En hård vinter har just passerat, men för de syriska flyktingarna som lever i Bekaa-dalen i Libanon, spelar årstiden mindre roll. De har brottas med svåra väderförhållanden och bedrövliga levnadsvillkor i flera år nu.
På vintern är nätterna iskalla och kraftiga snöfall tynger ner deras tunna tält och får dem att kollapsa. På sommaren är hettan extrem och torr. Regn för med sig översvämningar och lera. Och oavsett årstid, har de knappt tillgång till den sjukvård som så många är i akut behov av.
– Det är nästan fyra år sedan konflikten i Syrien började, säger Thierry Coppens som är ansvarig för våra aktiviteter i Libanon.
– Familjer lever under hemska förhållanden i tältläger spridda över hela landet. Lägren har satts upp hastigt på obebyggd tomtmark, i övergivna byggnader, garage och i skjul på jordbruksmarker. Denna utsatta befolkning borde kontinuerligt få stöd och hjälp. Vi får inte glömma bort den här krisen, tillägger Thierry.
Särskilt oroande är bristen på tillgången till gratis, kvalitativ sjukvård. Behoven är uppenbara, i december 2014 tog vi emot 5 000 patienter och den siffran kommer att stiga i januari. Dessutom ökar alltid antalet patienter på våra fyra kliniker i Bekaa-dalen när väderförhållandena förvärras.
– Luftvägsinfektioner ökar nu till följd av den stränga vintern i kombination med dåliga levnadsförhållanden. Människorna lider av den begränsade tillgången till vatten och hygien, vilket ökar risken för sjukdomar sprids. Dessutom är det svårt att få tag på mat, vilket också leder till hälsoproblem, säger Dr Bilal Kassem, en av våra läkare i Baalbek.
Vi tar inte bara emot patienter på våra kliniker utan vi har även uppsökande verksamhet där våra team åker ut i lägren för att hitta människor som behöver hjälp. En av våra sociala arbetare, Khaled Osman, besökte nyligen Khoder Hawash där åtta syriska familjer trängs tillsammans i ett av de minsta och mest otillgängliga lägren i Beeka.
– Såg du hur mycket det snöade förra veckan? frågade en åttaårig flicka vid namn Asma.
– Nu när snön börjar smälta lever vi i lera. Jag fryser.
Hon delade en filt med sin kusin Sara och de stod så nära spisen som möjligt för att hålla sig varma i alla fall en timme.
– Det är värst på natten. Ibland känner jag inte mina fötter och då jag blir rädd. Filtarna är fuktiga och vi har ingen ved till att göra en brasa, fortsatte Asma.
Sara och Asma som båda har haft problem med sina luftvägar och återkommande feber behandlades på vår klinik i Baalbek. Även om temperaturen nu stiger i dalen, så riskerar människorna fortfarande att smittas av de sjukdomar som är vanligt förekommande i flyktingläger. Dessutom är risken för brännskador stor i och med att man har kaminerna i trånga utrymmen.
– Jag förstår inte hur de klarar denna misär, sa Khaled senare.
Hans jobb innebär att kontinuerligt besöka de mest utsatta familjerna och rapportera om behoven och hänvisa patienter till våra kliniker.
– Folk kokar snö för att göra dricksvatten och de använder kartonger eller plast för att värma sig. De flesta har en spis men ingen ved eller bränsle. De fryser inne i sina tält och har knappt tillräckligt med filtar till hela familjen. Situationen är outhärdlig och mest utsatta är barnen och de äldre. De utgör också ett stort antal av dem som kommer till våra kliniker.
Längre norrut har vårt team också distribuerat nödvändig vinterutrustning till flyktingarna i distriktet Akkar där få hjälporganisationer är på plats och rädslan för att utvisas tillbaka till Syrien är stor. Omkring 900 familjer, cirka 4 700 personer, har fått spisar, bränsle och filtar.
I Libanon bistår Läkare Utan Gränser flyktingar från Syrien och Palestina samt andra utsatta grupper med bland annat primärhälsovård, behandling av akuta och kroniska sjukdomar, reproduktiv hälsa och psykologiskt stöd. Vi distribuerar även förnödenheter. Under 2014 utförde våra team fler än 260 000 patientbesök relaterade primärhälsovård.
