”Rann var som en kyrkogård”

”Det som slog mig när jag landade var tystnaden. Vanligtvis är staden full av liv, men igår var det kusligt och tyst, som på en kyrkogård. Det brukar vara barn som springer omkring och leker men de barn jag såg igår bara stod där tysta och såg oroliga ut.

Staden är ödelagd och det var förkrossande att se.

Stora delar av staden har brunnit ner. Röken hängde fortfarande i luften och på vissa ställen brann det. Jag mötte en kvinna som precis begravt sin gamla mor som hade dött i sitt hem. Hon lyckades inte ta sig ut, utan brändes till döds.

Isa Sadiq Bwala, sjuksköterska. Foto: Läkare Utan Gränser.

Läkare Utan Gränsers kontor och apotek hade brunnit ner. Det var bara en hög aska kvar. När jag kom dit brann lagertältet fortfarande. Byggnader tillhörande andra humanitära organisationer hade också plundrats och bränts. Tack och lov är all vår personal i Rann oskadda. Flera av dem har flytt till Kamerun tillsammans med majoriteten av befolkningen i Rann.

Jag var nära till tårarna 

Vi evakuerade en man med en skottskada. Jag hörde att fler människor hade skadats men det verkar som att de har tagit sig till Kamerun.

Jag såg också många människor på väg till Kamerun – barn, kvinnor och män i alla åldrar. En del hade åsnor, men många bar själva på sina ägodelar. De jag pratade med sa att de var för rädda för att stanna i Rann.

Det finns inte mycket kvar för dem där ändå. Deras hem är borta och jag vet inte vad de skulle leva av. Marknaden plundrades och brändes, matbutikerna likaså. Det finns ingenstans att få tag på mat. En av våra anställda sa till mig att han åt senast på dagen för attacken.

Jag var nära till tårarna i Rann igår när jag såg människorna och vår personal där. Jag är förkrossad.”

- Isa Sadiq Bwala, sjuksköterska.

Sedan i går har våra team, som består av både medicinsk och logistisk personal, delat ut mat och vatten samt bistått med akutvård i staden Bodo i Kamerun.