Svar till Försvarsmakten. Flera personer har reagerat på likheterna mellan Försvarsmaktens senaste rekryteringskampanj och Läkare Utan Gränsers kampanj för att rekrytera icke-medicinsk personal som inleddes under 2007. Försvarsmakten avfärdar det hela som ett kul sammanträffande.
Läkare Utan Gränsers generalsekreterare Dan Sermand förklarar varför det är så viktigt att särskilja militära och humanitära intressen.
På senare år har jag blivit inbjuden av Försvarsmakten att föreläsa vid olika militära forum i Sverige. Varje gång har jag tagit tillfället i akt att förklara faran med att blanda samman militära och humanitära mandat, och vilken utmaning detta innebär för Läkare Utan Gränsers team i fält. Jag har alltid imponerats av hur svensk militär har reagerat positivt på mina uttalanden om vikten av att särskilja våra olika intressen och uppgifter. Jag har också många gånger uttryckt mitt förtroende för svenskarnas respekt för faran med denna sammanblandning som har kostat alltför många av våra fältarbetare livet.
Men idag, precis hemkommen från ett uppdrag i Kongo-Kinshasa, är jag oerhört besviken på att militären än en gång drar nytta av hjälporganisationernas goda renommé genom att kopiera den rekryteringskampanj som Läkare Utan Gränser lanserade i februari 2007. Lider Försvarsmaktens reklambyrå av brist på idéer?
Att stridsfältet är farligt begriper alla. Det borde alltså inte heller vara svårt att förstå att säkerheten för våra hjälparbetare och deras handlingsutrymme för att nå de mest behövande är nära förbundet med respekt för de humanitära principerna och trovärdighet för humanitära symboler. Dessa, våra kännetecken, måste därför förknippas med det faktum att vi är en utomstående part i konflikter samt att vi alltid är öppna med organisationens intentioner.
Läkare Utan Gränser är ingen fredsorganisation, trots att våra insatser till stor del sker i icke-fredliga miljöer. Vårt uppdrag är att rädda liv och lindra nöd, här och nu, utan åtskillnad. Våra grundprinciper – neutralitet och oberoende från alla politiska, militära, ekonomiska och religiösa krafter – är således våra främsta argument när vi förhandlar med stridande parter om att få tillgång till befolkningar i nöd i konfliktområden.
Varje gång militären tar efter humanitära organisationer och deras verksamhet utsätter de oberoende hjälparbetare för misstänksamhet och urholkar uppfattningen om hjälporganisationer som neutrala och oberoende aktörer – även här i Sverige. Det är inte bara vår organisation som är gränslös utan all form av kommunikation, medias rapportering och informationsteknologin. Ett dylikt agerande får konsekvenser för vår säkerhet. Men framförallt påverkas våra möjligheter att kunna hjälpa och nå befolkningar i nöd negativt var gång detta händer.
Våldet mot hjälparbetare har eskalerat de senaste tio åren. Till viss del är det en följd av kriget mot terrorismen, men också till följd av den växande trenden hos militären att framställa sig som humanitära aktörer. I juni 2004 mördades fem av våra medarbetare i närheten av Badghis i Afghanistan. Förövarna hävdade att orsaken var hjälporganisationernas samröre med koalitionsstyrkorna som man ansåg gick USA:s intressen. Vi tvingades lämna Afghanistan. Och det efter 26 års närvaro och arbete i frontlinjen i de afghanska bergstrakterna under hela kriget mot Ryssland mellan 1979 och 1989.
Så tro mig, det finns absolut inget “kul och smart” med denna likhet mellan våra kampanjer, som står att läsa på Försvarsmaktens webbplats. Att späda på denna sammanblandning av mandat och liknande aktiviteter mellan militär och en humanitär organisation som Läkare Utan Gränser får istället allvarliga konsekvenser och i värsta fall förödande efterverkningar. Jag finns tillgänglig när som helst för att förklara för alla och envar som inte förstår vådan av denna sammanblandning som så ofta har hindrat våra insatser och alltjämt kostar många hjälparbetare livet…
Dan Sermand, Generalsekreterare för Läkare Utan Gränser i Sverige
