Sökande en framtid
Jag möter helt vanliga människor här. De kommer ensamma, med vänner, själva med små barn eller tillsammans med familjen.
Alla vill de ta sig någonstans där de kan finna en framtid. Av de som anlänt Europa i år är 60 procent kvinnor och barn. Jämfört med i September 2015 då 1 av 10 var barn som anlände i Grekland, är nu var tredje person som anländer ett barn. Förra natten upptäcktes en flicka på 17 år som reste ensam med sex yngre barn i åldern 4 -12 år. De togs omhand av Rädda Barnen och någon kontaktade Läkare utan Gränser då de visste att den läkare som jobbade natt pratar arabiska. Han slog sig ner framför barnen och fick reda på att alla sju barnen var syskon och att det är den äldsta, 17-åringen som hade ansvar för alla.
Det är grupper som dessa som är extra utsatta och riskerar att hamna i händer på smugglare och människohandlare. Genom insamlade vittnesmål har jag tidigare fått höra historier om hur människor behandlas längs med vägen och jag är glad att dessa barn inte hamnade i händer på smugglare. Vi får höra otäcka vittnesmål om hur en del flyktingar utsätts för överfall, övergrepp och våld. Speciellt sårbara är de som väljer att resa längs parallella osäkra vägar från Grekland och uppåt i Europa. Det är skrämmande att tänka på hur lite en människas liv verkar vara värt för vissa.
(Senare fick jag reda på att barnen efter tre dagar blev ledsagade av Rädda Barnen vidare mot Tyskland där de har familj som väntar).
