Mirna är en av många beduiner som har fångats i skottlinjen mellan israeler och palestinier. Psykologen Randa Bargouthi berättar hennes historia.
I ett litet område i östra Jerusalem bor en Beduinsläkt med ungefär femtio familjemedlemmar. Området är bergigt och det finns bara ett fåtal platta markytor där de kan sätta upp sina tält. Varje familj har mellan 35 och 60 får som varje morgon går ut och betar det korta gräset som växer mellan stenarna.
Det här är ett oroligt område som är fångat i skottlinjen mellan två stridande sidor: de palestinska ungdomarna kastar stenar och den israeliska armén svarar med kulor och tårgas. Förutom att kulor och stenar regnar över området så river den israeliska militären dessutom familjernas tält.
Det finns ingen trygg plats för dessa familjer - de har inget hem att fly till och området har blivit uppslukat av skräck och rädsla. De som drabbas värst är barn och kvinnor, och många uppvisar symptom på akut stress.
Mirna* är beduin och mamma till fyra pojkar och tre flickor. Hon uppvisar en mängd symptom som kräver psykologisk bearbetning, som överdriven rädsla, sömnproblem, dåligt humör, ätstörningar, ständig oro och psykosomatiska klagomål. Allt detta är symtom på posttraumatisk stress och ångest.
Hon har fram tills nu haft fyra individuella terapisamtal och deltagit i en samtalsgrupp för kvinnor. Det här är hennes vittnesmål:
”Jag förstod inte vad som hände med mig och mina barn förrän jag gick i terapi. Jag var väldigt rädd och visste inte vad som skulle hända framöver. Jag levde under stress och kände inte att jag kunde hjälpa mig själv och mina barn.
Samtalen har fått mig att förstå att mina problem var en reaktion vår vardag. Jag är mindre orolig nu, och det har hjälpt mig att förstå mina barn mer. Jag har också lärt mig hur jag ska skydda mina barn och hantera deras symtom, som sängvätning, rädsla och mardrömmar. Samtalen har gjort mig till en starkare människa, medveten om att jag måste skydda min familj och mig själv. Jag kan aldrig ge upp.
Vi behöver dela våra känslor med någon som förstår vårt lidande och jag mår bra av att någon förstår oss.
Nu vill armén ta vårt land och förstöra våra hem. De vill flytta på oss, och det kan hända när som helst. Om det verkligen händer kommer vi att få det väldigt svårt. Jag vill vara stark och hjälpa mig själv och min familj. Jag vill inte att mina barn ska se mig lida, för då lider de också. Jag räknar med att kvinnorna som deltar i samtalen stöttar varandra. Gruppen kommer att göra oss starkare och mindre stressade. Vi beduiner brottas med många svårigheter.”
***
Som psykolog kommer jag att träffa Mirna och hennes familj regelbundet under de kommande veckorna. För att terapin ska fungera måste de här människorna också få hjälp med saker som Läkare Utan Gränser inte kan bistå med: de måste få yrkesutbildning för att kunna öka sina inkomster, de behöver skapa fler länkar mellan sina barn och samhället. Framförallt måste de slippa leva med ett konstant hot om att förlora sina hem.
* Mirna heter egentligen någonting annat.
