För att hiv/aidsepidemin ska kunna stoppas måste vi stärka och utöka lokalsamhällenas roll när det gäller hivbehandling. Det slås fast i en rapport från Läkare Utan Gränser och FN-organet UNAIDS.
Rapporten, ”Community-based Antiretroviral Therapy Delivery”, lyfter fram Läkare Utan Gränsers innovativa sätt att arbeta för att utöka möjligheten för hivpositiva att få behandling på ett sätt som fungerar i deras dagliga liv. Även om allt fler hivpositiva har tillgång till behandling – 13,6 miljoner var under behandling i juni 2014 – finns det mycket kvar att göra. Endast 38 procent av alla vuxna och 25 procent av alla barn som lever med hiv har i dag tillgång till livräddande läkemedel.
– Den här rapporten visar tydligt hur man kan förbättra tillgången till behandling, och därigenom även patienternas hälsa, genom att på olika sätt flytta vården närmare patienterna, säger Tom Decroo, Läkare Utan Gränsers operativa forskningskoordinator.
– Det finns inte en färdig lösning som fungerar överallt, fortsätter han. Men våra erfarenheter visar väldigt tydligt hur effektivt det är med patientgrupper och andra sätt som är mer anpassade till patienternas specifika behov.
VÄRDEFULL BEHANDLING
Genom att i högre grad involvera lokalsamhällena blir det även lättare att identifiera personer i behov av behandling, inte minst bland marginaliserade och utsatta grupper, förklarar Luiz Loures på UNAIDS. Patientnära behandling är inte heller bara värdefullt för patienterna, deras familjer och samhällen. Det har också visat sig vara en kostnadseffektiv metod eftersom den leder till att fler patienter fortsätter med sin behandling och till lägre kostnader för hälso- och sjukvården.
– UNAIDS har riktat en uppmaning till världens länder att öka insatserna för att få stopp på hiv/aidsepidemin till 2030. Om vi ska nå det målet måste den här typen av patientnära behandling öka från fem till 30 procent till 2020, poängterar Luiz Loures.
NYA STRATEGIER I ÅTTA LÄNDER
I rapporten presenteras en rad konkreta modeller för hur man kan förbättra tillgången till hivbehandling. Strategierna har utvecklats i åtta länder; Kongo-Kinshasa, Guinea, Kenya, Lesotho, Malawi, Mocambique, Sydafrika and Zimbabwe.
Exempel på dessa modeller inkluderar: patientklubbar där ett antal personer träffas för att få sina läkemedel och enkla hälsokontroller utförs, små distributionscentraler närmare patienternas hem och patientgrupper där medlemmarna turas om att hämta ut läkemedel. Andra metoder är att begränsa antalet besök på vårdcentralen genom att patienterna får med sig läkemedel för en längre period.
– Många patienter kommer enbart till kliniken för att hämta ut sin medicin medan andra har behov av medicinsk uppföljning. Genom att anpassa vården till patienternas specifika behov blir det lättare för dem att fortsätta med den här livslånga behandlingen. Patienternas behov måste vara kärnan i behandlingen, säger läkaren Marc Biot, operativ koordinator för fler av våra hivprojekt.
Dessa många gånger okonventionella strategier har visat att det går att minska bördan på hälso- och sjukvårdssystemen och samtidigt underlätta för patienterna. Strategierna har resulterat i att fler människor fortsätter att ta sina läkemedel, att sjukvårdskostnaderna har minskat och att hivpositiva har fått större förutsättningar att leva hälsosamma och produktiva liv.
Här kan du läsa rapporten Hiv/aids: lokalsamhällets roll i hivbehandling (eng).
