Hoppa till huvudinnehåll

Små perfekta händer

Publicerad 20 december 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Kvinnor väntar utanför mödravårdsavdelningen på sjukhuset i Am Timan, Tchad.

Kvinnor väntar utanför mödravårdsavdelningen på sjukhuset i Am Timan, Tchad.

De första veckorna på ett nytt jobb är intrycken många. Men för läkaren Lanice Jones, som arbetar i Tchad, är det smärtsamma minnet av två små bebishänder som dröjer sig kvar.

”Jag har jobbat här i en månad nu. Men minnet av två små händer förföljer mig. Små händer, perfekt formade, naglar mindre än en pennspets, fingrarna böjda inåt mot handflatorna, små handleder som sträcker sig ut ur kvinnokroppen - små händer där de inte ska vara.

Jag hade just kommit till mödravårdsavdelningen den morgonen för att börja mitt arbete. ’Kejsarsnitt’ informerade en av de anställda mig och lade till ’hemförlossning, tvillingar.’

Jag drog undan det rosa draperiet mot förlossningsrummet där kvinnan som nyss kommit in fanns. Hon låg på en säng med uppdragna knän. Där det borde varit ett bebishuvud stack två små händer ut. Vår nya ultraljudsmaskin stod bredvid henne. Undersökningen som jourläkaren gjort bekräftade misstankarna – det fanns inget hjärtljud. Barnet var dött.

Vi svepte in den lilla flickan i en filt 

Den första tvillingen hade fötts hemma utan problem. Jag föreställde mig hur den andra tvillingen skyndade sig för att komma ikapp hennes syskon. Men förlossningskanalen är inte avsedd för att armarna ska komma ut först, så huvudet fastnade bakom bäckenet. Den andra tvillingen hade ingen chans.

Vi slutförde kejsarsnittet och den livlösa kroppen kom ut ur snittet på magen. Perfekt på alla sätt och vis. Men mycket liten, vilket var resultatet av att den förstfödda fick den mesta av näringen i magen. Vi svepte in den lilla flickan i en filt och lämnade över knyttet till den väntande familjen.

Den nyblivna mamman blev kvar på sjukhuset med tvillingen som överlevde. Båda mådde bra och det lilla barnet ammade. Jag kunde inte avläsa någon sorg eller lättnad i moderns ansikte, bara en bestämd blick att ge den förstfödda alla möjligheter till liv.

Hemma hade en sådan här högriskgraviditet följts upp varannan  vecka och så småningom varje vecka av en förlossningsläkare. Här kan en kvinna gå igenom hela sin graviditet utan någon som helst mödravård, och utan att veta att hon bär på tvillingar.

Arbetet är stundtals utmanande

I Tchad är risken för mödrar att dö under förlossning den tredje högsta i världen. Något som också skulle ha varit fallet för den här mamman, eftersom hon till slut hade drabbats av en dödlig infektion. Om en mamma dör är alla hennes barn i fara, så att rädda en mammas liv har en enorm påverkan på resten av familjen.

Jag är tacksam för det arbete som barnmorskorna och läkarna här gör och tillsammans med de tchadiska barnmorskorna har jag haft chansen att förlösa andra friska tvillingar. Arbetet är stundtals utmanande, men varje gång viskar jag till mig själv mitt mantra ’det är det här du ville’.

Det finns dagar då jag önskar att de inte kom in alla på en gång, som när vi under fyrtioåtta timmar hade fyra kejsarsnitt efter varandra. Kvinnan som kom in med en död och en levande tvilling, med de små händerna som sträckte sig ur hennes kropp, var en av dem.  

Alla dessa förlossningar och minnen blir till ett brus av färger, ljud och trötthet. Men när det blir tyst och lugnt och jag får tid för eftertanke är det bilden av de små naglarna och de små fingrarna det jag för evigt kommer att minnas från min första månad i Am Timan, Tchad.”

- Lanice Jones, som arbetar som läkare i Tchad.