Malawi drabbades nyligen av den största översvämningen i landets historia. Tre veckor efter naturkatastrofen kämpar människor fortfarande med att återvända till vardagen och att försöka förbereda sig på en tuff framtid – som att välkomna ett barn mitt i förödelsen.
Berita sprang inte när översvämningen slog till. För det fanns ingenstans att springa. Trots att Makhanga, ett samhälle bestående av små byar med 5 000 invånare, ligger på högre mark än de vidsträckta slätterna i södra Malawi. Men Berita klarade heller inte av att springa – hon var nämligen gravid i åttonde månaden.
ÖVERSVÄMNINGEN SLÅR TILL
Vattnet började stiga under natten. Vid klockan tre vaknade Berita av att vattnet hade tagit sig in i huset och dränkte filten hon sov på. Sakta men säkert steg vattnet och nådde knähöjd. Inte långt därefter var det i höjd med fönsterkarmarna. Vattenmassorna slukade majsodlingarna som byn livnärde sig på. De förorenade brunnarna där familjerna hämtade vatten och fyllde den lokala vårdcentralen med tjock och gyttjig lera som fastnade på allt annat som kom i dess väg.
Det gick bara att fly uppåt, och i det här fallet var träd den enda vägen upp. Mathias, Beritas man, lyfte upp sin tunga gravida fru och deras fem barn till grenarna som fortfarande var genomvåta från ösregnet. Familjen tog skydd uppe i trädet i fyra dagar, och barnet i magen sparkade livligt.
INGEN BARNMORSKA I SIKTE
Och så tidigt en morgon, torsdag den 22 januari, gick Beritas fostervatten. Då hade det gått 13 dagar sedan översvämningen ödelagt deras hem och stulit alla ägodelar. Barnet var nu redo att komma till världen, men modern var inte lika redo.
– Vi gick till vårdcentralen, men den var stängd, berättar Berita. Det fanns ingen där som kunde hjälpa oss. Vi fick höra att en helikopter var på väg och att den kunde ta mig till en annan vårdcentral.
Dagarna efter översvämningen blev Makhanga en isolerad ö avskuren från resten av landet. Det enda som kunde komma fram var nödhjälp som släpptes från helikoptrar.
Clive Kasalu, en av våra sjuksköterskor och barnmorska, anlände till kliniken där Berita befann sig.
– När jag landade fick jag höra att en kvinna var på väg att föda, men att det inte fanns någon som kunde hjälpa till vid förlossningen så det var upp till mig att förlösa barnet, berättar Clive Kasalu.
Utrustad med ett akut-kit för förlossningar och 14 års erfarenhet i ryggen kände sig Clive trygg med uppgiften. Men det var bara delar av kliniken som hade hunnit städas upp under de tre dagar som vårt team varit på plats i Makhanga, så allt var inte lätt.
– Jag fick improvisera lite, berättar Clive. Jag fick tag på en person som kunde agera assistent och springa efter vatten medan jag koncentrerade mig på modern som led av värkarna.
Inom en timme var barnet på väg ut. Berita svettades och höll sig krampaktigt fast i sängen medan hennes man Mathias väntade utanför rummet, oroad. I dessa trakter får fadern inte närvara vid förlossningen. Tillslut blev Makhanga en invånare rikare; Berita födde en frisk skrikande och hungrig liten flicka på 2,9 kg.
STOR FÖRÖDELSE UNDER LÅNG TID
Tre veckor efter det att översvämningen inträffade är byn Makhanga fortfarande en isolerad ö och dess invånare är fast i förödelsen. Trots att våra team regelbundet flyger in nödhjälp med helikopter och försöker hjälpa byn att sakta återvända till en någorlunda vardag, så kommer förödelsen och konsekvenserna av översvämningen att märkas i flera månader framöver.
– Jag är lycklig över min nya bebis, säger Berita. Men min familj har inte tillräckligt med mat, inget rent vatten och inga kläder.
Familjens tegelhus, som byggdes för ett år sedan, står lyckligtvis kvar men inte utan skador från översvämningen. Huset är nu också mycket trångbott, eftersom de släktingar som förlorat sina hem kommit för att söka skydd hos Berita, Mathias och deras nu sex barn. Det betyder att 13 personer nu bor i ett hus med endast ett sovrum. Familjens åker, som nyligen planterats för att försörja dem i månaderna framöver, blev helt förstörd av översvämningen.
Men livet fortsätter. Beritas bebis är nu en vecka gammal och väntar på att få ett namn.
