Hoppa till huvudinnehåll

Stora behov av psykologisk hjälp bland flyktingar från Eritrea

Publicerad 23 juli 2018

Bildspel

Bildspel i fullskärm

Veckomöte bland personalen i vårt projekt i Hitsats-lägret i Etiopien.

I lägren i norra Etiopien finns tusentals människor som flytt undan våld och förtryck i grannlandet Eritrea. De fysiska såren är uppenbara – svårare är det med de psykiska. Tack vare medarbetare som själva är före detta patienter kan vi hjälpa dem att komma på fötter.

Efraim, 17 år, sitter i ett av de små besöksrummen på vår klinik i Hitsats-lägret. Det heta och torra vädret som är typiskt för norra Etiopien har äntligen gett vika och nu rasar stormen utanför fönstret. Ljudet av regn mot metalltaket är öronbedövande och Efraims ord har svårt att nå fram. Men hans röst är stadig och hans ögon beslutsamma. Att kunna återge sin historia i alla detaljer, och samtidigt behålla ett känslomässigt lugn, är ett viktigt led i den terapeutiska processen.

– Det var när jag var 14 år och gick i nian, berättar han. Jag visste att jag snart skulle bli inkallad till militärtjänstgöring. En del kommer aldrig ut därifrån och de får i princip inget betalt. För mig var det uppenbart att jag inte hade någon framtid, i alla fall ingen framtid där jag själv kunde välja vad jag ville göra och vem jag ville bli. Så jag bestämde mig för att sticka.

Varje månad flyr runt 5 000 personer från Eritrea och många av dem är tonåringar. Den obligatoriska och icke tidsbegränsade militärtjänstgöringen är en starkt bidragande faktor. För de som stannar kvar – och inte anpassar sig till systemet – väntar godtycklig inlåsning, våld och förnedrande behandling. I rapporten Dying to reach Europe: Eritreans in search of safety kan du läsa mer om livet i Eritrea.

Turades om att sova

Efraim har också fått sin beskärda del av övergrepp och fängelse, både i Eritrea och under flykten. Vid ett tillfälle när han var på väg till Libyen blev han tillfångatagen i Sudan. Den 13 dagar långa färden genom öknen, med nästan inget att äta eller dricka, hade nästan kostat honom livet. Ändå blev han slagen och fängslad i flera veckor innan han skickades tillbaka till Eritrea där ett nytt fängelsestraff väntade.

– Fängelset i Eritrea var som ett hål i marken, det fanns inga fönster och inget ljus. Vi var fler än 80 personer i rummet, det var så trångt att vi inte kunde ligga ner så vi satt upp hela nätterna och turades om att sova.

Efter att hans mamma lyckats få honom frisläppt försökte han än en gång lämna landet.

– Soldaterna tog mig vid gränsen, de slog mig och skickade mig tillbaka till fängelset. Skadorna som jag fick blev bara värre. Jag började hosta och kunde inte sova eftersom golvet var så hårt och det gjorde ont överallt. Jag fick ingen sjukvård förrän mitt tillstånd hade blivit riktigt dåligt. Då blev jag överförd till sjukhuset. Där fick jag vård och sen var det tillbaka till fängelset igen.

Slutligen, vid det tredje försöket, lyckades Efraim med sin flykt och nådde fram till flyktinglägren i norra Etiopien.

Traumatiska händelser i bagaget

Hans historia är inte unik. Många eritreaner bär på liknande erfarenheter. Deras fysiska skador är uppenbara, de psykologiska däremot är ofta betydligt svårare att identifiera och behandla.

Sedan 2015 arbetar vi med att ge psykologisk hjälp till eritreaner i flyktinglägren Hitsats och Shimelba. Hit kommer runt 2 300 nya flyktingar varje månad, ofta är det första anhalten på flykten från hemlandet.

