Hoppa till huvudinnehåll

När musiken startade - Att hjälpa unga sinnen i Sydsudan

Publicerad 10 oktober 2019
Mammor och barn ligger på sjukhussängar
Foto: Rogier Jaarsma
Patienter på vårat sjukhus i Bentiu

Sjukhusmiljön kan vara svår att befinna sig i för alla barn, för att inte tala om de vars familjer nästan har förlorat allt. Vår specialist på psykisk ohälsa Margaret förklarar varför det är så viktigt att trots konflikter, tvångsförflyttningar och sjukdomar, tillåta barn att vara barn.

Mina första tre veckor i Bentiu har varit fyllda av äventyr. Men jag kunde inte föreställa mig vilka intressanta upplevelser som väntade mig när jag gjorde mig redo för min första psykosociala stimulansgrupp på sjukhuset.

En pågående kris

Bentiu är ett läger för civila som söker skydd från våldsamma konflikter i närområdet. Där bor ungefär 100 000 personer.

De som bor här har varit med om en utdragen kris under en lång period. De flesta hanterar dessa situationer av kronisk katastrof relativt väl, men många lider av psykisk ohälsa.

Vanliga problem i dessa miljöer inkluderar posttraumatiskt stressyndrom, psykos, depression, suicidala beteenden och olika typer av missbruk.

Efter en katastrof

Vissa av de direkta hoten har minskat sedan fredsavtalet här i Sydsudan. Dock har människorna här, så som många andra som överlevt katastrofer, fortfarande väldigt svåra livsvillkor.

En katastrof kan tvinga människor på flykt, bryta ned familjestrukturer, leda till brist på samhällstjänster, öka fattigdom och våld. Allt detta kan orsaka många psykosociala problem hos individer, i familjer och samhällen. I dessa situationer är psykisk ohälsa är ofta underskattad och underbehandlad, speciellt om problemen är kroniska. 

Vårt team

Avdelningen som arbetar med psykisk ohälsa i Bentiu består av två rådgivare och en expert inom området. 

Avdelningen erbjuder en stor bredd av tjänster. Exempelvis personliga samtal till patienter på alla sjukhusets avdelningar och stöd till familjer som förlorat en närstående. Med stöd av två medicinskt utbildade erbjuder avdelningen också psykiatrisk rådgivning och utskrivning av medicin.

Margaret och en kollega står framför kliniken
Foto: Margaret Ngunang / Läkare Utan Gränser
Margaret och en kollega står framför kliniken

Det är en nödvändighet för barns psykiska hälsa och utveckling att stimuleras mentalt, men i en sjukhusmiljö ligger fokus ofta på det medicinska och det finns få möjligheter att utforska eller interagera på ett utvecklande sätt. Därför erbjuder vi också lek- och rörelseterapi.

När musiken startade

För några dagar sedan ledde jag min första psykosociala stimulansgrupp för patienter på sjukhuset.

När musiken startade kom fler och fler patienter och deras barn in för att observera och se varifrån de nya ljuden kom ifrån. Jag bjöd in de som redan satt på golvet i lekområdet.

Flickor som inte ens kommit upp i tonåren tog med sina ännu yngre barn, andra patienter anslöt sig, alla var nyfikna på musiken.

Det kom in bandagerade småbarn. Några var kinkiga, andra nyfikna, andra för blyga eller trötta efter en längre sjukhusvistelse eller sjukdom.

Vi började röra oss långsamt i takt till musiken. Stegvis tillkom klappningar, sedan danssteg. Det fick allas uppmärksamhet.

Nyfikenheten kring den internationellt anställda som såg ut som en afrikan började sprida sig.

Det kom mycket skratt från de äldre barnen och några av de små som tyckte att det var kul att en vuxen dansade mitt på dagen på sjukhuset.

Rörelseterapi

Uppmärksamheten kunde bara ha varit nyhetens behag, men detta var annorlunda. Intentionen med övningen var att stimulera barnens sinnen. 

Vissa av barnen började röra sig i takt med musiken, andra lekte kurragömma från sina vårdhavares axlar, andra gick eller kröp runt för att ansluta sig till rörelserna som svettigt fortsatte in till förmiddagshettan utan några bekymmer om varför någon av oss befann oss på sjukhuset från första början.

En liten flicka som var förlamad på sin högra sida kröp från sin mammas knä till högtalaren och utforskade källan till ljudet, försökte stå upp intill den och började röra sig i takt till musiken.

Hon vägrade först att använda sin förlamade hand men lyckades till slut röra handen och hålla tag i mitt finger svajandes till ljudet av musiken. Hon och hennes mor hade båda ett vackert skratt.

Vi är alla en och densamma

Det här var första gången jag ledde gruppen. Det var också första gången vi avsiktligt använt färgade legobitar och rörelseterapi.

Sedan dess har vi börjat använda musik och rörelseterapi på en daglig basis med familjerna. 

Förutom att erbjuda en stimulerande miljö för de yngre barnen hjälper också gruppen vuxna och äldre barn genom att erbjuda en mental tillflykt bortom deras sjukdom. Rummet fyllt av barn som ritar, dansar och lyssnar på musik erbjuder avslappning och minskar stress. Det är i dessa stunder, trots hettan, då vi alla är en och densamma i rörelse och rytm.

Läs mer om vår verksamhet i Sydsudan.

En operationssal där en patient förbereds för operation.

Svåra tider, enkelt val

Krig, kriser och katastrofer avlöser varandra. Det kan kännas överväldigande. Men mitt i allt det svåra finns något enkelt: valet att agera. Tillsammans med dig ger vi sjukvård och humanitärt stöd till dem som behöver det mest.
Bli månadsgivare