Vår fältarbetare Sofia har precis kommit tillbaka från nio månader i Shamwana i Katangaprovinsen, sydöstra Kongo-Kinshasa. Här kan du läsa en intervju med henne!
1. Varför ville du arbeta i fält för Läkare Utan Gränser?
– Jag har varit ute innan men inte med Läkare Utan Gränser. Alla vill ju bidra med något och det kan man ju göra på olika nivåer. Men jag uppskattar att kunna bidra så nära kärnans verksamhet som möjligt.
2. Hur är situationen i byn Shamwana där du har varit stationerad?
– Det är mycket osäkert. Det var sammandrabbningar och rykten om det i princip hela tiden. Vi hade utegångsförbud efter sex på kvällen och i och med att det händer saker hela tiden så påverkas vår rörlighet och förmåga till att ta oss till de olika hälsocentralerna. Befolkningen är väldigt traumatiserad, minsta rykte gör att de flyr ut i bushen. Men aktiviteterna fortsätter trots svårigheterna och vi gör en stor insats och hjälper många.
3. Hur var det att arbeta i ett konfliktfyllt område?
– För mig var det inga större problem. Det är värre för de som bor där och de lokalt anställda eftersom de är mycket mer utsatta än vi som kommer utifrån. Jag var lyckligt lottad som kunde bli evakuerad när säkerhetsläget blev alltför instabilt men det kan ju inte de bli.
4. Vad gjorde störst intryck på dig?
– Mina kongolesiska kollegor. Det var de som lade den stabila grunden när det gungade på andra ställen. De gav mig ett oerhört stöd och var väldigt kompetenta och flexibla. Sedan gjorde även lokalbefolkningens överlevnadsförmåga stort intryck på mig. De får helt nya levnadsvillkor till följd av säkerhetsläget och anpassar sig snabbt till de nya omständigheterna.
5. Hur har du påverkats som människa av att ha arbetat i ett konfliktfyllt område?
– Jag har stärkt min övertygelse om att empati och medmänsklighet är kärnan i livet.
6. Skulle du vilja du åka på fler uppdrag?
– Ja, absolut. Jag vill kunna dra nytta av det som jag har lärt mig. Nu har jag en grund och erfarenhet som skulle kännas bortkastad om jag inte åkte ut i fält igen.
