Hoppa till huvudinnehåll

"MÄNNISKORNA BEHANDLAS SÄMRE ÄN BOSKAP"

Publicerad 24 juli 2014

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Platsen där M'poko-lägret ligger har inte anpassats för ett stort flyktingläger. Bland annat saknas dränering av marken vilket leder till översvämningar när det regnar mycket. FOTO: Mathieu Fortoul

Platsen där M'poko-lägret ligger har inte anpassats för ett stort flyktingläger. Bland annat saknas dränering av marken vilket leder till översvämningar när det regnar mycket. FOTO: Mathieu Fortoul

John Tzanos tillsammans med tre kollegor i Centralafrikanska republiken

John Tzanos tillsammans med tre kollegor i Centralafrikanska republiken

Ett stort flyktingläger har vuxit upp på de internationella flygplatsen i Bangui, Centralafrikanska republiken. Som mest bodde där 100 000 personer. Läkare Utan Gränser driver ett fältsjukhus och tre hälsomottagningar i lägret, där levnadsförhållandena är mycket svåra och hjälpen långt ifrån tillräcklig.

En gräsmatta bredvid en landningsbana är egentligen inte en bra plats för upprätta ett flyktingläger. Men den internationella flygplatsen M’poko var det enda stället där människor kände sig säkra, när våldet mot civila blev allt grymmare i den centralafrikanska huvudstaden Bangui förra december. Idag bor uppskattningsvis 30 000 människor bredvid flygplatsens landningsbana, men M’poko är fortfarande inte ett officiellt flyktingläger. Det saknas mat, tält och levnadsförhållandena är usla, berättar Johan Tzanos som jobbade i två månader som projektsamordnare för Läkare Utan Gränser och kom hem i slutet av juni.

”När väpnade grupper attackerade huvudstaden Bangui den 5 december flydde tiotusentals människor till flygplatsen. Som mest levde över 100 000 människor där. Flyktingarna från Bangui sökte tillflykt på flygplatsen M’poko, då landningsbanan säkras av franska trupper. Två dagar senare startade Läkare Utan Gränser en akutinsats för att kunna behandla sjuka och skadade. Idag driver vi ett fältsjukhus och tre vårdmottagningar där. Nu när det är regnperiod är många av patienterna sjuka i malaria, en tredjedel av barnen under 5 år i M’Poko är drabbade av sjukdomen. På sjukhuset har vi även många förlossningar och övrig mödra- och barnvård.

Sedan i december och i och med att delar av Bangui har blivit säkrare har mer än hälften av flyktingarna lämnat lägret, men många vågar fortfarande inte att återvända hem. Läget i Bangui är fortfarande mycket osäkert och dagligen dödas människor av olika väpnade grupper. Det är rädslan som håller flyktingarna kvar i lägret, trots att levnadsförhållanden är horribla.  Folk har inte råd att köpa mat, det saknas tält och presenningar, det regnar och blåser. Situationen är inte human.

Varken övergångsregeringen i Centralafrikanska republiken eller FN vill egentligen att människorna ska bo kvar bredvid landningsbanan, och platsen har inte anpassats för att ta hand om flyktingarna. Bland annat brister dräneringen av marken vilket leder till stora pölar av stillastående vatten som är ett hot mot människors hälsa. Man har heller inte gjort en ordentlig folkräkning på plats. Just nu finns det inga andra lämpliga platser där människor kan söka skydd men det är ingen anledning att inte hjälpa de som har sökt skydd i M’Poko. Alla har rätt till vård och värdighet, även i krig och i flykt.

Sista gången FN:s livsmedels-och jordbruksorganisation (WFP) delade ut mat var i februari - och då avbröts utdelningen innan alla hade fått något. Människorna är förtvivlade. De har ingen inkomst så länge de bor i lägret och har därför inga pengar för att köpa mat. Jag träffade till exempel en mamma som tvingade sin dotter att prostituera sig för att kunna köpa mat åt familjen.

När plastpresenningarna senast delades ut i vintras uppstod det kaos, eftersom en hjälporganisation kastade presenningarna över en mur in i lägret. Muren var säkrad med taggtråd. När människor försökte att få tag på en presenning mitt i kaoset trycktes de upp mot taggtråden och skadade sig. Vi fick behandla de skadade på Läkare Utan Gränsers klinik.

Det finns ingen värdighet kvar, människorna i lägret behandlas sämre än boskap.”

Aktuellt om Centralafrikanska republiken

Konsekvenserna av en sådan här attack är att vi inte kan bedriva vår verksamhet
Nyheter från fältet

En av våra anställda dödad i bakhåll

Vi fördömer starkt den händelse som inträffade i onsdags i Centralafrikanska republiken där en av våra anställda dödades. Våra tankar är med familjen till den anställda som dödades.

Mari Mörth Centralafrikanska republiken
Nyheter från fältet

Sista dagarna

Sista dagarna i Bossangoa och på sjukhuset. Vi promenerar ganska högt upp på flodbanken, och tur är det, för i floden får jag för första gången i mitt liv se flodhästar. 

Julie, som är undernärd och har malaria, på sjukhuset i Bossangoa, Centralafrikanska republiken.
Nyheter från fältet

Patienter

Situationen har förbättrats vad gäller akut undernäring hos barn. Förra året under mars månad hade man 170 patienter på avdelningen för undernärda barn på sjukhuset i Bossangoa, detta år var det 65 barn inlagda. 

Fistula patienter i Centralafrikanska republiken, vid sjukhuset i Bossangoa.
Nyheter från fältet

Sjukhuset

Eftermiddagen har jag spenderat på sjukhuset i Bossangoa. Där har Läkare Utan Gränser byggt upp en avdelning för att behandla fistula.

I fokus

Athmahlägret i norra Syrien. En pojke får sin brännskada omlagd.

Syrien

Varför arbetar vi i Syrien?

  • Väpnad konflikt 
  • Flyktingar
Människor på flykt undan våld i Kongo-Kinshasa. Läkare Utan Gränser gör ofta insatser i flyktingkriser.

Flyktingar

Vi arbetar världen över för att bistå flyktingar och internflyktingar med allt från psykologisk vård till livsviktig näringsersättning.

Ett av våra räddningsteam närmar sig en flyktingbåt för att ta personerna till räddningsfartyget MY Phoenix.

Medelhavet

Tiotusentals människor flyr från våld och oroligheter i sina hemländer och beger sig iväg på en farlig resa över Medelhavet till Europa.