Hoppa till huvudinnehåll

Min lilla flicka är sämre

Publicerad 3 mars 2017
Khameer sjukhus i Jemen, där Hella Hultin arbetar.
Foto: Saoussen Ben Cheikh/Läkare Utan Gränser
Khameer sjukhus i Jemen, där Hella Hultin arbetar.

Vi skulle söva henne igen idag för att slutligt sy ihop bukväggen, eftersom allt sett så bra ut. Hon hade börjat dricka juice och vatten och ätit lite, och magen var mindre svullen. Föräldrarna var glada och tacksamma och allt verkade positivt. 

Minns ni den lilla flickan med tarmvred som jag berättade om? Nu var det dags att sy ihop bukväggen.

Vi skulle bara göra det här lilla, som kanske skulle ta en halvtimme bara. Jag stod i operationssalen och väntade färdigtvättad inför ingreppet, medan min narkosläkarkollega sövde flickan. I samband med nedsövningen fick hon akuta andningsproblem och kunde inte syresätta sig alls. Hon sjönk i syresättning till skrämmande låga nivåer och stämningen i operationssalen blev spänd. Efter en tidsperiod som kändes väldigt lång, men som sannolikt bara varade ett par minuter, förbättrades läget men vid nästa försök att sätta ned en andningstub blev det likadant igen.

Hon hade drabbats av så kallad bronkospasm, vilket innebär att de små luftrören i lungorna krampar ihop och gör att det blir omöjligt att syresätta blodet. Vi bestämde oss för att skjuta upp operationen och väcka henne, och sätta in luftrörsvidgande behandling.

Hon förbättrades snabbt efter väckningen, men behöver fortfarande lite syrgas för att må bra. Min kollega Ivonne, som är narkosläkare från Chile, och jag tittar nu till henne oupphörligen. Imorgon ska vi tillverka såplösning och lära henne att blåsa såpbubblor. Hon behöver både få leka lite och träna sina lungor. Jag håller  nu tummarna ännu hårdare!