Sydsudan fyllde nyss tre år, och världens yngsta land har en historia präglad av kriser. Väpnade konflikter och sjukdomsepidemier har avlöst varandra och behovet av sjukvård är stort. Vi driver 22 projekt i landet med mer än 3600 anställda, varav 3300 är lokalanställda. Under det senaste året har vi bland annat assisterat vid nästan 13 000 förlossningar. Maria von Zweigbergk är en svensk barnmorska som har jobbat i vårt mödravårdsprojekt i Doro, Sydsudan. Här är hennes berättelse.
”Jag är oerhört fascinerad av de starka flyktingkvinnorna som jag träffade i flyktinglägret i Doro i Sydsudan. Jag jobbade under sex månader som barnmorska i Läkare Utan Gränsers mödravårdsprojekt. Vi var totalt fem utbildade barnmorskor och vi fick dessutom hjälp av traditionella dolor som också kallas TBA:s (Traditional Birth Attendants, bykvinnor som traditionellt sett tog hand om förlossningar). Vi barnmorskor ansvarade för all graviditetsvård, förlossningar, BB, mödravård och barnavård.
Vi informerade och distribuerade preventivmedel och tog även hand om alla kvinnor och barn som hade blivit utsatta för sexuellt våld. På vår klinik fanns ingen obstetriker eller gynekolog så om det behövde göras ett kejsarsnitt var vi tvungna att transportera kvinnan med bil till närmaste staden Bunj. Där fanns det ett sjukhus med operationsavdelning där ett par kirurger arbetade.
Det svåraste var att inte kunna prata själv med kvinnorna. Jag tror att det var mycket information som gick förlorad pga. språkförbistringar och misstolkningar. Man kunde inte tråckla in sig i krångliga förklaringar. Kommunikationen var väldigt basal och kroppsspråket var jätteviktigt. Det fick bli leenden och styrkekramar.
Kvinnorna födde barn på ett annat sätt än här i Sverige. De var som att de inte förväntade sig någon direkt hjälp under förlossningen. Förmodligen är de vana vid att ständigt klara sig själva. Ute i flyktinglägret hade vi ett 40-tal kvinnor som var kopplade till oss och med hjälp av dom nådde vi ut med information om vikten att komma till sjukhuset för att få hjälp under graviditet och förlossning.
För kvinnorna i Sydsudan är det inte självklart att få hjälp av utbildad sjukvårdspersonal. Många blivande mammor kom nog i första hand till vårt sjukhus, eftersom vi delade ut en filt, en tvål och ett extra myggnät till alla som födde hos oss. Det är mycket värdefulla saker för flyktingarna som har behövt lämna sina hem, sina ägodelar och därmed egentligen inte har något.
Flyktingkvinnornas fysiska och mentala styrka är imponerande, trots att många var undernärda och levde med olika infektionssjukdomar. De är muskelpaket. Kvinnorna lever under väldigt svåra och fattiga förhållanden. Vardagen för kvinnorna i flyktinglägret är slitsam och de utför tungt kroppsligt arbete. Mammorna går flera kilometer för att hämta 50 kilo tunga säckar med mjöl som delades ut då och då. De bär tunga hinkar med vatten varje dag, hugger ved för att kunna elda och laga mat och bär hela tiden på ett barn på ryggen.
Kvinnorna som kom till oss var mellan 14 och 30 år gamla. De som är 30 har ju redan fött sju, åtta barn. De vet på ett ungefär vad de måste göra under förlossningen, men det är ändå viktigt att kvinnorna kommer till vår klinik för att föda sina barn. Dels för att de hygieniska förutsättningarna är dåliga i deras flyktingtält, men mest för att vi har resurser, redskap och kompetens att ta hand om de komplikationer som faktiskt ofta uppkommer under en förlossning. Att vara gravid och föda barn är naturligt och normalt men kan här vara något av det absolut farligaste en kvinna kan vara med om!”
