I dagarna pågår slutförhandlingarna om ett nytt handelsavtal mellan EU och Indien. EU driver på för att avtalet ska innehålla komponenter som kan minska indiska läkemedelsföretags möjlighet att producera livsviktiga mediciner till ett överkomligt pris för fattiga länder. Debattartikel publicerad i Göteborgsposten.
På det nyligen avslutade FN-toppmötet om utvecklingen i världen kunde noteras en del framgångar. Bland annat har fyra miljoner människor som lever med hiv i fattiga länder påbörjat behandling mellan 2003-2008. Flertalet av dessa skulle utan behandling varit dödsdömda, men kan nu leva vidare, försörja sin familj och få se sina barn växa upp.
Det här har gjorts möjligt genom en rad olika program, finansierade dels nationellt som i Brasilien och Thailand, dels via internationellt bistånd i flertalet fattiga länder. Överallt har det varit möjligt därför att kvalitativt bra och helt lagliga så kallade generiska kopior av effektiva läkemedel kunnat produceras till en bråkdel av vad medicinerna ursprungligen kostade.
99 procent billigare
På mindre än 10 år har läkemedelskostnaden för att behandla en person i ett år sjunkit från 10 000 till mindre än 100 dollar, en minskning med mer än 99 procent. De allra flesta av dessa mediciner produceras i Indien som har ett stort antal kompetenta läkemedelsföretag och en lagstiftning som fram till 2005 möjliggjorde detta. Efter Indiens medlemskap i Världhandelsorganisationen (WTO) har det blivit svårare att tillverka nya läkemedel, men fortfarande är 80 procent av all hivmedicin som används i det internationella biståndet generiska kopior producerade i Indien.
Nu hotas emellertid detta apotek för världens fattiga av olika avtal som rör upphovsrätt och varumärken. I Acta-avtalet, som är under förhandling, och där EU är pådrivande, hotas import och produktion av helt lagliga generika genom att dessa kan stoppas i transit från Indien till exempelvis ett land i Afrika via EU med hänvisning till misstanke om patentintrång.
Förlängd patenttid diskuteras
I dag, den 6 oktober, inleds slutförhandlingarna om ett bilateralt så kallat frihandelsavtal mellan EU och Indien. EU driver här på för att detta avtal ska innehålla åtaganden som går utöver internationellt överenskomna regler. Bland annat diskuteras förlängd patenttid (utöver 20 år) och krav på generikaproducenter att göra om utprövning av redan konstaterat effektiva läkemedel, vilket dels är oetiskt, dels fördröjer och fördyrar tillgängligheten.
Båda dessa avtal hotar att stänga dörren till de fattigas apotek just när de äntligen börjat få tillgång till liknande läkemedel som den rika världen. Den svenska regeringen som hårt drev hälsofrågorna på FN-toppmötet måste agera för att EU ska dra tillbaka alla sådana krav på Indien som ytterligare försvårar produktion, marknadsföring och tillgång till kvalitetssäkrade generikaläkemedel.
Lena Kalmelid
ordförande, Afrikagrupperna
Maud Johansson
enhetschef, Forum Syd.
Pehr Olov Pehrson
Läkare Utan Gränser
