Östra Etiopien är ofta en torr och ogästvänlig plats. Trots det lever många nomader här och flyttar från plats till plats på jakt efter vatten och grönbete till sina boskap. Men när regnet slutade komma för två år sedan blev deras sätt att leva omöjligt. Familjer har dött av undernäring, däribland flera barn.
Många av de lokala nomaderna säger att den här torkan var den värsta på 25 år. Bristen på vatten och grönska ledde till att djuren slutade producera mjölk och dog. Det här gjorde att samhället blev beroende av hjälp från staten och humanitära organisationer.
I desperation började många sälja sina djur för att kunna köpa mat. Här brukar man säga att folket ”hellre dör än att sälja sina djur”. I en kultur där boskap är en viktig för överlevnad och status var det ett mycket svårt val.
Mohammed Delal arbetar i vårt utvärderingsteam och kom till Afar i september.
– När vi kom fram var situationen hemsk. Jag blev speciellt berörd av ett område. Vi såg ett fält med flera, flera gravar. I en av de nyaste gravarna låg en mamma, en pappa och fem barn. De hade alla dött av undernäring. Vi kunde känna lukten av död på vissa platser som vi besökte. Ett skrämmande antal djur hade dött och lokalbefolkningen kämpade med att begrava kvarlevorna. En ruttnande stank hängde i luften, berättar Mohammed.
Antalet undernärda barn fortsatte att öka på klinikerna där vi arbetade. Deras föräldrar hade ingen annanstans att vända sig. Sjukdomar associerade med hunger, mässling, diarré och lunginflammation började spridas.
Vi väntar på att dö
Några somaliska familjer var tillräckligt starka för att ta sig till Djibouti för att få hjälp av närstående. Men många var för svaga för att resa. Mohammed träffade en grupp som hade slut på mat. När han frågade vart de var på väg svarade gruppens ledare ”vi väntar på att dö, vi har inte längre någon boskap och vi kan inte ta oss framåt eller tillbaka. Det finns inget kvar för oss.”.
Situationen förvärrades i början av 2016 och den etiopiska regeringen sökte internationellt stöd. Vi var redan på plats och samarbetade med staten, humanitära organisationer och FN:s livsmedelsprogram. Sakta skedde en förbättring genom riktad distribution av mat och implementering av ett medicinskt näringsprogram. Hjälp nådde familjer i störst nöd och barn med mest akut undernäring.
Från torka till konstant regn
I mars kom äntligen regnet. Men den hoppfulla förändringen fick ytterligare en vändning. Östra Etiopen drabbades nu istället av konstant regn. På bara några dagar förvandlades vägarna till lera och gjorde det omöjligt för humanitära organisationer att ta sig fram. Boskap och tillfälliga läger för de utsatta sköljdes bort. Enligt lokalbefolkningen var det här det värsta regnet som de någonsin upplevt.
Vi var oroliga att människor skulle bli utan mat och medicinsk hjälp. Dessutom ökade risken för kolera och malaria. Situationen förvärrades och det blev svårare att nå ut med hjälp till avlägsna platser. Vårt team i Afar försökte hitta nya sätt för att nå de utsatta.
– Under de värsta översvämningarna åkte vi ut för att undersöka barnen. De barnfamiljer som behövde hjälp fick dubbel dos av näringsrik mat som används för att behandla barn med undernäring.
När regnet fortsatte förändrades regionen. Gräs började växa överallt och det tidigare ökenlandskapet blev grönt. Det var en extrem lättnad för befolkningen.
– Över tid kunde vi se en förändring. Djuren som tidigare var skinn och ben började gå upp i vikt. Mjölk, som är en av den viktigaste näringskällorna i området, började säljas igen, berättar Luis Ponte projektledare i Afar.
Fortsatt stort behov av hjälp
Antalet undernärda barn har minskat, men situationen är fortsatt instabil. Bara för några dagar sedan rapporterade Luis att hjälp fortfarande behövs.
– Vi träffar fortfarande familjer med barn som lider av allvarlig undernäring. Men vi vet också att det bara regnat under en månad. Jag hoppas att det här är tillräckligt för människor att ska överleva när tiden kommer då inget längre växer.
