Kolerautbrottet i södra Kivu, Kongo-Kinshasa, växer i omfattning och sedan slutet av juli har vi behandlat fler än 1 200 patienter. Regionens dåligt utrustade vårdcentraler är överfulla och det finns en stor risk att situationen hamnar utom kontroll.
I kolerabehandlingscentret i Minova sitter Elisabeth Chihemba tyst bredvid sin treårige son Elris Kamo. Pojken rör sig knappt. De båda befinner sig i området reserverat för de mest allvarligaste fallen. Runt om dem är flera rader av sängar fyllda med barn som ligger ner eller sitter slött på sängen. Här och där ligger också vuxna hopkurade i sängar.
Den här morgonen är väntrummet på kolerabehandlingscentret fullt. Patienter som befinner sig i riskzonen för extrem uttorkning – mestadels barn – sätts snabbt på dropp, medan andra hänvisas till ett av de andra tre behandlingsområdena, beroende på infektionsgrad. Utanför samlas oroliga släktingar.
Kämpade för att hantera situationen
När ett team från Läkare Utan Gränser anlände till Minova för att bedöma situationen stod det klart att man på vårdcentralen kämpade för att kunna hantera situationen.
– Det fanns bara 19 sängar åt 46 patienter och flera människor trängdes på golvet under extremt ohygieniska förhållanden, säger Aude Thomet, nödsamordnare på Läkare Utan Gränser. Det var bara en sjuksköterska på plats och det fanns väldigt få intravenösa vätskor att tillgå. Det fanns heller inget klor, något som är viktigt för att rena vatten vid ett kolerautbrott.
Med tanke på att patientantalet fördubblades från en dag till en annan fick vi agera snabbt. Kolerabehandlingscentret uppdaterades till internationell standard med ytterligare 100 bäddar och nödvändigt material och erfaren personal sattes in för att hantera epidemin.
Det är för närvarande torrperiod i Kongo-Kinshasa vilket orsakat en vattenbrist som fått koleraepidemin att spridas snabbt.
Minova vid Kivusjön i Kongo-Kinshasa. Foto: Arjun Claire.
– I Minova är det svårt att få tag på rent vatten, säger Elisabeth. Morgon och kväll måste jag resa i över en timme för att få tag på dricksvatten från en av de få fungerande brunnarna i staden. Annars brukar jag ta vatten från sjön som alla andra.
Men vattnet från sjön i Minova är sannolikt förorenat. Och trots att många vet att det kan innehålla smittsamma bakterier har människor inget annat alternativ än att hämta sitt dricksvatten därifrån.
”Fler vattenreningsplatser måste upprättas”
Ett dussin vattenreningsplatser där sjövattnet kan renas med klor har upprättats av lokala hälsovårdsorganisationer som samarbetar med Röda Korset. Men dessa räcker inte för de nära 200 000 människor som bor i området.
– Fler vattenreningsplatser måste upprättas, de drabbade områdena måste omedelbart tas om hand och en kampanj för att göra människor medvetna om epidemin måste inledas, säger Francesco Otero y Villar, koordinator för Läkare Utan Gränser i Kongo-Kinshasa. Samtidigt måste åtgärder vidtas för att öka tillgången till rent vatten och utrusta vårdcentraler för att behandla kolerapatienter.
Men det är få hjälporganisationer som är verksamma i södra Kivu, vilket gör det svårt att mobilisera resurser. Vi har utökat vårt stöd till vårdcentraler i städerna Bulenga och Bukavu, där antalet kolerafall fortsätter att öka.
Tecken på förbättring
Efter en dag visar Elisabeths son, Elris, tecken på förbättring. Han rör sig lite men är fortfarande svag.
– Han kräktes fyra gånger i går kväll och två gånger i morse, berättar Elisabeth.
Samtidigt fortsätter nya patienter att komma till behandlingscentret. Det är ungefär samma antal som skrivs ut från centret som tillkommer, så antalet patienter är relativt stabilt. Sedan slutet av juli har vi behandlat fler än 1 200 människor för kolera.
När kvällen kommer har Elris slutat kräkas och han är vaken. Han kommer att hållas under observation ytterligare en dag innan han flyttas över till en annan avdelning.
– Det känns skönt att Elris blir bättre, säger Elisabeth. Om det fortsätter så här hoppas jag att vi kan få åka hem om två dagar.
