Vår kollega Johanne Sekkenes har nyligen avslutat sitt uppdrag som landansvarig i Mali. Här berättar hon om den humanitära situationen i Mali i dag, i efterdyningarna av den väpnade konflikt som bröt ut i januari 2012.
Hur är situationen i Mali nu?
Enligt min uppfattning pågår krisen fortfarande. Över hela landet finns stora problem med tillgång till hälso-och sjukvård. I Koutiala i södra delen av Mali är situationen lugnare än i norr. Människor lever sina liv och krisen har inte påverkat befolkningen på samma sätt som i norra delarna. Vi driver ett barnsjukhus i området och det finns även andra medicinska organisationer på plats. Men patienterna måste fortfarande betala för sjukvård, vilket gör det svårt för dem att få tillgång till den vård som finns.
I norra delarna av Mali ser situationen annorlunda ut. Även om den inte kan klassas som en humanitär katastrof är behoven enorma. Vissa folkgrupper, som araber och tuareger, känner sig otrygga och vågar inte söka sjukvård i städerna av rädsla för våld och repressalier. I samband med den (internationella) militära insatsen som inleddes i januari i år flydde de här grupperna till grannländerna.
I Timbuktu, där Läkare Utan Gränser arbetar på ett sjukhus och flera vårdcentraler, är det också svårt för både personal och patienter att ta sig till vårdinrättningar på ett säkert sätt, inte minst eftersom vissa vägar patrulleras av kriminella gäng.
Vilka är de humanitära behoven i norra Mali?
Tillgången till sjukvård i norra Mali är begränsad av flera orsaker. Ett stort problem är bristen på utbildad medicinsk personal. Många flydde under konflikten och först nu börjar de återvända till området.
Det andra stora problemet är den låga kvaliteten på vården som är ett resultat av den bristfälliga organiseringen av vårdinrättningarna, liksom bristen på läkemedel och medicinsk utrustning. Och trots att vården egentligen ska vara gratis i norra Mali saknar sjukhusen medel att betala driftskostnader och lön till personalen.
Ett annat problem, som fanns även tidigare, är att många patienter bor långt från klinikerna och inte alltid kan ta sig till kliniken. Gravida kvinnor med förlossningskomplikationer hinner dö eftersom de inte kan ta sig till sjukhuset i tid.
Det positiva är ändå att för två månader sedan började både statsanställda och andra hjälporganisationer återvända till norra Mali. Kvaliteten på vården börjar långsamt bli bättre, även om många vårdcentraler ännu inte har kunnat sätta igång för fullt. Även ekonomisk hjälp från olika givarländer har börjar komma in, vilket är positivt.
Vilka är prioriteringarna för de kommande månaderna?
Inom Läkare Utan Gränser räknar vi inte med att dra ner på insatserna eftersom hjälpbehoven fortfarande är stora. Den årligen återkommande malariasäsongen har börjat och den överlappar också med den så kallade hungerperioden, det vill säga den period då den nya skörden ännu inte är mogen men den gamla håller på att ta slut. Denna period kännetecknas ofta av kraftigt stigande priser på jordbruksprodukter, och familjer har varken råd att köpa den mat som små barn behöver för att inte drabbas av undernäring eller att betala för sjukvård.
Vår främsta prioritering just för närvarande är att öka tillgången till vård bland människor som bor långt ute på landsbygden. Både i norra och södra delarna av landet inriktar vi våra insatser på barnsjukvård, behandling av malaria och vård av gravida kvinnor. I norra delarna återgår den medicinska personalen successivt till sina jobb vilket ökar möjligheterna till bättre vård. Men mycket återstår att göra.
Hur ser Läkare Utan Gränser på MINUSMA?
FN:s stabiliseringsinsats i Mali, MINUSMA, har bland annat mandat att stabilisera situationen, särskilt i norra delen av landet, och att underlätta humanitära insatser så att hjälpen kan delas ut och flyktingar återvända hem. Att väpnade styrkor genomför humanitära insatser kan vara förvirrande. Därför är det viktigt att se till så att MINUSMA:s och Läkare Utan Gränsers insatser inte blandas samman på något sätt.
Läkare Utan Gränser kommer som alltid att föra en dialog med alla politiska aktörer i Mali för att kunna fortsätta bedriva vår oberoende medicinska verksamhet. Vi förutsätter att de stridande parterna är medvetna om vår roll och att våra medicinska humanitära insatser även i fortsättningen ses som neutrala och opartiska.
