Många länder i Afrika söder om Sahara står inför en dubbel utmaning i form av högst antal hiv-och tuberkulossjuka, i relation till lägst antal sjukvårdspersonal.
Trots detta förbiser de globala insatserna mot hiv/aids de livsavgörande, men underfinansierade, resurser som krävs för att miljontals människor ska få tillgång till livslång behandling.
I rapporten “HIV/TB rådgivning - vem gör jobbet?” har vi dokumenterat hur bristen på både finansiellt och politiskt stöd för hiv/tuberkulos-rådgivare är ett stort hinder på vägen mot att nå UNAIDS 90/90/90-mål. Det vill säga att år 2020 ska 90 procent av alla som lever med hiv vara medvetna om sin sjukdom, 90 procent av dem ska ha påbörjat behandling och 90 procent av dem ska ha en virusmängd i blodet som är så låg att den är omätbar.
Att testa människor för hiv och sätta dem under behandling är som att be dem springa ett livslångt maraton mot viruset. Helen Bygrave
Rapporten som bygger på fallstudier från åtta länder i Afrika söder om Sahara visar att det varierar mycket vad gäller arbetsbeskrivningar, utplacering och utbildning av rådgivare. Fem av åtta länder är helt beroende av givarbidrag för sina program för rådgivare, och fem länder hade inte ens påbörjat arbetet med att inkludera denna viktiga roll i hälsovårdsarbetet. Chanserna att lyckas öka insatser för att testa, ge människor tillgång till och hjälpa dem följa sin behandling, är små om man inte ger stöd till och erkänner rådgivare som grupp.
– Att testa människor för hiv och sätta dem under behandling är som att be dem springa ett livslångt maraton mot viruset, säger Helen Bygrave, läkare och Läkare Utan Gränsers hivexpert, och fortsätter;
– De som lever med hiv behöver stöd för att klara ett lopp utan mål, men det stödet ges bara fläckvis.
Zambia är det enda land som har erkänt rådgivare som en tjänstemannagrupp som delvis finansieras av regeringen. När de nationella hiv-programmen i Lesotho försämrades 2012, tillskrevs det delvis att man misslyckats med att behålla och stötta rådgivarna. Och i Mocambique är det lilla antal rådgivare som finns helt beroende av stöd från internationella givare, trots att en av tre personer slutar med sin behandling inom det första året.
En studie som vi har utfört i Sydafrika visar att det är dubbelt så vanligt bland barn än vuxna att behandlingen inte fungerar. Men om de får hjälp av utbildade rådgivare att följa sin behandling på rätt sätt så minskar virusmängden i blodet till omätbara nivåer bland 77 procent av barnen.
– Personer som lever med en kronisk sjukdom, vare sig det är diabetes, högt blodtryck eller hiv, vet hur svårt det är att följa en livslång behandling och att det är något man måste lära sig, säger Saar Baert, samordnare för patientstöd.
– Det människor som lever med hiv behöver är inte bara medicinsk personal utan även rådgivare som förstår deras vardag och kan hjälpa dem att överkomma de hinder som finns i att fortsätta sin behandling. Framförallt i resursfattiga länder. Rådgivare behöver bli ordentligt utbildade, handledda och få betalt. De är en viktig investering för framtiden.
