Hoppa till huvudinnehåll

Livsviktiga innovationer

Publicerad 19 oktober 2018

Bildspel

Bildspel i fullskärm
I Ramtha i Jordanien behandlar Läkare Utan Gränser många skadade syrier.

På Ramtha-sjukhuset i Jordanien har Läkare Utan Gränser gjort komplicerade kirurgiska ingrepp på skadade syrier. För att minska risken för infektioner har en metod utvecklats för bättre såromläggning. 

Inom Läkare Utan Gränser pågår en ständig kamp. Hur ska vi kunna agera snabbt, flexibelt och hela tiden sätta våra patienter i första rummet – samtidigt som vi inte duckar för långsiktiga utmaningar? På innovationsenheten i Stockholm försöker man hitta lösningarna.

Det började med en krok. Eller kanske var det med en frustrerad sjuksköterska.

Josie Gilday hade gjort ett antal fältuppdrag för Läkare Utan Gränser och alltid var det samma sak. En svårt sjuk patient med behov av intravenös vätsketillförsel måste snabbt föras till sjukhus. Men i Läkare Utan Gränsers bilar, som inte bara tjänstgör som ambulanser utan även måste fungera för alla andra slags transporter, fanns inget bra ställe att placera droppåsen.

Så hon blev tvungen att be de anhöriga hålla i påsen under färden till sjukhuset, eller till och med den sjuke själv. I bästa fall fanns en logistiker till hands som snabbt kunde binda fast den med en handske eller en bit snöre. Någon långsiktig lösning var det aldrig tal om, det fanns det inte tid till.

Kan innovationer rädda liv? Ja, självklart. David Veldeman.

I Jordanien har Läkare Utan Gränser ett projekt där amputerade får hjälp tack vare 3D-proteser. Läs mer här: fondation.msf.fr Bild: Hussein Amri

Patienten i centrum

Nu tänker ni kanske – så konstigt. Varför har de inte lyckats göra något åt detta till synes basala problem för länge sedan?

Det beror helt enkelt på att Läkare Utan Gränser är en akutorganisation med kronisk brist på både tid och resurser. Många av de utmaningar som återkommer gång på gång, i insats efter insats, är visserligen viktiga men inte så akuta att de måste åtgärdas omedelbart. Framför allt inte i en situation när det samtidigt handlar om att rädda liv.

Och så går tiden, personalen byts ut, platserna och förutsättningarna förändras. Och problemen blir liggande.

– I centrum för vårt arbete står alltid patienten och vad som är bäst för patienten. För att rädda ett liv måste vi ofta ta till snabba lösningar som fungerar här och nu. Men ärligt talat, så akut är det ju inte jämt, egentligen skulle vi ha tid att tänka långsiktigt betydligt oftare än i dag, säger David Veldeman som leder innovationsenheten på kontoret i Stockholm.

För det är just detta som krävs: tid. Denna ständiga bristvara inom det humanitära arbetet.

När innovationsenheten startade var det med det uttalade syftet att frigöra tid till att hitta mer hållbara lösningar på utmaningarna i fält. Och att skapa en möjlighet för fältarbetare som hade idéer kring hur verksamheten skulle kunna förbättras, men som saknade en kanal för att ta dessa idéer vidare.

David Veldeman

Det var för sex år sedan och numera finns liknande enheter på flera håll inom Läkare Utan Gränser. Till enheterna är både fältarbetare och experter knutna. Man jobbar med allt från specifika produkter till interna processer. Med övergripande energilösningar och med mobilappar för journalhantering och smittspårning. Med transportabla minilaboratorier för att snabbt kunna testa resistensutveckling och med nya typer av bränsle, så att till exempel kvinnor i konfliktområden ska slippa gå långa sträckor i jakten på ved och samtidigt utsätta sig för risken att bli våldtagna.

Kan innovationer rädda liv? Ja, självklart, säger David. 

