DEBATT | EU har enats om att stoppa smugglare som forslar flyktingar och migranter med båt från Libyen till Europa. Unionen har samstämmigt förklarat krig mot människosmugglarna, men det saknas politisk vilja att erbjuda alternativ till dessa livsfarliga resor över Medelhavet.
Jag återvände nyligen från ett av Läkare Utan Gränsers fartyg i Medelhavet. I maj startade vi en sök- och räddningsinsats för att ge vård till de människor som EU struntar i. Vi hör många fruktansvärda berättelser om deras resa till Europa. En del har flytt undan krig och lämnat förstörda hem och samhällen i spillror bakom sig. Andra kan inte längre försörja sig och letar efter arbete så att de kan skicka pengar till sin familj.
De människor jag själv vårdade hade på två månader tagit sig genom öknen, hopklämda på bilflak. På båtarna blev de illa behandlade. En kvinna som var gravid i åttonde månaden blev knuffad och landade på mage. Barnet klarade sig som tur var. En mamma som flytt med sina fyra barn fick två fingrar krossade under resan. De flesta män vi räddade led av skabb på grund av dålig hygien i interneringsläger i Libyen. Många hade suttit i fängelse med dålig tillgång till mat och vatten, misshandlats och våldtagits.
EU-beslutsfattare delar in dessa människor i två kategorier. Dels har vi de som flyr undan krig i till exempel Syrien eller Somalia. Vi kallar dem ”flyktingar” eftersom vi anser dem vara värda internationellt beskydd. Dels har vi de som inte kommer från ett krigsområde men istället flyr undan ekonomisk kollaps och fattigdom i allt från Bangladesh till Gambia. Dem kallar vi ”illegala migranter” eftersom vi anser dem vara mindre värda vår hjälp.
Båda kategorierna är tvungna att anlita smugglare som en sista desperat utväg. Det är inget enkelt beslut att försöka ta sig till Libyen, ett land i krig, för att sedan riskera sitt liv på en sjöoduglig gammal fiskebåt på Medelhavet. Från sådana skrangliga båtar har Läkare Utan Gränser hittills räddat fler än 2 500 människor, bland dem många kvinnor och barn.
De europeiska länderna bidrar till den våldscykel som utmärker de långa riskfyllda resorna till Europa. Läkare Utan Gränser kan inte annat än fördöma den snedvridna logiken att slå till mot smugglare utan att se till att det finns lagliga alternativ. Tusentals människor lämnas åt sitt öde i Libyen, ett land i krig, där det blir allt svårare för organisationer som vi att bistå med humanitär hjälp.
Det är en grym ironi: EU har förklarat krig mot de smugglarnätverk som uppstått då de europeiska länderna stängt sina gränser. Smugglarna är bara symtomet. Det verkliga problemet är bristen på säkra och lagliga vägar in i Europa.
Meinie Nicolai
sjuksköterska, ordförande för Läkare Utan Gränsers operativa center i Bryssel
Artiklen publicerades i Svenska Dagbladet den 6 juni 2015
