Idag den 9 maj, förklarar Världshälsoorganisationen Liberia ebolafritt efter 42 dagar utan nya fall. Liberia är det land i Västafrika som har drabbats hårdast av epidemin. Fler än 10 000 människor har smittats av viruset och över 4 500 har dött.
Bakom siffrorna finns många sorgliga berättelser. Tusentals liberianer har förlorat sin partner, sina syskon, barn och föräldrar. Men det finns också berättelser som ger hopp.
Beatrice Yardolo, överlevare
Mitt namn är Beatrice Yardolo, jag är 58 år gammal och jag är stolt över att vara den sista patienten i Liberia som har tillfrisknat från ebola.
Jag jobbade på en kyrklig skola i St. Paul Bridge utanför Monrovia, slumområdet har drabbats väldigt hårt av ebola. Jag smittades av viruset i februari 2015, då hade redan tre av mina familjemedlemmar gått bort. Jag förlorade en brorsdotter och mina två söner.
I två veckor var jag inlagd på ett ebolacenter i Monrovia. Jag blev frisk och fick lämna ebolacentret den 5 mars. Den liberianska regeringen och alla hjälparbetare jublade. Hälsoministeriet förklarade mig officiellt till den sista ebolaöverlevaren i hela landet. Jag känner mig stolt. Det är fruktansvärt att jag har förlorat mina söner och min brorsdotter – men jag visste att jag kunde besegra sjukdomen.
Nu vill jag inte jobba som lärare igen. Jag är rädd att föräldrarna inte kommer att acceptera att jag undervisar deras barn. Många föräldrar skulle inte låta barnen gå till skolan. Jag vill inte utsätta mig för en sådan situation. Jag ska starta eget företag istället.
Jag hoppas att Liberia aldrig kommer behöva uppleva ett ebolautbrott igen. Det har drabbat så många familjer. Det är enklare att överleva ett krig, där man flyr från vapen, än att försöka undkomma en osynlig fiende.
Siaffa Dolo, anställd på Läkare Utan Gränser
Jag har arbetat för Läkare Utan Gränser från augusti 2014 till april 2015. Först jobbade jag som chaufför för det medicinska teamet, tog jag hand om de döda kropparna. Min huvuduppgift var att transportera liken från ebolacentret till krematoriet. Varje dag var en utmaning. Jag grät över varje patient som hade gått bort. Det finns inget mer hjärtskärande än att se små barn, ibland inte äldre än två månader, kremeras.
Det var ett svårt arbete som jag inte hade kunnat göra under normala omständigheter. Men landet var i undantagstillstånd och allas insats behövdes.
Senare bytte jag arbetsuppgift och jobbade i de team som åkte ut i Monrovia när nya misstänkta ebolafall dök upp. Jag arbetade med detta tills mitt kontrakt gick ut i april.
Nu har jag återvänt till min familj och de är glada att jag är tillbaka. Jag ska vila ett par veckor tills jag ska börja på ett nytt jobb.
Läkare Utan Gränser stöttar idag det försvagade sjukvårdssystemet i Libera. Vi driver ett barnsjukhus i Monrovia och samarbetar med hälsoministeriet för att starta en vaccinationskampanj mot mässling. Under den pågående epidemin vårdade Läkare Utan Gränsers team i Liberia 1 663 ebolapatienter varav 910 persoer övrerlevde. Även om Liberia har deklarerats ebolafritt är det viktigt att komma ihåg att epidemin ännu inte är över i grannländerna Guinea och Sierra Leone. För att förhindra att sjukdomen sprids igen måste man samarbeta över nationsgränser. Våra team i Västafrika har hittills tagit hand om 9 470 människor på våra ebolacenter, av dem var 5 170 bekräftade ebolafall,varav 2 553 har överlevt. Vi har förlorat 14 kollegor.
