I dag är internationella flyktingdagen. Aldrig tidigare har så många människor varit på flykt i världen. Dessutom ser vi hur själva begreppet flykting urholkas och rätten att söka skydd i världen.
För tretton år sedan flydde Amani Teklehaimanot från Eritrea över Medelhavet. I dag arbetar han som kulturtolk ombord på Aquarius, som deltar i vår sök och räddningsinsats på Medelhavet utanför Libyens kust.
Hur är det ombord?
– Alla på Aquarius var så glada när det första barnet föddes ombord. Efter en räddningsaktion 24 maj föddes en liten pojke som fick namnet Alex, efter kaptenen på Aquarius. Det var ju en chans på miljonen att barnet skulle födas här, i säkerhet, med hjälp av våra läkare och barnmorska. Dagen innan han föddes hade hans mor lämnat Libyen och tillbringat timmar i en gummibåt. Båten tog in havsvatten och det läckte bränsle från motorn. Tiden i Libyen hade också varit mycket svår och om hon hade fått värkar där skulle hon inte ha vågat åka till sjukhuset. Så när barnet föddes ombord ... det var en mycket lycklig dag för alla.
– Flera personer jag pratat med berättar fom sin resa; hur de lidit på vägen, i Libyen och dessförinnan. Många har gått igenom hemska saker. En man som jag talade med var den enda personen från Somalia på båten. Han hade bott i Sydsudan och flydde kriget genom att gå till norra Sudan. Sedan gick han till Libyen genom Sahara. Han tillbringade sju månader i fängelse där. När han inte hade råd att betala 3 000 dollar som de krävde för att släppa honom tvingade de honom istället att jobba för flera av de anställda på fängelset. Sedan överlämnade de honom till smugglarna som skickade ut honom i gummibåt från Libyen.
I vilket skick är människor när de räddas?
– När de först kommer ombord ser vi till att tala om för dem att de är säkra och att vi är här för att hjälpa dem. De har ofta inte ätit på länge, i vissa fall på flera dagar. Vissa är mycket svaga efter att ha suttit fängslade i Libyen i veckor eller månader. Efter att ha suttit i en gummibåt i flera timmar under den heta solen kan de vara uttorkade och är ofta mycket rädda. De befinner sig i ett tillstånd av känslomässig chock eller trauma. Vår läkare säger att hon har behandlat människor med nya och gamla sår eller frakturer från misshandel och slag som de har fått i Libyen. Vi möter många gravida kvinnor som behöver undersökas av vår barnmorska. Och så möter vi en massa barn. Nyligen komen mycket liten pojke som var kritiskt sjuk ombord. Han fick evakueras med helikopter från Aquarius tillsammans med sin mamma. Vi har fått veta att han har återhämtat sig bra. Efter att de har vilat, ätit, fått den medicinska vård de behöver och känner sig trygga ser vi en hel del leende ansikten.
Vad berättar de om sin resa och vad har de gått igenom?
– De flesta som jag pratar med berättar att de antingen själva har utsatts för eller bevittnat våld i Libyen. Många säger att de sett människor dö eller bli slagna när de har fängslats. Andra har sett människor dödas utan anledning. Kvinnor har våldtagits och utsatts för fysisk misshandel. Vissa säger att de aldrig skulle ha tagit beslutet att göra den här resan om de hade känt till hur mycket våld som förekommer. Jag tror att de som gör den här resan och går igenom ett sådant lidande där risken att dö är så stor, de har nog en bra anledning att lämna sitt land.
"Flyktingarna har suttit många timmar i en båt"
Astrid Börjesson är barnmorska ombord på fartyget Dignity I, som också deltar i vår sök och räddningsinsats på Medelhavet. Bland de människor som räddas möter hon allt fler kvinnor som flyr:
