flera hundra tusen skadades och fler än tre miljoner påverkades. Eftersom Läkare Utan Gränser drivit flera projekt på Haiti sedan 1991 var våra arbetslag mitt i krisen. Även vi förlorade liv och många skadades.
Innan jag blev generalsekreterare på Läkare Utan Gränser i Sverige 2004 ledde jag vår akutinsats i norra Darfur. Jag ansvarade för vår största hjälpinsats sedan vi grundades 1971. Haiti representerar under samma tidsrymd den dubbla insatsen jämfört med Darfur.
Fyra veckor sedan krisen på Haiti har Läkare Utan Gränser projekt på över 20 platser i och runtom Port-au-Prince. Vi har redan behandlat fler än 13 000 patienter inklusive 1500 genomförda kirurgiska operationer. De första dagarna ”efter bästa förmåga” tills vi fick tillräckligt med logistik och teknologi. I skrivande stund har fler än 360 internationella fältarbetare, varav 30 svenskar, tillsammans med 1300 lokalanställda arbetat dygnet runt för att hjälpa de drabbade.
”Koka soppa på en spik”, det är vad vi måste göra när vi är på plats genom att hitta konkreta och praktiska lösningar. Vi har inga andra val. I Haiti opererade vi redan första dagarna i en container på en parkeringsplats, vi öppnade vårdavdelningar under bar himmel och i enkla tält utanför våra söderrasande kliniker och tvingades behandla patienter direkt på marken. .
Utan förståelse för att vårt humanitära medicinska arbete måste följa principerna om oberoende och självständigt bland annat från politiska intressen kan inte liv räddas på detta sätt i denna första akuta fas. Koordinering av hjälpinsatser som den efter jordbävningen i Haiti är absolut viktigt, men det kan inte ske på bekostnad av förlorad tid och därmed förlorade liv.
Självständighet kommer bland annat av att ha egna finansiella medel som kan användas där behoven är som först, och direkt efter en katastrof inträffat. Det var därför vi fem dagar efter tsunami i sydost Asien bad allmänheten att ge oss icke-öronmärkta pengar till vår akutfond. På så sätt kunde vi balansera de inkommande pengarna med vårt behov på plats. Och för det andra, när våra finansiella behov är tillgodosedda för ett krisområde måste vi kunna möta behoven någon annan stans, och i kriser som inte får huvudrubriker i våra dagstidningar eller i TV-nyheterna. Haitis humanitära situation var till exempel helt bortglömd före jordbävningen.
Åter igen, det är detta vi gör; vi svarar på katastrofer oavsett hur de uppstår, och för att rädda liv måste vi kunna arbeta oberoende och självständigt för att genomföra jobbet. Tack vare dessa icke- öronmärkta gåvor kunde vi vara så snabba på plats, och med en så stor insats efter jordbävningen.
Dan Sermand, Generalsekreterare Läkare Utan Gränser
FAKTA
Läkare Utan Gränser har arbetat i Haiti i 19 år, senast med att driva tre akutsjukhus i Port-au-Prince och nu med att mobilisera personal och resurser för att kunna möta behoven efter jordbävningen.