– De flesta av våra patienter har varit med om traumatiska händelser. Att lämna Eritrea är farligt och ibland har man försökt flera gånger. Många utvecklar depression, ångest och posttraumatisk stress som går att koppla till erfarenheter av tortyr, våld och övergrepp. Det har en mycket negativ inverkan på deras liv. Den hjälp som vi ger dem kan bidra till att de kommer på fötter igen, förklarar Robel Araya, ansvarig för vårt arbete med psykisk hälsa i Hitsats-lägret.

Vi bistår med rådgivning, psykiatrisk vård och en bred palett av terapeutiska aktiviteter, däribland gruppsamtal och psykoedukation, där patienter kan diskutera vad de går igenom och få hjälp att förstå vad de lider av och vad de ska göra för att må bättre. Att höra andra berätta om liknande problem gör ofta att man känner sig mindre isolerad.

Hjälpen når fram via före detta patienter

Människorna i lägret byts ständigt ut. Inom ett år kommer uppskattningsvis 80 procent att fortsätta jakten på trygghet och säkerhet, en väg som ofta går genom Sudan i riktning Libyen. De hårda levnadsvillkoren i de etiopiska lägren, bristen på framtidsperspektiv, önskan att återförenas med familjemedlemmar i andra länder och den låga genomsnittsåldern är de främsta orsakerna till att så många söker sig vidare.

– Det fåtal som stannar en längre tid gör det eftersom de inte har pengar att fortsätta. Vi möter också människor som försöker ta sig vidare men som blir tillfångatagna i Sudan eller Libyen och skickas tillbaka till Etiopien, ännu mer traumatiserade än de var innan, säger Robel Araya.

En av de största utmaningarna är att förmå flyktingarna att söka hjälp. Rädslan att bli stämplad av omgivningen som svag eller galen hindrar många från att ta steget.

– Till en början var det svårt att prata med flyktingarna om psykisk hälsa. Då anställde vi personer som själva bor i flyktinglägret. De går nu från dörr till dörr och ger kulturellt anpassad utbildning och berättar om psykisk hälsa. Det har varit till stor hjälp, inte minst eftersom många av dem själva är före detta patienter och har egna erfarenheter av den hjälp som vi kan ge.  

Flyktinglägren Hitsats och Shimelba har 10 000 respektive 6 000 invånare. Läkare Utan Gränser ger cirka 2 800 individuella rådgivningssamtal och 3 600 psykiatriska konsultationer varje år. Förutom psykisk hälsa bistår vi med primärvård och sjukhusvård, liksom med ambulanstransport till ett annat sjukhus i närheten. Vi jobbar även med att öka medvetenheten om reproduktiv hälsa och med hivprevention.

Relaterade nyheter

Treåriga Samuel lider av akut undernäring. Han tvingades fly tillsammans med sin familj när våldsamheter bröt ut i sydvästra Etiopien.
Etiopien

En miljon människor i behov av humanitärt stöd

Över 900 000 människor har tvingats på flykt i sydvästra Etiopien på grund av det ökande våld i området. Därför har vi inlett en akutinsats för att ta hand om de mest akuta behoven.

Läkaren Ludvig Bolinder pratar med Sonja Leister om hur uppdraget långt ute på den kongolesiska landsbygden påverkade hans kontrollbehov.
Kongo-Kinshasa

Podd: Läkaren Ludvig om kontrollbehov och kackerlackor

I podden berättar ST-läkaren Ludvig Bolinder hur han tacklade sitt kontrollbehov, hur han klarade sig utan kontakt med omvärlden och varför ost är så viktigt för hjälparbetare.

Joy tillsammans med Abang Ochudo Gilo i Gambella, Etiopien.
Etiopien

Hur lilla Joy fann en ny familj

Små mirakel kan hända på de mest osannolika platser. Det här är berättelsen om en liten flicka som hittades övergiven på ett sopberg. Och om en kvinnas stora kärlek till barnet.