– Inte på det där omedelbara sättet som en operation efter en skottskada eller behandling mot ett akut sjukdomstillstånd. Men indirekt, genom att till exempel kylkedjan fungerar och vaccinet inte förstörs, genom att man snabbare kan lokalisera fall av smittsamma sjukdomar och sätta stopp för vidare spridning. Eller genom bättre metoder för såromläggning, till exempel för människor med konfliktrelaterade skador där infektionsrisken är hög.  

Att en plats finns med på en karta är ofta en förutsättning för att hjälpen ska nå fram. Läkare Utan Gränser har bland annat utvecklat en app för att underlätta för kartritare. Bild: Ivan Gayton, Kongo-Kinshasa, 2014.

Läs mer om innovationsenheten här. 

Världen förändras

Att föra in det här sättet att tänka, det lite mer analytiska och långsiktiga, har ibland känts trögt, konstaterar han. Inte för att man inom organisationen är emot förändringar utan snarare för att man har sett det som något som inte riktigt hör hemma inom det humanitära. Som andra gör bättre.

– Men världen förändras, och det gör Läkare Utan Gränser också. Till exempel är det inte ovanligt att vi blir kvar på en plats i många år. Då måste vi tänka mer på de långsiktiga konsekvenserna av vår närvaro, och på vad vi lämnar efter oss.

Ett konkret exempel är energiförsörjningen. Från att inte ha reflekterat särskilt mycket över energikällor och förbrukningsmängd pågår för närvarande ett skifte på många håll inom Läkare Utan Gränser där lösningarna blir mer hållbara och miljövänliga, även om detta innebär högre kostnader på kort sikt.

Men – är det verkligen en innovation att bli mer miljömedveten?

Nja, kanske inte, säger David. Men å andra sidan handlar innovation inte alltid om att ta fram en helt ny produkt. Snarare om att hitta nya användningsområden för redan befintliga produkter, eller att kombinera två saker eller processer och därmed skapa något nytt.

ingen magi

Många av innovationerna – däribland upphängningsanordningen för droppåsar som för närvarande testas i fält – uppstår inom ramen för innovationsprogrammet Sapling Nursery. Denna plantskola för fältarbetare med goda idéer är placerad på Läkare Utan Gränsers kontor i Storbritannien. De som antas till programmet får arbeta i ett halvt år på heltid med att utveckla sin idé, varefter det ska finnas en mer eller mindre färdig innovation som kan testas i verkliga förhållanden.

Tack vare telemedicin har läkare i Syrien kunnat ge vård till en flicka med lungkollaps.

Tack vare telemedicin har läkare i Syrien kunnat ge vård till en flicka med lungkollaps. Nu vill innovationsenheten utveckla en lösning för att ge kirurgisk telesupport i realtid. Bild: Louise Annaud

Enligt Pete Masters som leder innovationsprogrammet är det avgörande att det finns tid att analysera problemet grundligt innan man sätter igång med det konkreta utvecklingsarbetet.

– Den vanligaste missuppfattningen när det gäller innovationsarbete är nog den att man plötsligt ska komma på en nästan magisk uppfinning som löser alla problem i ett trollslag. Men det stämmer inte. I verkligheten handlar det om att testa olika idéer och nagelfara prototyper tills man är säker på att de fungerar på riktigt.

Logistikern Roger Morton, som deltog i den senaste rundan av programmet med sin skyddsväst mot kemiska stridsmedel håller med.

– Den vanligaste fällan är att man kommer på en idé och sedan tror att det bara handlar om att utveckla den. Istället måste man gå tillbaka till problemets rot, definiera det så noggrant som möjligt och göra grundlig research. Många gånger inser man under researchens gång att någon annan redan löst det, och då är det ju ingen idé att fortsätta.

Läs mer om Rogers uppfinning här. 
 

Hur uppstår då en innovation, eller en idé som skulle kunna leda till en innovation?

För Roger Morton handlar det om att låta tanken vandra fritt.

– Jag har märkt att idéer kommer när jag egentligen borde göra något annat. I skolan råkade jag alltid i klistret när läraren ville att jag skulle läsa en bok eller räkna mattetal, men istället dagdrömde jag och det var då de bästa idéerna dök upp i mitt huvud.

