Hoppa till huvudinnehåll

På en pytteliten bostadsyta

Publicerad 9 juni 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Administration en kväll på uteplatsen.

Administration en kväll på uteplatsen.

Beroende på hur en lever sitt vardagsliv betyder “compound-life” antagligen olika mycket förändring, men de allra flesta blir en aning störda av att vara instängda. 

I Sverige och framförallt i de nordligare delarna är det svårt att ens försöka fly från naturen, och jag har större delen av mitt liv bott ungefär tio meter från skogen, 200 från vattnet och däremellan öppna fält. 

För att klara ett komprimerat liv innanför tjocka betongväggar behövs många olika saker. Det krävs en tillit till de som bestämt att vi kan befinna oss och verka i ett land i krig, det krävs att en brinner för det en är här för att göra, helt enkelt för att det en gör oftast är så pass påfrestande i sig att tvivel bara skulle stjälpa en. Det krävs dessutom enkla saker som mat (för de allra flesta också någon form av koffein), någonstans att sova och vara ensam, badrum och möjlighet att tvätta sina tre uppsättningar kläder. Eget rum och badrum, en kock som dagligen frågar vad vi önskar från marknaden och ett tvätteri med skräddare (som för varje hål han lagar gör byxbenen kortare) är en lyx jag inte hade räknat med.

Det krävs också en tolerans för humörsvängningar

Sedan behövs det där som gör boendet till ”hemma”: värme. Att alla, alltifrån projektledare till erfarna barnmorskor till gröna ”first-mission-paediatricians”, sitter ned och spelar spel och försöker lura varandra att de inte alls är varulven utan enkla bybor (vi har snart helt slitit ut spelkorten till ”Varulvarna”). Att alla, som inte jobbar sent eller är jour, ser filmer tillsammans till kvällen; Marvel, romantiska komedier, Oscarsvinnare och genre/indie/pretto-filmer. Det krävs tillräckligt högt i tak för att alltid kunna retas kring sagda filmval, kärlek nog att ordna fin-frukost och, minst en men oftast två, spektakulära födelsedagskakor med ljus på till födelsedagsbarnen i gruppen, och ett tålamod i oändlighet när alla olika nationaliteter skall mötas i sitt andra- eller tredjespråk.

Det krävs också en tolerans för humörsvängningar, lyhördhet att veta när ”shittyday-hugs” behövs innan personen ifråga behöver be om en. Och ibland brutalt ärliga samtal där en helt enkelt får höra att ”just nu är du bara en gnällspik, ryck upp dig och försök se det så här istället…”. I en tryckkokare som både själva arbetet och boendet i sig innebär bubblar en hel massa saker och känslor fram. Och teamet måste klara att lösa de bekymmer som finns, nära de relationer som skapas och hela tiden vara beredd på förändring.

Otippat nog behövs det också extrainkallade kvällsmöten för att bestämma namnen på kommande kattungar. Ungefär som i en vanlig Svensson-familj alltså. 

Läs hela Sanna Sjöbergs blogg.

Aktuellt om Afghanistan

Sanna Sjöberg på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Nyheter från fältet

Att skaka hand

Varje dag på barnavdelningen försöker jag och mina doktorer jämka våra grundkunskaper, komma överens i behandlingsalternativ och tillvägagångssätt och tillsammans ge varje spädbarn en god chans. Men, milda makter, det har inte varit enkelt jämt.

En barnmorska tar hand om en nyfödd på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Nyheter från fältet

Det mänskliga i att andas

Nasreen sitter vid kanten på sängen och håller i den lilla, lilla hakan och masken mot ansiktet med ena handen, andningsblåsan med den andra och tittar stint på bröstkorgen. 

Avdelningen för nyfödda på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Nyheter från fältet

Önskade barn

Efter dagens morgonrond förlöser en mor ett alldeles för tidigt litet gossebarn, på tok för liten och ung för att överleva i de förhållanden som vår neonatalvård i fält kan erbjuda, så liten att även europeisk neonatalvård skulle se utmaningar i att ge pojken en chans.

Sanna Sjöberg kikar in i operationssalen på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Nyheter från fältet

Ögonblicket

På förlossningen hinner jag knappt till barnbordet innan en fågelunge landar i mina händer. 900 gram av överlevnadsinstinkt. Hon andas ytligt och för långsamt, men har en stark hjärtrytm.

I fokus

Athmahlägret i norra Syrien. En pojke får sin brännskada omlagd.

Syrien

Varför arbetar vi i Syrien?

  • Väpnad konflikt 
  • Flyktingar
Människor på flykt undan våld i Kongo-Kinshasa. Läkare Utan Gränser gör ofta insatser i flyktingkriser.

Flyktingar

Vi arbetar världen över för att bistå flyktingar och internflyktingar med allt från psykologisk vård till livsviktig näringsersättning.

Personal från Läkare Utan Gränser delar ut flytvästar till nödställda.

Medelhavet

Tiotusentals människor flyr från våld och oroligheter i sina hemländer och beger sig iväg på en farlig resa över Medelhavet till Europa.