Hoppa till huvudinnehåll

Ögonblicket

Publicerad 15 april 2017
Sanna Sjöberg kikar in i operationssalen på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Foto: Sanna Sjöberg
Sanna Sjöberg kikar in i operationssalen på sjukhuset i Khost, Afghanistan.

Det är tredje dagen på mitt nya jobb och de senaste dagarna har varit överväldigande, jag har känt mig osäker på vad jag ska lägga krut på, vad min uppgift egentligen är. 

Jag står tillsammans med en av de inhemska läkarna på operation och väntar på en liten pojke på väg ut med kejsarsnitt när en av telefonerna ringer. Barnmorskan vänder sig till oss och säger 'Prematurer, NU, på förlossningen'.  Neo-sköterskan som är med oss har precis fått barnet från snittet, och då min nationella kollega är man och inte får vistas på förlossningen tar vi snabbt beslut om att jag ska gå ensam. På väg ut från operation till förlossningen skrattar de gravida kvinnorna som ser mig springa; jag bär ju bara en pappersmössa från operationen, ingen sjal.

900 gram av överlevnadsinstinkt

På förlossningen hinner jag knappt till barnbordet innan en fågelunge landar i mina händer. 900 gram av överlevnadsinstinkt. Hon andas ytligt och för långsamt, men har en stark hjärtrytm. Barnmorskan som kom med barnet hjälper mig att koppla upp flickan så vi får en siffra på syresättningen och pulsen. Vi torkar ren henne och hon får hjälp med andningen och extra syrgas. Då börjar hon hosta och kräkas tjocka massor. När vi rengör munnen och halsen faller hon plötsligt i puls, en fruktad reaktion på rensugning i luftvägarna. Vi fortsätter att ventilera och i ett kallt ögonblick tänker jag att detta nog kommer att bli den allra första ungen att dö i mina händer. Sekunderna går och blippandet som motsvarar pulsen på syresättningsmätaren gör mig tokig. Tills det börjar blippa snabbare och snabbare. Pulsen går åter upp och när jag slutar ventilera hostar hon och andas med mera kraft, rör sig, nyser och öppnar ögonen.

Efter att ha känt mig malplacerad i flera dygn, huvudet fullt av oro över de begränsade resurserna och lite som i en bubbla… Ögonblicket blippandet blev snabbare, det var ögonblicket jag började känna på riktigt för Khost. 

Följ Sannas blogg från Khost, Afghanistan.