De små och stora humanitära kriserna, konfliktrelaterade eller inte, skapar ofattbart lidande för miljontals människor världen över. Men alltför ofta väljer många medier att inte rapportera om dessa händelser till förmån för andra nyheter, skriver Johan Mast. Debatt publicerad i Göteborgsposten.
I dag är det den internationella dagen för humanitärt arbete, World Humanitarian Day, dagen när vi fokuserar på humanitära kriser världen över och på alla dem som arbetar humanitärt.
Praktiskt taget alla känner i dag till att Pakistan har drabbats av enorma översvämningar som påverkar fler än hela Sveriges befolkning. Ganska många känner till att Kirgizistan plågas av en våldsam konflikt. Några känner även till det stora mässlingsutbrottet i Malawi tidigare i år där Läkare Utan Gränser vaccinerade fler än tre miljoner barn. Men visste du att hälsobehoven i Pakistan var stora redan före översvämningarna? Och att befolkningen länge har levt under mycket svåra omständigheter med hög mödradödlighet, mängder av internflyktingar och att en jordbävning dödat fler än 70 000 personer år 2005? Visste du också att hundratusentals tvingats på flykt i Kirgizistan på grund av konflikten, och att antalet tuberkulosfall i landet är alarmerande högt?
Visste du också att det sedan flera decennier pågår en akut humanitär kris i Kongo-Kinshasa och att konflikter fortsätter i östra delarna av landet? Miljontals människor lever under extremt svåra förhållanden där epidemier och sjukdomar hör till vardagen. Jag har själv arbetat i landet, som ansvarig för ett projekt som likt en brandkår – fast för sjukdomar och epidemier – åker landet runt för att hjälpa människor att klara sig från mässlingsutbrott, undernäring, koleraepidemier och annat. I grannlandet Centralafrikanska republiken pågår sedan flera år en ännu mindre känd kris. Trots att ett fredsavtal slutits, har stridigheter mellan regeringstrupper och rebeller fortsatt, med laglöshet, våld och brända byar som följd.
Många sökte inte vård
Två av de humanitära frågor som Läkare Utan Gränser lyft under året är de om patientavgifter som hindrar tillgång till sjukvård, och militärens intrång på den humanitära arenan.
För drygt ett år sedan arbetade jag i Sierra Leone. Där dör ett av fyra barn före fem års ålder och en kvinna av åtta dör i komplikationer under graviditet eller förlossning. År 2005 kostade ett vanligt sjukvårdsbesök i en statlig vårdcentral motsvarande 25 daglöner för mer än hälften av befolkningen. De höga avgifterna ledde till att många inte uppsökte vård när de behövde den. Samma år införde Läkare Utan Gränser fri sjukvård på våra kliniker ilandet. Som en följd såg vi bland annat en tiofaldig ökning i antalet barn som sökte vård bara för malaria. Tidigare i år införde regeringen i Sierra Leone fri hälso- och sjukvård för alla gravida och barn. I kombination med bra tillgång till både mediciner och sjukvårdspersonal är detta ett viktigt steg för att minska dödligheten i landet.
Två av Läkare Utan Gränsers humanitära grundprinciper är de om neutralitet och opartiskhet. Vi tar inte ställning i konflikter, och vi ger vård till alla som behöver, oavsett deras politiska åsikt, religion eller etniska tillhörighet. Vi finns kort och gott till för att rädda liv och lindra nöd.
När dessa principer inte respekteras och när humanitärt arbete sammanblandas med militära eller politiska mål, undermineras vår trovärdighet och handlingsfrihet. Risken finns då att sjukvården inte når dem som behöver den.
I Afghanistan 2004 hotade till exempel koalitionsstyrkor att avbryta hjälpen till befolkningen om dessa inte gav information om rebellerna. Och tidigare i år besköts ett av Läkare Utan Gränsers sjukhus i Somalia med granateld och två medarbetare skadades.
Humanitära grundprinciper måste respekteras
När sjukvård blir en måltavla för militära ändamål; när sjukvård nekas dem som inte står på rätt sida och personal hotas till livet för att de behandlat fel patient; när militära aktörer bestraffar med ena handen och hjälper med den andra, kan det leda till att människor tror att vi – som enbart ger humanitär hjälp – inte alls gör det villkorslöst, utan att där finns någon hake.
De humanitära grundprinciperna måste respekteras, och de måste förklaras om och om igen för att vi ska kunna utföra vårt jobb.
De små och stora humanitära kriserna, konfliktrelaterade eller inte, skapar ofattbart lidande för miljontals människor världen över. Men alltför ofta väljer många medier att inte rapportera om dessa händelser till förmån för andra nyheter.
Läkare Utan Gränser är fast beslutna att fortsätta spela en aktiv roll genom att bidra med hälso- och sjukvård till befolkningar där vi behövs mest. Och vi kommer att fortsätta att berätta för omvärlden om vad vi ser.
Vi vill uppmana medier, bloggare, facebookgrupper och andra att lyfta sina blickar och i större utsträckning än i dag ta reda på och rapportera om vilka utmaningar miljontals människor står inför på jorden; inte bara på World Humanitarian Day utan året runt. Vi kan alla hjälpa till att rädda liv och lindra mänskligt lidande. Som till exempel i Pakistan där den pågående översvämningskrisen gjort att miljontals människor är i akut behov av massivt ekonomiskt stöd.
Johan Mast, generalsekreterare Läkare Utan Gränser
