Hoppa till huvudinnehåll

Lång väntan och återförening

Publicerad 2 januari 2016

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Många som är på flykt kommer till vår mobila klinik, de flesta har små barn.

"Många människor kastade sig fram till husbilen, nästan alla föräldrar som håller sina små barn i handen eller i famnen. Feber, ont i magen, ont i halsen, jobbigt att andas var symptom som beskrevs för mig." 
 

Först vid fyra på eftermiddagen hinner vi fram med vårt medicinska team och husbilen till bensinstationen i Polykastro.  Här befinner sig dagligen tusentals människor ute i kylan i väntan på att komma till gränsen. 

Här är varken flyktingarna eller de humanitära organisationerna särskilt välkomna och vi kan heller inte göra några vidare insatser på plats. Två mil bort har vi ett färdigt läger och en finfin vårdcentral, men den hålls tyvärr stängd av myndigheterna.  

Många människor kastade sig fram till husbilen, nästan alla föräldrar som håller sina små barn i handen eller i famnen. Feber, ont i magen, ont i halsen, jobbigt att andas var symptom som beskrevs för mig. Sjuksköterskan och våra översättare försöker upprätta ett triage-system, men idag var folk verkligen otåliga. De är fortfarande stressade för bussen som ska ta sig till gränsen och den kan åka när som helst.

Redan efter en timme har vi fått två allvarligare fall i vår husbilsklinik och läkaren ville skicka båda patienterna till sjukhuset i Kilkis. En av dem en gravid kvinna med blödningar. Problemet är att hon verkligen inte vill åka. Vi försöker och försöker, men hon tillhör en större grupp människor som reser tillsammans. Vi får se henne gå. Jag tar ett djupt andetag. Som tur var finns sjukhus även på andra sidan gränsen.

Jag hinner inte tänka så mycket längre innan en av våra översättare säger att jag måste komma. En pojke är försvunnen. Pappan som står vid en av eldarna och värmer sig har på arabiska förklarat för min kollega att han somnat på bussen och att hans tolvårige son stigit av vid något av de tidigare stoppen och att bussen kört vidare utan honom. Detta är tyvärr inte alls ovanligt. Det finns mängder av barn som kommer ifrån sina föräldrar längst flyktvägen. Men det finns också organisationer som är duktiga på att hitta dem. Jag ringer en av dem och vips så sätter ett maskineri igång. Jag måste lämna bensinstationen innan pojken är tillbaka, men en kollega berättar om pappans stora leende när han återförenas med sin son några timmar senare.  Arbetsdagen är slut. En ny imorgon. 

Relaterade nyheter

Grekland

Flyktingar betalar priset för EU:s avtal med Turkiet

DEBATT | Tusentals människor är fast på de grekiska öarna, under ovärdiga och hälsovådliga förhållanden. De får betala priset för EU:s flyktingavtal med Turkiet, som denna vecka fyller två år.

Tusentals flyktingar är fast på grekiska öarna sedan 2016 då Eu slöt ett avtal med Turkiet.
Grekland

EU:s avtal med Turkiet skadar människors hälsa

Idag är det två år sedan EU:s flyktingavtal med Turkiet trädde i kraft. Som en konsekvens av avtalet sitter tusentals människor fast på de grekiska öarna. Levnadsförhållandena leder till fysisk och psykisk ohälsa.

Barn i flyktinglägret Moria på Lesbos är särskilt känsliga för kylan och de svåra förhållandena.
Grekland

Lesbos: ”De som har tur bor i en container”

Myriam Abdel-Basit arbetar som kulturtolk på den grekiska ön Lesbos. Hon berättar hur tillgång till sjukvård gör det möjligt för flyktingar som lever under hårda förhållanden att återigen känna sig som människor.