Denna vecka har regeringsrepresentanter från världens hälsoministerier, bland dem representanter från det svenska socialdepartementet, chansen att ändra systemet för forskning och utveckling av läkemedel. Debattartikel publicerad i Regionalpress.
De deltar i förhandlingar vid Världshälsoorganisationen WHO i Genève, inom ramen för den mellanstatliga arbetsgruppen om hälsa, innovation och immaterialrätt, den s k IGWG.
I mitt arbete som läkare på en klinik i Mathare, ett slumområde i Kenyas huvudstad Nairobi, ser jag dagligen bristerna i det system för forskning och utveckling av läkemedel som vi har idag. En av mina patienter, Charles, som var två och ett halvt, dog nyligen. Charles var hiv-positiv och hade även tuberkulos. Med all vilja i världen kunde jag inte ge honom den behandling han behövde. Här i Kenya, precis i andra utvecklingsländer, är problemen att behandla och diagnostisera de två sjukdomarna enorma.
Hiv hos barn och tuberkulos drabbar främst fattiga. Sådana sjukdomar lockar inte forskning och investeringar eftersom de inte har några egentliga kommersiella utsikter. Och i de fall där det faktiskt finns läkemedel är det mycket svårt för många att få tillgång till dem eftersom priserna hålls på en hög nivå genom patent. Läkare och patienter tvingas använda gamla, ineffektiva och dyra läkemedel och vaccin, om det finns några alls att tillgå.
uråldrig diagnosmetod
Den mest använda diagnosmetoden för tuberkulos är från 1880-talet och innebär att man undersöker en patients upphostningar för att se om de innehåller tuberkelbakterier. Men små barn som Charles kan inte hosta upp slem. Ett alternativ är lungröntgen men detta kräver utrustning och högutbildad personal, vilka ofta inte finns i fattiga områden. Om man faktiskt lyckas ställa rätt diagnos, är behandlingen nästa stora problem, eftersom det helt saknas anpassade hivläkemedel för små barn. En av de främsta hivläkemedlen kan inte ges till barn som väger mindre än 10 kilo och den vanligaste alternativa medicinen kan inte användas eftersom den inverkar på behandlingen mot tuberkulos. Så man måste antigen ge barnet ett undermåligt hivläkemedel eller olämpliga tuberkulosläkemedel.
Orsaken till att effektiva och anpassade läkemedel, diagnosverktyg och vacciner som är överkompliga i pris saknas är det nuvarande systemet för hur utvecklingen av dessa produkter är finansierad. Dagens system bygger på att företag får tillbaka sina investeringar genom att ta ut höga priser för läkemedlen de forskar fram och marknadsför. Och det är patent, som skapar monopol, som håller priserna höga.
Regeringsrepresentanterna som deltar i veckans möte kan ändra det nuvarande systemet genom att förespråka alternativa system för att belöna forskning och utveckling, inte genom höga priser men för dess inverkan på global hälsa – för människor som Charles. Och när nya läkemedel tagits fram som kan göra en verklig skillnad, måste de vara överkomliga i pris.
Regeringarna i länderna som deltar i mötet måste säkerställa att medicinsk forskning och utveckling inte sker på bekostnad av tillgång till läkemedel, genom att de patenteras och därför blir för dyra. Självklart måste livsviktig forskning och utveckling premieras. Men detta får inte betyda att tillgången begränsas. Mötet i Genève ger en unik chans att ta upp både problemen med forskning och utveckling och tillgång till mediciner för läkemedel som kräver miljoner liv. Regeringsrepresentanterna måste ta tillfället i akt.
Liesbet Ohler, läkare i Läkare Utan Gränsers projekt i Mathare, Kenya
