Hoppa till huvudinnehåll

MALAKAL – EN SPÖKSTAD

Publicerad 16 april 2014

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Malakal Teaching- sjukhuset attackerades av beväpnade män som sköt patienterna i sina sängar. FOTO: Anna Surinyach

Malakal Teaching- sjukhuset attackerades av beväpnade män som sköt patienterna i sina sängar. FOTO: Anna Surinyach

Striderna mellan regeringen och oppositionen har gjort Malakal vid Nilen i Sydsudan till en spökstad. Men alla lyckades inte fly – några blev kvar och bevittnade terrorn.

Metalldörrar gnisslar. Vinden sveper med sig kläder, skräp, vattenflaskor och plaststolar. Livet har försvunnit från Malakal i det oljerika Upper Nile State. En av de få som blev kvar i staden är Ronyo Adwok. När de senaste striderna utbröt i Malakal den 18 februari attackerades den 59-årige historielärarens hus. Ronyo skadades i benet och åkte till Malakal Teaching-sjukhuset för att få vård. På sjukhuset skulle han vara säker, trodde han. Men han hade fel.

– Varje dag kom 10 till 15 män med vapen in på sjukhuset. De frågade efter mobiltelefoner och pengar. Om man inte gav dem något så blev man skjuten. På min avdelning blev många skjutna. De tvingade även med sig kvinnor därifrån, berättar Ronyo.

Det är inte första gången som vården attackerats i världens yngsta nation sedan krisen bröt ut i mitten av december. När ett av våra team återvände till Leer i Unity State fann de sjukhuset plundrat, vandaliserat och eldhärjat. Läkare Utan Gränsers bas i Bentiu, som också ligger i Unity State, blev även det plundrat. Attackerna skedde i en våg av angrepp mot sjukhus, marknader, offentliga platser och ibland även hela städer.

När det inte går att fly

Ronyo Adwok är en av de 53 personer för vilka det var fysiskt omöjligt att fly från Malakal Teaching- sjukhuset när det attackerades. Övriga patienter lyckades fly, flera av dem var sjuka i tuberkulos och kala azar – en sjukdom där nio av tio dör utan behandling. Våldet gjorde att Läkare Utan Gränser avbröt arbetet där den 17 februari. När våra team återvände till sjukhuset fem dagar senare möttes de av en fruktansvärd syn. Carlos Francisco, vår fältsamordnare i Malakal, berättar:

 – Det låg elva döda kroppar på sjukhuset. Det var patienter som mördats i sina sängar. Vi hittade ytterligare tre döda kroppar nära en av sjukhusgrindarna. Matsalen hade bränts ned och förråden var stulna. Man kunde inte se att det var ett sjukhus – allt var en enda röra.

Döda kroppar låg på sängarna och mediciner, kläder och väskor låg slängda på golvet.

– När vi kom tillbaka hittade vi till och med en patient som gömt sig på taket, berättar vår sjuksköterska Siobhan O’Malley.

Femtiotre patienter hade blivit strandsatta på sjukhuset i flera dagar utan medicinsk hjälp. När våra team kom tillbaka började de organisera en förflyttning till FN-området i Malakal dit runt 21 000 människor tagit sin tillflykt. Tillsammans med Internationella Röda korskommittén (ICRC) satte Läkare Utan Gränser upp ett tältsjukhus för att bistå med akutsjukvård. Det är bara sex kilometer mellan FN-området och Malakal – en sträcka där några av de mest våldsamma striderna utspelade sig.

Situationen inne på området är förskräcklig. Francisco fortsätter:

 – Fler är 20 000 människor är hoptryckta i ett överfullt läger under förfärliga omständigheter.

Det finns inte tillräckligt med utrymme eller rent vatten och sanitetsförhållandena är undermåliga. Lägret ligger i ett område där översvämningar är vanliga och oron är stor inför regnsäsongen – både bland människor som har sökt skydd där och de humanitära organisationer som försöker hjälpa dem. Det överfulla lägret gör att det finns en stor risk för epidemier vilket kan förvärra de spänningar som råder i lägret. I februari skadades ett dussintal människor när slagsmål bröt ut mellan grupperingar, kopplat till striderna som ägt rum i staden. Totalt behandlade Läkare Utan Gränser tillsammans med ICRC 152 människor som skadats av våldet, 32 av dem hade skottskador.

Hundra dagar och över en miljon människor på flykt 

Inom loppet av hundra dagar har 803 000 människor drivits på flykt i Sydsudan. Runt 254 000 har sökt skydd i grannländerna, enligt FN. Siffrorna är en bister påminnelse om konfliktens omfattning, den konflikt som började inom armén och som i dag omfattar stora delar av Unity, Jonglei och Upper Nile State. De tre största folkgrupperna i Sydsudan – Dinka, Nuer och Shilluk – har alla dragits in i krisen och tiotusentals människor har sökt skydd i överfulla läger runt om i landet.

