I skuggan av svininfluensan står vi nu med en ouppmärksammad sjukdom – en verklig pandemi som drabbar en tredjedel av jordens befolkning. Publicerad i ÖstgötaCorrespondenten.
Nio miljoner människor insjuknar varje år och 1,7 miljoner dör. Det handlar om sjukdomen tuberkulos (tbc) som sannolikt har följt människan sedan de gamla jägarnas övergång till jordbruksamhälle.
När tuberkel-bakterien upptäcktes år 1883 fanns infektionen hos var tredje svensk. Ett helt land kom på olika sätt att stödja kampen mot sjukdomen. Minskad trångboddhet, förebyggande arbete och intensiv forskning för nya behandlingsmetoder ledde i mitten av 1900-talet till att sjukdomen var kraftigt reducerad.
Med diagnostik, läkemedel och BCG-vaccin tillgängligt trodde man att faran var över, och forskarna gick vidare till mer utmanande medicinska områden. Men sjukdomen försvann inte, och med den nya hiv-epidemin i början av 1980-talet ökade spridningen på nytt. Under tiden hade tbc-bakterien dessutom börjat utveckla resistens mot två av de viktigaste läkemedlen.
Diagnosmetoderna är numera förlegade, och över 50 års försummelse av forskning och utveckling innebär att miljontals människor återigen får betala med sina liv.
Med en tredjedel av världens befolkning smittad – och med 55 nya fall varje timme bara i Europa – är situationen mycket allvarlig. Det finns ett stort behov av nya, enkla och billiga diagnosmetoder som kan upptäcka sjukdomen hos barn och hiv-infekterade samt spåra läkemedelsresistens. Det behövs även en förenklad och kortare behandling av såväl känsliga som resistenta varianter av tbc. Sist men inte minst behövs ett skyddande vaccin.
Kostnaden för nödvändig tbc-forskning och utveckling har uppskattats till en årlig kostnad av 1,45 miljarder euro, en summa som långt ifrån uppnås i dag. USA satsar redan stora offentliga medel på forskning, men om alla länder skulle bidra utifrån sin förväntade andel av världens totala bruttonationalinkomst (BNI) borde även EU:s medlemsländer kraftigt öka sina bidrag.
Studien "Cough up for tb" som Läkare Utan Gränser nu lanserar visar att Sverige skiljer sig på ett positivt sätt från många andra europeiska länder, men man når ändå inte riktigt upp till förväntad finansiering. Med ökade bidrag finns förutsättningar för Sverige kan bli ledande inom tbc-forskningen. Redan nu pågår bra forskning kring tidig diagnos och upptäckt av resistent tbc. Sedan EU-ordförandeskapets början har Sverige dessutom lyft fram betydelsen av åtgärder mot antibiotikaresistenta bakterier. Läkemedel mot tbc måste ingå i denna satsning.
Förutom en behovsstyrd forskning och nya sätt att stimulera och belöna utveckling, krävs en satsning på samarbete runt produktutveckling som kan göras tillgänglig för alla - även för människor i fattiga länder.
Avslutningsvis kan man ställa sig frågan hur det kan ta mindre än ett år att utveckla ett vaccin mot svininfluensa medan man fortfarande – efter 50 år – använder samma standardmedicin och en 130-årig diagnosmetod för tbc?
Till skillnad från hiv har tbc inga kända patienter eller starka patientorganisationer som talespersoner. Politiker och media hör inte hostan eftersom de sjuka sällan finns mitt ibland oss. Men lyssna noga och handla nu.
PehrOlov Pehrson
Infektionsläkare, Läkare Utan Gränser
