Sophia förlorade sitt barn
Sophia ska snart fylla 18 och har just mist sitt barn. Hon blödde i tre dagar innan hon förstod att hon var tvungen att ta sig till sjukhus.
Väl här opererades hon och fick blod. Hon har dock förlorat mycket blod och vi har inte så det räcker. Så nu är hon hos oss och väntar på ytterligare blodtransfusioner. Hon är mycket svag och har redan ramlat flera gånger, hon vill inte vill lyssna på sjuksköterskorna som säger åt henne att stanna i sängen. Jag träffar henne där hon sitter på en bänk och hon frågar om hon får prata med mig. Hon berättar att hon inte har någonstans att ta vägen, hennes föräldrar vill inte ha henne kvar hemma och hennes partner har inte heller någonstans att bo. Egentligen vill jag bara säga åt henne att det kommer att bli okej, men det tror jag nog inte ens på själv. Tyvärr är Sophias historia inte alls ovanlig hos oss. Många av kvinnorna är mycket unga, och en komplicerad förlossning är inte det enda de har att bekymra sig över. Ofta tycker jag att det är frustrerande att vi bara kan erbjuda ett kort avbrott i en annars svår tillvaro, men samtidigt är det också helt fantastiskt att vi kan det, och att det avbrottet också är helt livsvgörande för många kvinnor och för ännu fler barn.