– Den bistra sanningen är att vi inte kan nå alla som behöver hjälp. Våldet hindrar oss från att nå fram till en del områden där många flyktingar finns. Nu befarar vi att de ska drabbas av undernäring och epidemier, speciellt nu när regnsäsongen snart börjar, säger Llanos Ortiz, akutsamordnare i Sydsudan.

I Malakal har våra medicinska team noterat många fall av diarré och man befarar att malaria och undernäring ska öka de närmaste månaderna, om inte förutsättningarna i lägret förbättras. Samtidigt som nya patienter skrivs in på vår nya sjukvårdsinrättning finns också flera av de som överlevde attacken mot Teaching-sjukhuset kvar där. Många har sår, några har amputerats, andra har allvarliga brännskador. De flesta lider av psykologiska trauman. En man sköts i båda armarna och benen av någon som tydligen ville skada honom för livet utan att döda honom.

– I det här kriget har vi alla splittrats. Jag blev skjuten i handen. Vi blev jagade och sprang mot Nilen. Jag gömde mig flera dagar mellan två båtar och kom bara fram för att dricka vatten och kissa. Sedan togs jag till kyrkan och Läkare Utan Gränser och ICRC tog med mig hit, berättar Yay Jack Abuor, en före detta student från Upper Nile-universitetet. Han förlorade ett finger, men kommer annars att bli helt återställd.

Historierna som berättas av dem som överlevde attacken i Malakal har en sak gemensamt; de beskriver plötsliga och brutala attacker som splittrar familjer och delar städer och byar i två delar och tvingar alla att fly för sina liv.

– När kriget började i Malakal sprang alla åt olika håll Jag vet inte vart min familj tog vägen, säger Yay.

Och samma sak berätter Ronyo Adwok:

– Jag vet inte var min familj är.

Fly ned längs Nilen

Två hundra kilometer längre ned längs floden, i Melut county, har fler än 18 000 människor sökt skydd i tre läger. Knappt någon humanitär hjälp har nått dem. Området är glest befolkat, men strategiskt viktigt eftersom det ligger i anslutning till oljefälten. Runt 3 500 människor kom till Melut i slutet av januari och sedan dess har fler kommit med lastbilar, båtar och till fots. Vi har öppnat en klinik i det största lägret och teamen utför 100 medicinska undersökningar varje dag och har vaccinerat 4 500 barn under fem år mot polio och mässling.

De flesta flyktingar i Melut kommer från Malakal eller Baliet county. Det är många barn, kvinnor och äldre, men få män. De flesta av dem dödades under striderna, befinner sig fortfarande vid fronten eller stannade kvar.

Omgiven av andra kvinnor beskriver 45-åriga Ajith Athor resan som förde dem hit till lägret. Hon flydde tillsammans med sin man från Baliet till Malakal.

– Både i Baliet och Malakal brändes husen och byggnader förstördes, berättar hon.

När striderna bröt ut i staden flydde hon norrut till fots, men hon och hennes man kom ifrån varandra.

– Jag vet inte om min man lever eller är död. När vi kom hit var vi skräckslagna. Till och med nu är vi rädda, om striderna når hit kommer vi att dö, säger Ajith.

Hon bor tillsammans med fler än 30 kvinnor och barn i ett stort tält, alla väntar de på att den humanitära hjälpen ska nå fram. De har inga nyheter om läget i Malakal eller om sina nära och kära som de tappade bort längs vägen

– Vi väntar i fem dagar här i lägret. Om våra familjer inte kommer, så utgår vi från att de är döda, säger Ajith.

Relaterade nyheter

Det nya sjukhuset i Doro, Sydsudan.
Sydsudan

Att bygga ett sjukhus på tre månader

Vi arbetar ofta på avlägsna platser under extrema väderförhållanden där förutsättningarna är långt ifrån perfekta. Byggspecialisten Carlos Cortez berättar om ett nytt projekt som syftar till att förändra den saken till det bättre.

Läkaren Irena Novotna undersöker ett barn i flyktinglägret Yida i Sydsudan.
Sydsudan

"Vi bevittnar många mirakel här"

"Vi hade fått in en flicka med kramper, hon svarade enbart på smärta men hon hade i alla fall puls och andades. Strax efter att vi vänt henne på sidan började hon plötsligt att kräkas." 
– Läkaren Irena Novotna i Sydsudan.

En gravid kvinna på sjukhuset i Aweil, där Robert Crumb jobbade.
Sydsudan

”Både jag och mamman grät”

"Det mörka vätskefyllda huvudet skvallrade om diagnosen - hydrocefalus."

Läkaren Robert Crumb berättar om en svår förlossning under sitt uppdrag i Sydsudan. Och om ett beslut på liv och död.

Fram till februari i år bodde William Nyuon Kuolangi Yuai när han tvingades fly.
Sydsudan

”Han hette Nyadel och blev bara fem år”

"Livet i Yuai före striderna var bra. Men när de attackerade staden tog de all medicin och alla kläder. De brände ner husen, tog boskapen och förstörde till och med brunnarna."
- William Nyuon Kuolang.