Sayed Aleemullah Shah arbetade länge med medierapportering men skulle snart finna en karriär i att hjälpa utsatta människor. Shahs arbete för Läkare Utan Gränser har sträckt sig över hela världen och numera leder han en enhet som främst hjälper människor som blivit utsatta för sexuellt och stamrelaterat våld.
Efter 11 september-attackerna i New York 2001 flyttades världens uppmärksamhet mot Afghanistan samtidigt som grannlandet Pakistan blev ett globalt nav för journalister.
– Jag fick möjligheten att arbeta på en internationell tidning som assisterande reporter, fixare och översättare för Afghanistan och Pakistan, berättar Shah.
Shah föddes i byn Punjabi nära Quetta och är idag 43 år gammal. Han rapporterade från gränsen mellan Pakistan och Afghanistan när han först fick höra talas om Läkare Utan Gränser.
– Jag försökte få tag på information vid organisationens anläggning i Chaman, men personalen där informerade mig om medicinsk etik och varför de inte fick lämna information om patienter. Detta berörde mig verkligen, och jag kände mig verkligen imponerad säger Shah.
För tio år sedan såg Shah en jobbannons för Läkare Utan Gränser i tidningen The Dawn. Annonsen fick upp hans ögon för den karriär som han alltid hade önskat sig. Arbetet har tagit honom till olika platser med olika ansvarsområden runt om i världen, och efter att ha arbetat ibland annat Pakistan, Sydsudan och Uganda kan Shah prata sju olika språk. Idag arbetar Shah på akutmottagningen i den lilla staden Tari i Papua Nya Guinea, där han och hans team främst hjälper människor som blivit utsatta för sexuellt och stamrelaterat våld.
Rikt på naturresurser men dålig infrastruktur
– Papua Nya Guinea är ett unikt land och här pratas mer än 800 språk och det finns ett hundratals olika kulturer. Landet blev självständigt på 1970-talet
och har naturliga resurser som gas, guld och havsfiske. Men handskas samtidigt med fundamentala utmaningar i infrastruktur och säkerhet, förklarar Shah.
Shah arbetar i en isolerad och instabil del av landet, där bråk mellan rivaliserade stammar och könsrelaterat våld är återkommande.
– Det finns nästan inga vårdinrättningar och avsaknaden av kompetent ledning och arbetskraft gör livet svårt för människor.
År 2013 genomförde Läkare Utan Gränser 10 810 operationer varav nästan hälften var skador som orsakats av våld. Shah förklarar den grova graden av brutalitet:
– Sexuellt våld sker ofta som en hämnd mot familjer eller stammedlemmar som är inblandade i stamrelaterade konflikter. Kvinnor och barn är de som skadas mest. Offren är ofta fruar som blir knivhuggna av sina män. Skadorna kan vara allt från amputerade fingrar, händer och ben till frakturer och invärtes blödningar som en följd av misshandel. Ibland händer det att inre kroppsdelar är brända. Brutaliteten och skadorna leder ofta till döden för offren berättar Shah.
En strimma av hopp
Det finns däremot inte enbart dåliga nyheter. Några av Shah’s berättelser inspirerar till hopp.
– Vi fick in en patient som var fullkomligen indränkt i blod, medvetslös och med flera sår, varav ett av på hans skalle. Hans familj trodde inte att han skulle överleva så de mobiliserade tio stycken män för att ta ut hämnd. Men tre dagar senare öppnade han sina ögon, och med hjälp av sjukgymnastik kunde han efter några månader röra sina ben igen. Under vistelsen på sjukhuset blev han en fredsambassadör, han avrådde människor från att slåss, och uppmanade istället till att de skulle respektera varandra. Han förvandlades från en krigare till en fredsmakare. Det kommer jag aldrig att glömma berättar Shah.
Positiva berättelser likt dessa får Shah att glömma att han är långt ifrån sitt hem i Quetta.
– Jag saknar min familj och min trädgård väldigt mycket, men tack vare teknologin kan jag hålla kontakten med dem där hemma. Under sina arbetsuppdrag tycker Shah om att utforska länderna han arbetar i, att försöka förstå kulturen, traditionerna och det dagliga livet.
