Sverige har hittills försvarat hjälporganisationernas oberoende. Men nu vill man integrera hjälpen med den militära aktionen i Somalia. Det riskerar såväl somaliernas som hjälparbetarnas säkerhet.
FN planerar just nu sin fortsatta insats i Somalia. Sverige har genom Gunilla Carlsson varit tydligt pådrivande för att de militära, politiska och humanitära insatserna då ska bedrivas under samma paraply. Detta går emot en långvarig svensk tradition och skapar ett direkt hot mot säkerheten för utsatta somalier som behöver hjälp och för de humanitära organisationerna i landet. Risken att hjälpen inte längre kommer att styras enbart av människors behov är överhängande.
Sverige har hittills försvarat de humanitära hjälporganisationernas oberoende, men mycket överraskande verkar en kursändring nu vara ett faktum. Som ett av få länder, har Sverige nämligen förespråkat att den humanitära hjälpen i Somalia helt integreras med den internationella militära aktionen mot den somaliska regeringens motståndare. Läkare Utan Gränser menar att detta ställningstagande inte bara rimmar illa med Sveriges egna regelverk, utan också riskerar att förvärra den redan svåra humanitära situationen i landet.
Behoven omfattande
Principen att tydligt skilja militära och humanitära insatser för att garantera humanitära organisationers oberoende har tidigare gett Sverige välförtjänt beröm. Sverige har, tillsammans med en enad expertkår, alltid argumenterat för att effektiva och säkra humanitära insatser bygger på att allmänhet och väpnade grupper har förtroende för humanitära organisationers neutralitet. Men nu verkar något ha fått regeringen att ändra sig.
Trots att situationen har stabiliserats på vissa håll, är de humanitära behoven i Somalia fortfarande mycket omfattande. Stora delar av befolkningen, bland annat i områden som kontrolleras av väpnade grupper och där konflikten fortfarande pågår, är i behov av grundläggande hjälp som tillgång till sjukvård, mat och rent vatten.
Ger vård trots risker
Läkare Utan Gränser har arbetat i Somalia sedan 1991 med primärsjukvård, behandling av undernäring, mödravård, kirurgi och vatten och sanitetsinsatser för hundratusentals somalier. Under första delen av 2012 behandlade vi exempelvis nära 30000 gravt undernärda barn och genomförde över 75000 vaccinationer. Trots att säkerhetsläget gör det fortsatt mycket komplicerat och riskfyllt att bistå befolkningen i Somalia har vi ändå 1400 anställda i tio av landets regioner.
När humanitär hjälp organiseras av samma ledning som styr militära insatser är risken stor att det skapas en misstro mot hjälporganisationer, och att patienter som söker hjälp själva riskerar att bli måltavlor i konflikten. Läkare Utan Gränser har i Somalia och på andra platser som Afghanistan, Irak, Sierra Leone och Angola med egna ögon sett hur integrationen av humanitär hjälp med militära mål tydligt försvårat arbetet med att nå nödställda. I dessa och andra länder har ”samordnade” insatsledningar exempelvis uppmanat humanitära organisationer att prioritera hjälp till en viss folkgrupp eller ett visst område trots att hjälpbehoven varit större på annat håll.
Oberoende humanitär hjälp
Den svenska regeringen hävdar att bedömningen på marken visar att det i dagsläget är möjligt med en fullt integrerad FN-mission och att detta inte nödvändigtvis behöver innebära kompromisser med de humanitära principerna om behovsstyrd hjälp, oberoende, neutralitet och opartiskhet. Det vore därför på sin plats att Gunilla Carlsson berättar vilken konsekvensanalys hon använt sig av för att nå denna slutsats och vad det är som får henne att göra en helt annan bedömning än FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, FN:s kontor för humanitärt bistånd (OCHA), de humanitära organisationerna i Somalia och stora delar av det övriga världssamfundet. Hos dessa står principen fortfarande fast att den humanitära hjälpen i Somalia måste vara oberoende både av yttre och av landets egna politiska och militära inflytande.
Läkare Utan Gränser är mycket oroade över Sveriges arbete för en full integrering. Det är av yttersta vikt att hjälpen fortsätter att vara självständig och opartisk så att humanitära organisationer kan förhandla om tillträde till människor i nöd oavsett vilken sida av konflikten de befinner sig på. Sverige får inte fortsätta att på vaga grunder förespråka lösningar som riskerar att underminera dessa livsviktiga humanitära insatser.
JOHAN MAST
generalsekreterare, Läkare Utan Gränser
Debattartikel publicerad i SVD Brännpunkt.
