Ett nytt läkemedel mot ebola har testats på två amerikanska hjälparbetare som smittats av viruset i Liberia. Nu pågår diskussioner om läkemedlet kan vara räddningen även för andra ebolasjuka. Än så länge har preparatet inte testats på människor, vid sidan av de båda hjälparbetarna. Vår blödarfeberspecialist Armand Sprecher ser läkemedlet som ett bra behandlingsalternativ, men det finns både praktiska och etiska utmaningar.
Hur ser forskningen kring nya ebolaläkemedel och vaccin ut i dagsläget?
– Det finns en handfull läkemedel och vaccin mot ebola som befinner sig i ett tidigt utvecklingsskede. Det har forskats fram ett par läkemedel som har visat lovande resultat när de testades på apor. Detta kan tyda på att de även skulle kunna ha effekt på människor. Men i dagsläget har ingen av dessa läkemedel testats på människor, varken sjuka eller friska.
Enligt vad vi vet hittills kan det ta två år innan nya ebolaläkemedel eller -vaccin blivit godkända och kan användas kliniskt. Godkännandet av ett läkemedel är en utdragen process, eftersom det först måste finnas tid för kompletterande tester.
Är det läkemedel som getts till de båda amerikanska hjälparbetarna lovande?
– Ja, det verkar mycket lovande. Det är den enda läkemedelskandidaten hittills som tycks ha effekt på personer som redan visar symtom. Andra läkemedel som är under utveckling måste ges inom en eller två dagar efter smittotillfället, när symptomen inte syns ännu. Den snabba förbättringen hos den ena hjälparbetaren som fått det här läkemedlet inger hopp.
Är det ovanligt att ge ett oprövat läkemedel som är i ett så tidigt utvecklingsskede?
– När man utvecklar ett nytt läkemedel eller vaccin brukar man först göra tester på små djur och sedan på apor. På så sätt kan man få en indikation på säkerheten, det vill säga om läkemedlet är skadligt eller inte, och på effekten, det vill säga om det kan bota eller förhindra en sjukdom. Om testresultaten är positiva börjar man testa preparatet på friska människor för att därefter testa på sjuka eller, när det gäller nya vaccin, på människor som befinner sig i riskzonen att insjukna.
– I det aktuella fallet handlar det om ett läkemedel som har visat positiva resultat hos primater, men som inte har gått igenom hela utvecklingsprocessen. Det är mycket ovanligt att ge patienten ett sådant läkemedel och något man enbart bör göra under mycket ovanliga omständigheter. Framför allt kan det bli aktuellt när läkarna gör bedömningen att risken att patienten dör i annat fall är överhängande.
Borde det nya läkemedlet användas i stor skala i de eboladrabbade länderna?
– Den viktigaste frågan är den som rör patienternas säkerhet. Vi vet inte ännu om läkemedlet kan skada människor och på vilket sätt i sådana fall. Om det leder till att patientens allmäntillstånd försämras kan det göra större skada än nytta. Medicinen som de två amerikanarna fick är baserad på antikroppar. Det finns många andra läkemedel som bygger på samma princip och därför är vi medvetna om möjliga biverkningar. En vanlig biverkning är allergier och det kan vi förbereda oss på. Med tanke på den höga dödligheten kan den nya behandlingen vara ett bra alternativ, om vi kan lita på säkerheten. Men naturligtvis finns det ändå ingen garanti för att alla patienter kommer att botas.
Under vilka omständigheter skulle Läkare Utan Gränser behandla sina patienter med det nya läkemedlet?
– Vi är angelägna om att våra patienter får tillgång till nya behandlingsmetoder och hoppas att alla hinder på vägen dit kan undanröjas. Ett stort hinder är i nuläget produktionen av nya läkemedel. När ett läkemedel befinner sig i ett tidigt utvecklingsskede tillverkas bara små mängder och det finns inget lager. I dagsläget är det osäkert hur lång tid det skulle ta att producera hundratals doser. Ett annat stort problem är själva godkännandet av nya läkemedel. De tillsynsmyndigheter som kontrollerar användning och export av nya mediciner måste godkänna att tillverkarna hoppar över de obligatoriska läkemedelstesterna. Det betyder att ansvariga myndigheter både i produktionslandet och i de eboladrabbade länderna måste vara med på det. För att detta ska vara möjligt krävs att de skapar de etiska och juridiska regelverk som gör det möjligt att använda det oprövade ebolaläkemedlet.
– Sist men inte minst är det otänkbart att börja ordinera ett nytt läkemedel utan att noggrant övervaka behandlingen och samla medicinsk data. För det behövs extrainsatt personal på behandlingscenter som tar hand om ebolasmittade. Redan i nuläget har Läkare Utan Gränsers insatser i Västafrika nått gränsen när det gäller personalresurser.