Men att en humanitär organisation ägnar sig åt innovationer medför även en hel del nya utmaningar.

Som till exempel frågan om patent och äganderätt.

Vem äger en innovation som har sitt ursprung i ett problem i fält? Som utvecklats av fältarbetare men tillsammans med externa partners?

Och är det ok att ett företag som samarbetar med Läkare Utan Gränser tjänar pengar på en innovation och hur går det i sådana fall ihop med en av våra hjärtefrågor, att vård ska vara tillgänglig för alla som behöver den?

Många fällor att gå i

Det är sådana här frågor som Louis Potter försöker besvara. Inom ramen för det så kallade Innovation Partnership-projektet ligger det på hans bord att dra upp riktlinjer och ta fram checklistor för Läkare Utan Gränsers samarbete med externa aktörer, såväl företag som forskningsinstitut, universitet och andra hjälporganisationer.

– Inom Läkare Utan Gränser är vi väldigt bra på medicinska och logistiska frågor. Däremot har vi inte lika bra koll när det gäller mer övergripande frågor kring juridik, immaterialrätt, licenser och så vidare. Där finns många fällor att gå i om man inte vet man sysslar med.

Ett exempel är vem som äger slutprodukten och till vilket pris den ska säljas, fortsätter Louis.

– Ofta samarbetar vi med företag som är experter på en viss typ av produkt. Men vi är också experter, fast inom vårt område, och det är något som vi hittills har varit dåliga på att ta med in i förhandlingarna. Vi underskattar ofta vårt eget värde.

Genom samarbeten med företag får Läkare Utan Gränser förhoppningsvis en produkt som underlättar arbetet i fält. Men, understryker Louis, vi får inte heller glömma bort att företaget får ta del av våra ofta unika kunskaper och att det sedan kan sälja produkten vidare till andra organisationer och länder.

Och därmed tjäna pengar på en produkt som utvecklats i samarbete med våra fältarbetare?

– Ja, varför inte? Ofta rör det sig om mindre företag eller enskilda individer som lägger ner sin själ i att utveckla den här produkten och alla måste ju kunna försörja sig. Men då kan vi till exempel skriva in i avtalet att vi ska ha fri tillgång till produkten i tio år eller att den måste säljas för ett visst pris till den övriga humanitära sektorn. Det finns många sätt.

En annan utmaning, som hänger ihop med äganderätt och pris, är patenten. Om vi tar fram en ny produkt och andra aktörer får nys om den och blir intresserade – hur gör vi då?

Vaccin och medicin färdas ofta långa sträckor. För att de inte ska bli förstörda måste de hålla en viss temperatur, hela vägen. En lösning som är under utveckling är smarta etiketter för temperaturmätning. Bild: Diana Zeyned Alhindawi. 

Patent är en utmaning

– Det kan vara så att produkter som tas fram inom vårt innovationsarbete är av värde för till exempel militären eller en viss industri. För oss skulle det kunna bli ett problem. Oftast vill vi inte ta patent eftersom det är en lång och kostsam process. Men vi vill inte heller att någon annan stjäl idén och själv ansöker om patent. Då kan vi ju inte kontrollera priset eller användningen längre. Så vad gör vi? Ett sätt är att publicera en massa information om produkten. På så vis förhindrar vi att någon annan lägger beslag på idén eftersom informationen då blir allmänt känd.

Så hur ser då framtiden ut? Vilka innovationer är mest angelägna?

Det är fel fråga att ställa, säger Pete Masters. Innan man börjar fundera på lösningarna måste man ha identifierat problemet.

– Det handlar om urbaniseringen, att folk flyr till städer och inte till flyktingläger som tidigare. Det kommer att ställa helt nya krav på vårt sätt att arbeta. Det handlar också om klimatförändringarna och om antibiotikaresistens. Allt detta är ödesfrågor som kommer att kräva vårt allra mest innovativa tänkande.

Mer information finns här: innovation.lakareutangranser.se