"Patienterna vi möter berättar hemska historier"
”Vanligtvis behandlar vi barn mellan sex månader och fem år för undernäring. Men om du ser många undernärda barn som är äldre än fem år, då vet du att situationen är riktigt illa och att undernäringen är allvarlig. Och så är det i Maiduguri.
På våra vårdcentraler i Maiduguri, huvudstaden i delstaten Borno i nordöstra Nigeria, screenar vi alla barn upp till 15 år för undernäring. Oavsett om de lider av en akut måttlig eller svår undernäring behandlar vi dem på våra näringskliniker. Vanligtvis behandlar vi bara barn med svår undernäring i våra program, men eftersom det är brist på mat behandlar vi även barn under fem år som lider av akut måttlig undernäring i syfte att hindra dem från att drabbas av akut undernäring.
När ett barn inte får tillräckligt att äta påverkas hela kroppens system och ämnesomsättningen förändras. Undernäring hos barn visar sig på två olika sätt; antingen så blir kroppen utmärglad och ser ut att bestå av skinn och ben eller så svullnar kroppen upp. Båda är relaterade till brist på nödvändiga näringsämnen som proteiner, vitaminer och mineraler. Men också immunsystemet drabbas, vilket gör att barnen är väldigt mottagliga för infektioner. Så när undernära barn dör är det oftast av en infektion.
När hon avslutat sin historia började hon gråta.
Patienterna vi möter berättar hemska historier, det är tufft att höra. Jag minns en mamma som kom med sin tvååriga son. Familjen hade flytt undan striderna, deras hus var förstört och pappan död. Kvinnan förlorade ett av sina fyra barn under striderna, två andra dog av mässling och nu var hon här med sin sista son – som led av svår undernäring. När hon avslutat sin historia började hon gråta. Många människor går igenom svåra saker, de är traumatiserade och kämpar för att överleva. Lyckligtvis överlevde den här pojken.
Samtidigt är det fantastiskt att se hur ett barn förändras när de tillfrisknar. Plötsligt börjar de le och skratta. Jag minns en sjuårig flicka som vi behandlade för en infektion. Vi gav henne antibiotika och hon började äta igen. Jag försöker alltid att skaka hand med barn för att se hur de reagerar. När de är sjuka och svaga är de ofta irriterade och vill eller kan inte. Men i går fick jag skaka flickans hand för första gången.”
– Barnläkaren Marco Olla, som arbetar på våra undernäringsprojekt i Maiduguri.
