Hoppa till huvudinnehåll

Livsfarliga kramper

Publicerad 12 april 2019
Becya Adelines son Jason föddes på vårt sjukhus i Port-au-Prince, Haiti. Hon förlorade sitt första barn på grund av eklampsi.
Becya Adelines son Jason föddes på vårt sjukhus i Port-au-Prince, Haiti. Hon förlorade sitt första barn på grund av eklampsi.
Foto: Shiho Fukada/Panos

Idag har jag för första gången i mitt liv träffat på en patient som led av eklampsi. Eklampsi brukar i Sverige kallas för havandeskapsförgiftning och kan undvikas om man upptäcker och behandlar det i tid - vilket i ett land som Sverige nästan alltid är fallet.

Här i Haiti är eklampsi mycket vanligare och på vår akutmottagning här i Port-au-Prince tar vi emot eklamptiska patienter varje vecka. Det är ett mycket skrämmande tillstånd. Patienten som kom in till oss idag var kraftigt medvetandesänkt, hade problem med andningen och efter ett par minuter började hon krampa.

Jag ställde mig vid huvudändan av akutbritsen och försökte hålla luftvägen fri, läkaren ordinerade magnesium som i bästa fall kan få kramperna att sluta. Annars måste barnet förlösas. Tillsammans fortsatte vi att behandla patienten, hon fick syrgas och dropp. Vi undersökte barnet och såg att det som tur var hade överlevt kramperna. Vid det laget var det inte mycket mer att göra än att vänta. Kvinnan blev kvar på akuten för observation.

Samtidigt sa jag till läkaren som var med och behandlade kvinnan att detta var första gången som jag sett en patient i eklamptiskt tillstånd. Han berättade då för mig att i Haiti är det så pass vanligt med eklampsi att i stort sett alla stora sjukhus har en sal dedikerat helt till dessa patienter.

Under tiden som vi pratade så fick kvinnan nya kramper och hon refererades till ett större sjukhus med möjlighet att förlösa barnet om det skulle behövas. Jag vet inte hur det gick för kvinnan och hennes ofödda barn. Jag hoppas att det gick bra för dem båda. 

Läs hela Ilsa Karlssons blogg från Haiti.